Genom åren har den ena regeringen efter den andra att tvinga in invandrare på arbetsmarknaden. Detta har återkommande visat vara fullständiga misslyckanden. En satsning att med skattepengar åstadkomma detta blev ett extra stort fiasko. Gustav Kasselstrand förklarar varför det var dömt att misslyckas.
Experimentet med ”etableringsjobb” inleddes redan 2017, när LO, Unionen och Svenskt Näringsliv ingick en överenskommelse om ett nytt kollektivavtal i syfte att få in nyanlända på arbetsmarknaden. Tanken med ”etableringsjobb” var att en arbetsgivare under två års tid skulle betala en del av lönen, medan staten med skattepengar skulle betala resten.
Det innebar att man skapade jobb och i praktiken diskriminerade svenskar, som fick betydligt svårare att konkurrera med invandrare om jobb där staten stod för deras kostnader.
Sju år senare anställdes den första personen i etableringsjobb, i april 2024. För 2024 hade regeringen satt ett anslag för 1 000 jobb. 2025 skulle 2 800 personer ha fått ett etableringsjobb. Resultatet visar att det var ett komplett fiasko.
Bortförklaringarna
Endast 33 personer har fått en etableringsanställning, rapporterar Sveriges Radio (SR). Varför detta misslyckats förklarar arbetsmarknadsminister Mats Persson med att det är lokala avtal med facken som ställer till med krångel. De nuvarande reglerna innebär att det måste finnas ett sådant avtal för ett etableringsjobb.
– Det är uppenbart att det är för krångligt, utöver det här centrala avtalet [så har] kravet varit att det lokalt ska finnas ett avtal. Det krånglar till det och gör att den här reformen inte lyfter. Jag tycker att det bör slopas, säger Persson till SR.
Simon Peterson, biträdande avtalssekreterare på IF Metall, är inte heller nöjd med hur resultatet har blivit. Han anser däremot att de lokala avtalen är avgörande för att det ska fungera. Varför det misslyckats går han inte in på.
Enligt den borgerlige debattören och moderate politiske sekreteraren Per Gudmundson har etableringsjobben bara handlat om att ”ge sken” av att man varit på väg att lösa de invandringsrelaterade problemen. Istället handlade det bara om en ”charader”, enligt Gudmundson.
”En flopp från första början”
En som inte heller är särskilt imponerad över etableringsjobben är Gustav Kasselstrand, partiledare för nationalistpartiet Alternativ för Sverige (AfS). Detta är något som partiet starkt har tagit ställning mot.
”Etableringsjobben har varit en flopp från första början. Självklart borde de avskaffas. I flera årtionden har olika regeringar, både socialdemokratiska och moderata, försökt hantera massarbetslösheten bland invandrare genom olika subventionerade anställningsformer som skattebetalarna tvingas betala dyrt för”, säger han i en skriftlig kommentar till Frihetsnytt.
”Borgerliga politiker tenderar att alltid ha samma förklaringsmodell oavsett arbetsmarkndsfråga: facken har för mycket makt, medan vänsterpolitiker har omvänd förklaringsmodell: facken har för lite makt. Men det löser inte grundproblemet, som sammanfattades väl av Arbetsförmedlingens verksamhetssamordnare Annika Carlsson år 2019: ’Man kan inte säga, okej, var anställer arbetsgivarna de utrikesfödda analfabeterna? Ja, det finns ingen efterfrågan på utrikesfödda analfabeter, utan det finns en efterfrågan på arbetskraft.’
”Många invandrare som kommer till Sverige är alltså inte arbetskraft: de varken kan eller vill arbeta. En del får såklart tillfälliga jobb genom subventionerade anställningar, men blir sedan arbetslösa när anställningen upphör. Att ge gräddfiler till invandrare för även med sig fler problem: det tränger undan personer som är i verkligt behov av subventionerade anställningar, nämligen funktionshindrade svenskar som omöjligen kan konkurrera på samma villkor som ordinarie arbetskraft. Alternativ för Sverige anser att subventionerade anställningsformer endast ska vara avsedda för funktionshindrade.”
Men det finns massor av hitte på jobb i offentliga förvaltningar som egentligen är rena socialbidrag då de anställda i praktiken gör noll nytta men ser bra ut i statistiken.
Instämmer!