Scen 4 på Nya Bok- & Mediemässan den 7 oktober tog upp de utsattas situation och kulturen. En av de som framförde ett tal på scen 4 var Åke Blomdahl.
Åke Blomdahl presenterade sin egen konst och jämförde på ett tydligt sätt hur den skiljer sig från dagens moderna konst. Han berättade även hur kommunisterna gjorde för att bryta igenom med sin konst på 60 och 70-talet och hur vi kan kopiera en del av deras strategi för att komma fram med positiv, naturskön konst igen.
Åke Blomdahl har utbildning från Kungliga Konsthögskolan och har verkat som konstnär på 1980- och 90-talen samt de senaste åren. Däremellan har han bland annat arbetat som programmerare och återkommande skribent i Nya Tider.
Ett av Åkes grundteman, för konsten men även inom andra områden, har länge varit skogen – den svenska taigan – som vårt folk framsprungit tillsammans med. Han hoppas att med sina målningar från skogen kunna väcka längtan efter naturlig skönhet och minnet av vårt ursprung.
Rubriken är ju lite missvisande. Jag jämförde med de svårigheter vänsterkonstnärer kunde ha på 1960- och 70-talen att få ställa ut systemkritisk konst. Man kan också jämföra med arbetarrörelsen på 1800-talets senare halva. Eller de religiösa på 1800-talets förra halva. När makten vägrar en utrymme måste man köpa sig ett fritt rum. Det kan vara ett eget bönehus, Folkets hus, Svenskarnas hus eller ett galleri.