Frihetsnytt har redan rapporterat från arbetskonflikten i måleribranschen, som till skillnad från den mesta övriga arbetsmarknaden gick från förhandlingar till varsel och sist till verklig konflikt med omfattande arbetsnedläggelse. Utfallet blev efter kort tid en seger för Målareförbundet i kampen mot helt oreglerade möjligheter för arbetsgivare att fastanställa outbildad, ofta utländsk arbetskraft.
Avtalsförhandling och konflikt
Många avtalsförhandlingar kommer och går vid den här tiden på året, och de flesta passerar också ganska obemärkta: arbetsgivare och arbetstagare förhandlar och blir till slut överens.
I måleribranschen kom däremot förhandlingarna att handla om något principiellt viktigt. Frihetsnytt har rapporterat om tidigare faser i just dessa förhandlingar.
De blev lite av en fråga om huruvida måleribranschen skulle finnas kvar i sin nuvarande form, eller gå mot att bli en oreglerad, mer eller mindre kollapsad bransch som frisörbranschen eller taxibranschen med dåliga försörjningsmöjligheter för anställda.
Tidningen Näringslivet och Målareförbundet har var och en på sitt håll gett sin respektive syn på saken.
Måleriföretagen ville öppna upp för hela världen
Kärnfrågan var inte lön eftersom alla visste att löneökningen skulle hamna på märket1. Det gällde inte heller andra, mindre saker av det slag som avtal brukar reglera lite i taget, som extra graviditetslön till målare.
Det gällde däremot lite av liv eller död för om det skulle gå att reglera tillgången till arbetskraft överhuvudtaget.
Arbetsgivarsidan, Måleriföretagen, ville ha helt oreglerade möjligheter att fastanställa outbildade målare, oavsett om detta skulle leda till en kompetenssänkning i branschen som helhet. Med Sveriges mycket generösa arbetskraftsinvandringsregler, skulle i så fall också en stor del av jordens befolkning ha kunnat komma till Sverige och få fastanställning som målare.
Målarna ville säkra sina jobb genom krav
Arbetstagarsidan, Målareförbundet, krävde som huvudprincip att bara utbildade målare, det vill säga målare med en dokumenterad utbildning bakom sig, skulle kunna få fast anställning som målare.
Alternativet för fastanställning var fyra års dokumenterad branscherfarenhet hos den sökande, och en dokumenterad utbildningsplan med målet att göra den sökande till färdigutbildad målare genom gesällprov.
Övriga sökande till anställning i måleribranschen skulle i så fall få lärlingsplats, enligt Målareförbundets krav, och måste också de ha fyra års dokumenterad branscherfarenhet. Målet skulle då vara föreskriven lärlingsutbildning under anställning, med sikte på gesällprov och fast anställning.
Målareförbundet fick igenom sina krav på dessa punkter, och gick segrande ur denna del av förhandlingarna.
Vägen för massinvandring av målare stängs
Lärlingar anses i regel inte konkurrera direkt med fastanställda, utbildade målare eftersom deras utbildningsplan gör att de inte är 100 procent användbara till alla arbetsuppgifter.
Därmed uppkommer heller ingen riktig lönekonkurrens mellan utbildade målare och lärlingar, och heller inget fullständigt fritt inflöde av arbetskraft i branschen som skulle kunna ge press nedåt på svenska målares löner.
I och med att bara Sverige och länder på motsvarande utvecklingsnivå har speciella målarutbildningar, andra länder har lärlingsutbildningar som ofta består av att man får jobba med det som arbetsgivaren säger till en utan utbildningsplan, så stänger det vägen för massinvandring till Sverige av potentiellt fastanställda målare.
Svenska målare vann och har ett större skydd
Att målareförbundet fick igenom sina krav garanterar också kvalitetsnivån i branschen genom fastställda och gemensamma kompetenskrav för målare.
Det är ett starkt hinder för en konkurrens med allt sämre kvalitet till allt lägre pris, som till slut skulle ha slagit botten ur branschen på samma sätt som i taxi- och frisörbranscherna.
Detta avtal gav svensk seger på flera sätt: svenska målare får upprätthålla sin kompetens och yrkesstolthet, och branschen får rättvisa konkurrensvillkor på det sättet att ingen kan konkurrera med hjälp av sämre kvalitet och lägre kompetens.
Inga slussar öppnas heller för massinvandring till Sverige av utlänningar som arbetar med måleri till sämre villkor. Det är bra ingångsvärden för en stark, kompetent och konkurrenskraftig svensk målerisektor.
- Märket är den löneökningsnivå som sätts av den konkurrensutsatta industrins kollektivavtal, och som det förväntas att andra kollektivavtal inte ska överskrida. För den kommande tvååriga avtalsperioden är märket avstämt till totalt 7,4 procent. [↩]
