Zoia Zakariasdotter: Utan tro blir vi väldigt ensamma

De framförda åsikterna är personliga och representerar personen, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Denna gång hade vi glädjen att få besök av trebarnsmamman Zoia Zakariasdotter, som är mest känd från podden Modiga människor där hon själv intervjuar intressanta personer. Zoia har många strängar på sin lyra utöver det, hon är även psykosyntesterapeut, teolog och doula. Dagens samtal handlar huvudsakligen om skolan och barnperspektivet.
Detta är ett utdrag ur intervjun.

Zoia berättar att hon alltid haft en starkt inte känsla för orättvisor redan som barn. Hon säger att hon har en näsa för när något inte stämmer, vilket har lett henne in på olika spår i livet. När hon blev mamma började hon ifrågasätta saker än mer.

Vad var det som fick dig att börja med intervjuandet?

– Jag är på riktigt jättenyfiken på människor. Jag tycker det är så roligt att lyssna. När jag lyssnade på Skavlans intervjuer, och han precis när det blev spännande, gick över till någon annan, då tänkte jag att istället för att störa mig på det får jag väl börja intervjua själv istället. Min första intervju 2018 var med Ingvar Bratt. Jag är uppvuxen med Boforsaffären och han och min mamma gick i samma klass, så det var inte så svårt att få till en intervju med honom.

Idag ska vi ju prata om skolan och barnperspektivet, vad tycker du är det mest akuta problemet med skolan och förskolan idag?

– Utifrån ett barnperspektiv så är det ju katastrof. Det är för stora grupper och det handlar inte om barnens bästa. Det är ju någon form av förvaring.

Är skolan till för att barnen ska lära sig saker tror du?

– Ja det tror jag. Men jag tror att skolan är till för att barnen ska lära sig rätt saker. Det finns en agenda med vad barnen ska lära sig, den utgår inte från barnen med lekfullt lärande och utifrån deras egen nivå. Det är en målstyrd pedagogik även på förskolan och så var det inte för 20 år sedan, eller ens 10 år sedan. Sen är det också så oändligt många timmar om vi pratar om små barn.

Skapar det inte otrygga barn?

– Det är klart det gör. Vad jag ser är att vi håller på att ta barnen ifrån föräldrarna och att vi som föräldrar inte ska känna oss så viktiga. Det är alltid någon annan som vet bättre.

Vill inte samhället att vi ska vara de som tar ansvaret för våra barn?

– Nej, det tror jag inte. Samhället vill att vi ska ge våra barn mat och husrum. Som jag ser det så är det en separation. Jag tyckte det var jättetydligt när den så kallade pandemin slog till och vi föräldrar hade noll access till skolan. Det var ganska otäckt. Sen det ologiska med att jag kan vara en smittspridare, men mitt barn kommer ju från mig. Jag har kört mitt barn i bilen men får inte ens komma innanför dörren. Vi separerades. Det kändes som en förberedelse för någonting.

Vi håller på att ta barnen ifrån föräldrarna och att vi som föräldrar inte ska känna oss så viktiga

Zoia Zakariasdotter

Är det staten som äger eller har mer rätt till våra barn då? Omhändertaganden av barn har också ökat väldigt mycket.

– Ja det skulle jag säga. Det är bara att titta på alla formuleringar som används mot föräldrar som sätter sig emot. Det är en form av maktmissbruk att har du inte rätt åsikter och börjar kämpa emot så är det ett maktmedel.

Hur skulle man kunna göra skolan och förskolan bättre?

– Minskade barngrupper och kortare tid är ju nummer ett. Jag tror inte ens att vuxna ska jobba mer än sex timmar per dag. Barn idag går ju ofta mer tid än fulltid och det är en orimlig börda för ett barn.

Många vill att förskolan ska bli obligatorisk från fem år och vissa till och med från två år.

– Ja som jag ser det har de redan bestämt sig för att det här ska ske. Man har lämnat in förslag på förslag som har krupit lite längre ner i åldrarna. Och de har ju redan lyckats för helt plötsligt blev det ju skolplikt från 6-års. Folk hängde inte med på den riktigt för det var ju bara ett år.. Men det är verkligen lag på det – förskoleklassplikt och jag förstår inte att andra inte reagerar. Nästa är från fem år och majoriteten kommer inte reagera på det. Argumenten är att ”förskolan är ju så bra” och att den ”behövs för den sociala biten och språket”. Men varför skulle det vara bättre att vara med en pedagog än med mig som förälder?

Så i princip är vi som föräldrar sämre på att ta hand om våra barn än samhället?

– Ja det är ju det vi matas med hela tiden och vi går på det också. Jag har hört det så många gånger att pedagogerna vet bättre.

”Vägen till ett jämlikt samhälle börjar i sandlådan” motiverade en socialdemokratisk politiker sin motion gällande obligatorisk förskola från 2 års ålder. Men är det inte snarare vägen till ett totalkontrollerat samhälle?

– Det är klart det är. Vi i Sverige har så mycket bullshitord. Vi är indoktrinerade att tro att vi är så jämlika när vi faktiskt inte alls är det. Och om vi ska prata barnperspektiv så fråntar vi barnen en massa saker.

Du har också engagerat dig i frågan om vaccinationsprogrammet för barn. Vill du berätta lite om det?

– Det började med att min äldsta dotter fick en vaccinskada vid ett års ålder. Jag var inte alls bevandrad i den världen utan gjorde som alla andra, men jag hade ändå en känsla som jag inte kan beskriva… Sen händer det som inte får hända att hon blir jättedålig. Därefter börjar vi nysta i det här och jag förstår att det är något i vaccinet. Läkaren säger faktiskt också att det klassas som en vaccinskada. Han säger att det är så vanligt idag med aluminiumallergireaktioner så att man inte längre betalar ut skadestånd. Apropå saker som förändra ens liv… För mig var det en ögonöppnare.

– Men om det är så vanligt – varför har vi inte hört talas om det? Så där började min resa kan man säga där jag började ifrågasätta saker och läsa på och fundera över saker.
När vi ser till nutid så har vi en väldigt hög vaccinationstäckning för barn, och människor får göra som de själva vill – jag säger inget om det. Men precis som med obligatorisk förskola, så lämnades det in en massa motioner som sedan blev propositioner på obligatorisk vaccination för barn. Och det är inte en som har lämnats in. Då kände jag att det här är ju lite otäckt. Om vi har en sådan täckning och det inte är något problem för att majoriteten väljer det, varför kan man inte då låta minoriteten slippa? Sånt här sätter igång mig.

– Jag har ett par väninnor som inte går med sina barn på barnavårdscentralen (BVC) och det som händer då är att de blir uppringda och det blir väldigt upprört. Och det kommer alltid en följdfråga. ”Var går ni någonstans då?”. De svarar att de inte går någonstans för deras barn mår bra. Men det går alltså inte och kan följas av sos-anmälningar. På vilket sätt är det valfrihet?

Vad är lösningen på allt?

– Jag ser framför mig att vi går mot samhällen som är inriktade på mänskliga behov. Vi behöver bygga upp något från grunden, någonting helt nytt. Jag tror att vi är på väg dit. Det är ju en jättestark motkraft till allt det här och det känns som att det går inte att stoppa de här urinstinkterna. Därför behöver vi också uppmuntra människor. Vi får inte heller glömma någonting större, jag tror vi behöver tillåta oss att tro på någonting. För utan tro så blir vi väldigt ensamma.