Skojare lurade modevisning – konstnär: ”Effektivt sätt att avslöja kulturmakten”

En man ville driva med modeindustrin och tog sig upp på scenen iklädd sopsäck och duschmössa. Det var dock först när säkerhetsvakten tacklade honom som publiken insåg att det inte rörde sig om en ny kollektion. Aktionen kan dock ses som mer än ett skämt. Enligt konstnären Markus Andersson är detta ett effektivt sätt att på riktigt utmana kulturetablissemanget.

Idag avslutas New York Fashion Week, då kläddesigners visade upp sina skapelser och vad som ska anses vara på modet för de rika och trendmedvetna den kommande tiden. Dessa tillställningar har dock blivit ökända för sina bisarra skapelser, där i stort sett vad som helst kan betraktas som ”mode” om det står en känd designer bakom.

En ung man valde därför under tisdagen att driva med detta och lyckades smita in på scenen, även kallad ”Catwalk”, rapporterar The Telegraph. Iklädd laxfärgade shorts, en genomskinlig sopsäck och en prickig duschmössa, gick han nedför scenen med stor självsäkerhet framför en fascinerad publik, som inte hyste någon misstanke om att han inte skulle vara modell.

Men illusionen sprack när en säkerhetsvakt kom springande och lyfte ned honom från scenen.

”Detta avslöjar konstvärlden”

Frihetsnytt kontaktade den nationalromantiske konstnären Markus Andersson, vars konst har provocerat etablissemanget bara genom att hylla skönhet och det nordiska, som presenterat en omfattande kritik av hur kulturen ser ut idag.

Vad säger det egentligen om kulturvärlden, när folk inte märker skillnaden på vad som är skämt och allvar inom konst och mode?

– Att den är helt upplöst. Människor har ingen egen uppfattning. Det talas om en slags upplösning, som jag tror har ett väldigt obehagligt syfte. De sitter bara där och vet att en auktoritet har sagt att ”det här ska ni tycka är fint” och då de befinner sig på en fin arena, då är det som visas där fint. Det är vad de har fått lära sig. De har inga egna åsikter om saker och ting.

Hur kommer det sig att det är riktigt bisarra uttryck som lyfts fram just som konst och mode?

– Jag tänker att det är ett syfte att underminera kulturen. Om man får vara spekulativ, så tror jag att det handlar om att först lösa upp kulturen och göra den helt bisarr, för då förlorar den helt sin mening. I ett senare skede kan man då tänka sig att det används till att installera en ny sorts världsordning, när människor har tröttnat på det här.

Det är ett sätt att först undergräva samhället, så att det blir total degenerering och dekadens. Sen kommer lösningen i någon auktoritär form, som vi absolut inte vill [ha] och absolut inte passar oss. Men då har man skapat en grogrund för otäcka samhällsförändringar.

Varför är det i regel de allra rikaste som rör sig i dessa sammanhang och okritiskt sväljer det som presenteras?

– Det är i de kretsarna som de är måna om att hänga med, ha rätt parfym, rätt bil, rätt konst och rätt mode, för att vara rätt i den här överklassen. De vill inte sticka ut, utan de vill anpassa sig till det kotteriet. Då är det som i ”Kejsarens nya kläder” för de rika. Det är ingen där som sitter och säger ”Det här är ju bara skit! Vad håller ni på med?”

Riktig konst och vackra kläder, det är ingen som har den ryggraden. Det är ganska märkligt, men det är så.

Men när det sker sådana här aktioner, med folk som driver med detta, avslöjar det då hur löjligt det egentligen är?

– Jag tycker att det borde bli en skandal och att de borde falla från sin piedestal, pladask ner på marken, hela modevärlden egentligen. Men tyvärr verkar det inte ske. Det finns åtskilliga exempel inom konstvärlden. Man har till exempel låtit en arg schimpans hålla på och leka med en färgburk och den har kastat med färgen. Sen har någon ställt ut det som konst, som har fått jättebra kritik, för då har de inte skrivit att det är en apa som var arg och kastade färg.

Sen har vi ett exempel där de har varit på ett dagis och låtit barn kladda med fingerfärg och sedan ställt ut det. Sen har då konstkritiker trott att det är en väldigt känd och erfaren konstnär, som jobbar med sina sexuella hämningar. Det är så mycket sånt som har gjorts och då tycker man att det borde ha fallit. Men det har väl med makt att göra, att de tål att bli avslöjade och fortfarande hålla på.

Men det här är väl det effektivaste sättet att motarbeta kulturetablissemanget. Ju fler sådana här aktioner som genomförs och ju mer uppmärksamhet det får, desto tydligare blir det väl hur löjligt det är?

– Jodå, jag tycker verkligen att detta var hedervärt och jättebra gjort. Det var riktigt snyggt gjort! Så all heder till det initiativet. Det är bra med sådana initiativ. Det finns ju även andra initiativ, om man nu kan säga så. Vi har ju städare som har råkat städa bort ”konstverk”. Det var något skräp som låg i en konsthall och då har städaren kommit där på kvällen och råkat städa bort det här ”fina konstverket”.

Man skulle kunna samla ihop och göra en liten skrift om det här, för det finns väldigt många fina avslöjanden, där man ser vad de håller på med, upplöser och förstör konsten och kulturvärlden.

På sociala medier, däribland X (tidigare Twitter), har aktionen väckt stor munterhet och många är övertygade om att det var flera i publiken som nickade gillande åt klädseln, innan det blev tydligt att det var ett skämt.