Forskare varnar för digitala centralbanksvalutor

Det finns flera skäl till varför många centralbanker världen över vill skapa egna digitala valutor och intentionerna är ofta allt annat än goda. Detta varnar nationalekonomen Thomas Marmefelt för i en artikel på forskning.se. Konsekvenserna av de digitala valutorna kan bli ödesdigra för såväl medborgarna som hela samhällsekonomin.

Sedan den digitala kryptovalutan Bitcoin lanserades 2008, har flera kryptovalutor uppstått i dess spår och vuxit sig allt starkare. Eftersom kryptovalutorna är väldigt volatila, har en del privata aktörer utvecklat stabilare kryptovalutor, så kallade stablecoins. Båda går utanför det traditionella banksystemet med affärsbanker¹ som övervakas av centralbanker.

Därmed är det möjligt att skicka valutan direkt till mottagarens kryptoplånbok, utan övervakande mellanhänder. En digital centralbanksvaluta (CBDC) är därför en sorts stablecoin som istället ges ut av landets centralbank.

Centralbanker trycker på

Thomas Marmefelt – som är docent vid Åbo Akademi och lektor i nationalekonomi vid Södertörns högskola – skriver i artikeln att intresset för digitala valutor länge var svalt hos världens centralbanker. Det var först när Facebook 2020 lanserade idén om sitt eget globala stablecoin (Libra) som de hoppade på tåget och talade om att ge ut egna digitala valutor.

Det har länge talats om en digital e-krona och euro, där centralbankernas främsta motiv till att skapa dem är kontroll över penningsystemet. Något de kan återta genom att trycka tillbaka de privata digitala valutorna, konstaterar Marmefelt och hänvisar till publikationer från Bank for International Settlements².

Ökad makt och toppstyrning

Förutom den ökade kontrollen över penningsystemet menar han att även den fria marknaden hotas när stater tar alltmer makt på dess bekostnad. Som exempel nämner han att de vanliga bankerna (affärsbankerna) och deras kreditpengar riskerar att trängas undan ifall människor och företag istället börjar låna från sin centralbank i digital valuta:

För de dessutom över mycket av sitt sparande till centralbanken trängs en ännu större del av penningmängden undan:

– En digital centralbanksvaluta är tänkt att tränga undan andra digitala valutor, särskilt globala stablecoins. Men även affärsbankerna och deras kreditpengar, nästan hela penningmängden, kan trängas undan.

Marmefelt menar att utvecklingen även är problematisk ur demokratisk synpunkt eftersom centralbankerna kommer ha full insyn i alla penningtransaktioner som äger rum. Något som kan samköras med andra digitala övervakningssystem och därför bäddar för en statlig toppstyrning av penningsystemet. Även av ”demokratiska” politiska ledare.

Öppnar upp för fler kritiker

Att en etablerad forskare går ut med dessa varningssignaler i en etablerad tidskrift säger en hel del om den riktning som både samhället och dess ekonomi kan ta ifall de digitala centralbanksvalutorna införs i fler länder.

Att Thomas Marmefelt vågar ta bladet från munnen i det offentliga öppnar samtidigt upp för fler nationalekonomer och sakkunniga på området att göra detsamma. Då framstår farhågorna mer som välunderbyggda fakta än som lösa konspirationsteorier.

Fakta (stablecoins och e-krona):

• Så kallade stablecoins är en typ av kryptovaluta som är tänkt att hålla ett stabilt värde över tid, till exempel genom att de följer priset på en nationell valuta, som amerikanska dollar.
• För att hålla kursen stabil backas valutan upp med olika typer av tillgångar, som företagscertifikat eller banktillgångar i ”vanliga” nationella valutor. Stora företag ligger i regel bakom stablecoins.
• När centralbanker nu funderar på att ge ut egna digitala centralbanksvalutor blir det som att centralbankerna ger ut sina egna stablecoins. Några har helt eller redan gjort det, till exempel centralbankerna i Bahamas, Jamaica och Nigeria samt till viss del Kina.
• I Sverige har det talats om att införa en e-krona och i EU har man diskuterat att införa en digital euro. En e-krona, om den kommer till stånd, skulle vara utgiven av Riksbanken och finnas på Riksbankens balansräkning på samma sätt som sedlar och mynt.
  
  Källor: Södertörns högskola och Riksbanken

1. Med affärsbanker menas ”vanliga” banker som SEB, Handelsbanken, Nordea och Swedbank, men även nischbanker såsom investeringsbanker av olika slag. [↩]
2. Tvärtemot vad namnet antyder så är det inte en bank utan ett internationellt samarbetsorgan för 63 centralbanker. [↩]