Februari – den mest underskattade tiden på året

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Det är nog ganska många svenskar som tycker att månadsskiftet januari/februari känns ganska öken, vilket jag förstår. Det är oftast grått, kyligt och dött, samtidigt som det går en och annan smitta på förskolor, skolor och arbetsplatser. Dock börjar mörkret att släppa sitt grepp vilket man tydligt märker av under februaris första dagar. Ljusets återkomst är en vändpunkt som är värd att ta vara på och som borde uppmärksammas betydligt mer.

Innan jag fortsätter artikeln måste jag slänga in brasklappen att innehållet i stora drag antar att läsaren inte lider av så kallad säsongsbunden depression (SAD)1. De som tillhör denna grupp kanske inte känner igen sig i innehållet och det som beskrivs vilket skribenten har förståelse för.

Norden – kontrasternas plats

Trots kyliga och utmanande årstider är det samtidigt de stora kontrasterna som är en del av charmen med Norden. Det är trots allt vårt hem, på gott och ont. Foto: Envato

Vintern i Sverige och Norden – samt Kanada, Skottland och mesta av Ryssland – är minst sagt lång och mörk jämfört med övriga Europa och framförallt resten av världen. Inte så konstigt kanske då vårt land och del av världen ligger väldigt långt upp på planeten och betydligt närmre polerna än tillexempel länderna vid Medelhavet och Nordafrika. Den del av oss som bor så långt norrut är försvinnande få i förhållande till hur jordens befolkning är fördelad mellan breddgraderna, vilket är unikt på många sätt.

En unikhet som givetvis har sina för- och nackdelar. Det finns såklart nackdelar som stora kontraster mellan årstiderna vilka medför långa, mörka och kalla vintrar. Inte minst isbelagda och glashala gator, vägar och trottoarer som ökar olycksrisken markant, plus alla smittor och vinterkrämpor som medföljer. Det finns givetvis även fördelar som gör att vi oftast står ut med de långa vintrarna, fastän den stora belöningen inte kommer förrän vid dess slut.

Vi får ju även de långa, ljusa och perfekt tempererade somrarna som folk i varmare länder avundas. Somrar där vi kan vara ute och göra saker mitt på dagen utan att stekas sönder av hettan och en glödande sol som står i zenit. Innan vi upplever denna härliga period som sommarhalvåret (april-oktober) är på dessa breddgrader måste vi dock ta oss igenom de där prövande vintermånaderna. En årstid som för de flesta verkar kännas värre med åldern.

November – Januari: mörkrets period

Ungefär såhär upplevs tiden mellan november – januari, dvs mörk och becksvart. Förhoppningsvis finns lite snö på marken som gör att det känns lite ljusare. Foto: Envato

Mörkerperioden brukar – åtminstone för undertecknad – inte vara hela vinterhalvåret men åtminstone under november, december och januari. Det vill säga den tid då man tydligt märker att dagarna är väldigt korta jämfört med nätterna, vilket påverkar både energinivåer, sömn, aptit, och humöret till viss del. Man är lite tröttare på morgnarna och framförallt sena eftermiddagarna, man har ett större behov av energirik mat, och somnar oftast väldigt lätt på kvällarna då det är mörkt och svalt i rummet.

Det känns som att denna mörkerperiod inleds nästan i samband med vintertidsomställningen i slutet av oktober och sedan börjar släppa sitt grepp i början av februari. Så länge vädret inte är alltför grått och snöfritt under längre perioder (vilket får det att kännas väldigt mörkt) är denna mörkertid oftast inga större problem så länge man håller sig aktiv och inte äter alltför mycket skräpmat.
Det är någonstans kring nyår som längtan efter ljuset börjar göra sig påmind. Då kollar man i kalendern och börjar nästan räkna ned dagarna till månadens slut. Den första februari blir som en hållpunkt eller milstolpe mellan vintersolståndet och vårdagjämningen

Vintersolstånd och vårdagjämning i all ära

Vintersolståndet är lika vackert och högtidligt som det är mörkt. Då vet man att ljusare tider väntar. Foto: Envato

Med raderna ovan vill jag inte på något sätt förringa vintersolståndet och den historiska och ceremoniella betydelse som tidpunkten haft för oss nordbor i århundraden. Den markerar trots allt årets kortaste dag när solen står som allra lägst på horisonten (ovanför polcirkeln inte alls) för att sedan övergå till allt längre och ljusare dagar. Det går väldigt sakta i början, särskilt de första 4-5 veckorna efter vintersolståndet – som man knappt märker av – för att sedan rasa vidare i en allt snabbare takt.

Någon gång vid månadsskiftet januari/februari säger det nästan poff och man undrar hur det helt plötsligt blev så mycket längre dagar på så kort tid (kolla in denna trevliga tabell så förstår du). Man kan likna det vid en stor snöboll som sätts i rullning utför en snötäckt backe. Först rullar den väldigt långsamt och växer inte särskilt mycket men efter en stund får den upp både fart och växer sig snabbt större.

Likaså bör man inte förringa vårdagjämningen kring den 20 mars som ligger mittemellan vinter- och sommarsolståndet.  Denna dag markerar att natt och dag är lika långa över hela jorden.  Dagar som inom kort kommer att bli desto längre för oss som bor närmre polerna. Det är just då – strax innan påsken – som man känner att våren är på ingång, åtminstone för oss som bor i Svealand och Götaland. Norrland2 är lite av en annan femma då snön ofta ligger kvar till i början på maj, i vissa delar ännu längre än så.

Men däremellan då?

Tiden kring januari/februari blir lätt lite bortglömd, fastän det finns en del att uppmärksamma och glädja sig åt. Foto: Envato

Därför är det lätt att glömma bort tiden däremellan, det vill säga perioden mellan Jul och första, andra veckan i februari. Kanske på grund av det kyliga, gråa och småtråkiga vädret (särskilt ifall det är plusgrader och barmark) och det faktum att mörkerperioden inte är särskilt fullspäckad med högtider. Dras man dessutom med vinterkräksjuka eller en långdragen förkylning är det lätt att bortse från alla de små ljuspunkter som faktiskt finns när januari övergår i februari.

En sådan är givetvis att mörkret börjar släppa sitt grepp och dagarna snabbt blir betydligt längre. Vissa brukar säga att det går någon sorts kännbar magisk gräns när solen är uppe åtta timmar om dagen, vilket den börjar bli kring 31 januari. Denna tid omfattar inte timman innan soluppgången (när dagen börjar gry) eller timman efter solnedgång när det börjar skymma. Allt som allt kan man lägga till två timmars dagsljus och därmed är det ljust ungefär tio timmar per dag.

Förvisso inte halva dygnet än men bra mycket ljusare än det brukar kännas kring nyår. Varför uppmärksammas inte denna ljusets återkomst betydligt mer?

Saker att glädjas åt vid denna tid

Hög tid för dessa godsaker. Foto: Wikipedia /Frugan

Förutom att ljuset så sakteliga kommer tillbaka – vilket märks tydligt – finns det faktiskt fler saker att glädjas åt under denna stillsamma och lite halvdöda årstid, även om man inte har någon solsemester i sikte. Det gäller bara att tänka efter lite och sedan förstora upp dem litegrann. För ni har väl inte glömt bort eller förträngt följande:

-Man kan gå tidiga morgonpromenader utan att det är becksvart -Tack vare det extra ljuset blir det något enklare att springa och motionera utomhus (trots kylslaget väder)
-På tal om ovanstående, ni har väl inte missat att det är löpningens dag den 3/2 (första lördagen i februari).
-Luften är kylig, frisk och klar
-Årets fattigaste månad (januari) är förbi
-Det är äntligen hög tid för semlor och dess många olika varianter
-Likaså för matlagning av mastigare och kryddigare köttgrytor
-Påsken och våren känns betydligt närmre nu än för några veckor sedan
-Det är mygg- och insektsfritt utomhus
-Det kyliga vädret gör det fortfarande lätt att somna på kvällen

Kanske hög tid för en ny temadag?

Med tanke på alla dessa underliga temadagar som finns utspridda över hela året, somliga av dem lite fånigare än andra (om jag får säga det själv), så borde det väl finnas plats för åtminstone en till? Alternativt att någon av de mer fåniga temadagarna får ge vika.

Varför inte införa temadagen ljusets dag eller ljusets återkomst den 1 februari?
Åtminstone för oss i Sverige och Norden. Har man ännu inte städat undan julbelysningen kanske det är ett utmärkt tillfälle att börja göra det. Det får symbolisera att den extra julbelysningen inte längre är nödvändig.









  1. SAD = Seasonal affective disorder []
  2. Då jag har norrländskt påbrå (samt släkt i norra Norland) har jag själv fått erfara hur långa och sega vintrarna där kan vara. Vintern där kan inte riktigt jämföras med vintrarna i södra halvan av landet. []
KATEGORIER

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

1 KOMMENTAR

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter