Dagen när eliten får känna på problemen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Problemen är tydligare nu än någonsin tidigare men fortfarande står de flesta och glor vid sidan om. Tryggheten har förlamat oss och ännu lever eliten gott. Förändringen kommer när eliten får pistolen riktad mot sig.

Det finns idag en mängd människor som är medvetna om de gigantiska problem Sverige och Europa brottas med. Problem som, ifall de inte stoppas, kommer leda till Europas och Sveriges undergång och minnet om framgångsrika nationer kommer vara blott ett minne.

Vi har problem med massinvandring, ökad kriminalitet och ett stort antal basala saker som inte fungerar. Många känner nog att hela systemet är på väg att kollapsa.

Prova att ringa polisen eller att få kontakt med en myndighet så märker de flesta hur svårt det är.

Tryggheten förlamar och de flesta tittar bara på

Trots de uppenbart gigantiska problemen är det få människor som väljer att göra något åt dem. De flesta väljer att låtsas som om problemen inte existerar. Sanningen är att det tyvärr finns fler människor som väljer att prata om problemen än som faktiskt gör något åt det.

Poängen är att det finns ytterst få människor som arbetar för en positiv förändring av samhället. De flesta gör absolut ingenting. Då kommer vi till frågan. Har det alltid varit så eller är det värre idag?

För egen del tror jag att det blivit värre idag än det varit historiskt.

Anledningen är att människor blivit förlamande av våra trygghetssystem. De har gjort oss passiviserade och gör att vi inte längre tar ansvar som vi gjorde förr. En annan sak som bidragit till att människor inte reser sig och protesterar är att de fastnat i den nya tekniken i form av surfande och tv-spel.

När ska folk göra något?

Då kommer vi till den stora och svåra frågan. Hur gör vi för att få människor att börja agera för en förändring. Svaret på den frågan kan säkert se ut på olika sätt men för egen del tycker jag att hela frågan är fel i grunden.

Efter att i ett helt liv ha hållit på med politik ser jag att det ytterst sällan är så att förändring sker nerifrån i hierarkin.

För egen del tror jag att de flesta förändringar i historien har kommit uppifrån även om vi lärt oss att den kommer underifrån. Förändring nerifrån kräver en enorm misär och där är vi inte ännu.

När eliten drabbas kommer saker att förändras

Det krävs ett tungt incitament för att folk ska tvingas till att ta tag i situationen. Det har helt enkelt inte blivit tillräckligt jävligt för att folk ska göra något åt saken.

Så länge de däruppe i den ekonomiska hierarkin tjänar på eländet som drabbar Europa och Sverige så kommer de därnere att få uppleva baksidan och inte kunna göra så mycket åt saken. Förändring kommer oftast fort när de däruppe drabbas.

Titta på gängkriminaliteten. Det skjuts överallt men inte tillräckligt mycket i de fina områdena för att de rika ska agera. Dessutom tjänar de på detta genom att vi behöver en stor grupp människor som håller lönerna nere och därmed inflationen nere. Nu har inte det gått så bra på sistone med en allt högre inflation men det har ändå fungerat i många år.

Lösningen är enkel

Frågan är: När ska detta med massinvandringen och borttagandet av våra friheter ta slut?

Svaret på den frågan är nog ganska enkel. Det tar slut när de rika ser att de förlorar på det och än så länge gör de inte det i tillräckligt stor utsträckning.

Det är lite samma sak som för vanliga människor och deras problem. Så länge deras problem inte är tillräckligt akuta skjuter de problemen framför sig.

Man byter normalt sett inte däck förrän man måste.

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

3 KOMMENTARER

  1. Du har så rätt ,TL .
    Jag förstår mig inte på väljarna …..vi äldre minns rivningsvågen i alla svenska städer ……istället för att rusta upp varsamt och kunna ha låga hyror revs hela kvarter och ersattes med betonglådor.
    Vad gjorde väljarna ??? Dom snyftade och grät till Anna Lena Löfgrens ” Lyckliga gatan du finns inte mer ” –och fortsatte rösta på sossepamparna som rev deras hem.

    Bara i några få fall stoppades S pamparnas planer –almarna i Kungsträdgården och kvarteret mullvaden i Sthlm. Det var väl allt.

    I artikeln tar TL upp dagens problem…men väljarna är fortfarande lika begåvade som en guldfisk.
    Jag begriper inte vad det är för fel på folk ??? Masochister ??

    Trots allt : det finns glädjande nog en del människor som har hjärncellerna i behåll –t.e.x skribenter på detta forum.

    Men som TL tidigare sagt måste skaran kloka och förnuftiga hålla sams och undvika skitsnack och slidder-sladder .

  2. Visst är det så. Redan för 30 år sedan när jag bodde i USA såg jag hur kriminalitet och missär var en betydande pusselbit i jakten på säkrat välstånd. Som i Sverige var våldet och fattigdomen allt mer uppenbar och normaliserad ju fattigare områdena var. Den geografiska gränsdragningen mellan fattiga och rika rörde sig ofta bara ett eller två kvarter fån varandra för att INGEN klev in på den andres territorium. 

    Konsekvensen var att vardagsmaten kriminalitet, våld och död i de fattiga områdena synliggjorde välståndet och höjde värdet i de rika områdena. Ingen sa något för de fattiga hade fullt upp att överleva och de rika fullt upp att dricka Kaffe Latte i solsken tills någon drogpåverkad ”misstagligt” irrat sig in på en rik gata och bränt av några salvor. Först då hände det grejor, men inte för att rädda utsatta människor utan säkra att dessa inte störde det elegant mjölkskummade hjärtat på toppen av Latten som endast kan njutas med solsken på den fina gatan. 

    Samtidigt är det uppenbart olika kulturer som inte vill samsas och bo på samma gata. Alla vill vara unika, alla vill stå ut och alla vill vara ”Kung” på sina villkor. När det dikteras med kriminalitet och våld som ställer sig över samhällets befogenheter måste vi fråga oss vems ärende skall samhället ytterst tjäna och med vilka medel? Våld föder våld, det ser vi dagligen. Kan våld besegras med annat än våld om vi inte stryper kranen?

  3. Vi avvaktar med spänning på när våra tidigare styrande politiker gör en ”Jens Liljestrand” och erkänner sina misslyckanden och tillkortakommanden.
    Fredrik Reinfeldt, Miljöpartiet, Annie Lööf, Morgan Johansson, Stefan Löfven, Arga Anderssonskan plus många fler inom PK-gruppen är röster vi vill höra. Men självinsikt är en svår gren som nämnda näppeligen inte behärskar.

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter