Finns den djupa staten och finns det krafter som motverkar den?

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

I denna krönika ges en genomgång av de aktörer som varit med om att bygga upp den djupa staten och hur de har arbetat fram det moderna finanssystemet.

Ivar Kreuger gav förmånliga lån till olika länder med monopol på tändstickstillverkning i landet som motpresentation. Kreuger hade ambitionen att hjälpa länder i syfte att upprätthålla ländernas utveckling och bevara freden.

Kreuger hade 1927 givit Frankrike (som var bankrutt efter första världskriget) ett fördelaktigt lån och hade lovat att även hjälpa Tyskland med ett lån på 125 miljoner dollar för att kunna betala krigsskadestånd och lösa de dyra lån som Tyskland tagit av bland annat bankmannen John Pierpont Morgan. Detta gillades inte av finanseliten och företagsintressen med flera (det vill säga den djupa staten) då det hotade deras makt.

Kreuger gav ut en nyemission för att få in kapital till tysklandslånet i samband med börskraschen 1929. Värdet för emissionen halverades på grund av kraschen (Kreuger klarades sig betydlig bättre än de flesta under börskraschen) men emissionen räckte trots det till att säkra tysklandslånet.

Bank of International Settlements

Förtroendet för Kreuger hade därigenom stärkts. För att hantera krigsskadeståndsanspråken mot Tyskland och samordna ländernas centralbanker skapades Bank of International Settlements (BIS). BIS var också ett redskap för finanseliten att forma banksystemet så att storföretag som IG Farben gynnades.

Den brittiske riksbankchefen Montagu Collet Norman var inställd på att bli den förste chefen för BIS men vid konferensen i Haag där beslut om inrättandet av BIS togs utsågs den franske presidenten Aristide Briand till chef. Briand var dessutom en nära samarbetspartner till Kreuger. Frankrike hade betalt tillbaka lånet från Kreuger i förtid vilket underlättade för Kreuger att sedan låna ut pengar till Tyskland.

I sin bok Es geschah in Deutschland (Det hände i Tyskland) skriver den dåvarande tyske regeringstjänstemannen Greve Lutz Schwerin von Krosigk om hur den schweiziske bankiren Felix Somary, som var starkt anknuten till Schweizerische Bankverein (med kopplingar till Schweiziska storbanker som bland annat UBS) och gjort sig ett namn som nationalekonomisk teoretiker, besökte finansministeriet i Berlin under våren 1931.

Tre händelser som behövde inträffa

På frågan om hur länge rådande världskris skulle hålla i sig, svarade han att först måste tre händelser inträffa innan man kunde tänka sig en vändning uppåt:

• Banksystemet i Wien och Berlin måste omstruktureras (egentligen reformeras till fördel för storföretag som IG Farben. Den tyske riksbankchefen Hjalmar Schacht hade Marcus Wallenberg som rådgivare (Wallenberg hade stora aktieinnehav i IG Farben).
• Det engelska pundet måste lösa sig från guldet (så att skuld- och valuta-expansionen inte bromsades av tillgången på guld)
• Ivar Kreugers tändsticksmonopol måste bryta samman

De två första punkterna genomfördes och den 12 mars 1932 begick Ivar Kreuger självmord. Den 7 mars 1932 dog Aristide Briand under märkliga omständigheter. Begravningen skedde samma dag som Kreuger dog.

Banksystemet

Reformeringen av det tyska banksystemet och att lösa pundet från guldet genomfördes av finanseliten genom centralbankschefer, men hur var det med Kreugers död och Kreugerkoncernen? Kreuger hittades med pistolen i sin hand, den hand där pekfingret var stelopererat, lite märkligt.

En brittisk revisionsbyrå Price Waterhouse & Co, utan kunskaper i svenska, förklarade koncernen i konkurs efter några dagar. En kunglig delegation (utan kungligt mandat) bestående av Marcus Wallenberg och advokaten Hugo Stenbeck skickades för att utreda Kreugerkoncernens ställning trots att dessa tidigare hade motarbetat Kreuger. Stora delar av Kreugerkoncernen bland annat Ericson hamnade sedan under Wallenbergs kontroll.

Krugerkraschen tyder på en utbredd korruption bland finanselit, politiker och privata företag i syfte att kontrollera finanssystemet för att kunna vinstmaximera. Ivar Kreuger med flera motarbetade denna korruption och stod därför i vägen för dessa korrupta krafter som även i breda kretsar kallas den djupa staten. Detta kostade honom troligen livet.

Kennedy

John F. Kennedy, USA:s president 1961–1963, var en stark motståndare till den privata centralbanken Federal Reserve (ett system där privata banker skapar pengar vid lånetillfället). Kennedy ogillade även CIA. Kennedy mördades 1963, ett mord med många frågetecken. Efter misslyckandet med operationen vid Grisbukten på Kuba 1961 ville Kennedy omorganisera CIA.

CIA:s chef under åren 1953–1961 var Allan Dulles, den person som sedemera utsågs till ledamot av Warrenkommissionen. En kommission som fick i uppdrag att utvärdera mordet på John F Kennedy och kom fram till att Lee Harvey Oswald var den ensamme mördaren. Det ser ut som att även här finns särintressen inblandade i syfte att vidmakthålla det av privata vinstmaximerande intressen kontrollerade finanssystemet.

Big tech

På senare tid har begreppet ”Big Tech” etablerats och innefattar läkemedel, IT, telecom, finans, media, multinationella företag med flera. Under exempelvis pandemin gjorde läkemedelsföretagen stora vinster. Media agerade samfällt med ett alarmistiskt budskap.

Elon Musk har, sedan han köpt Twitter, visat att amerikansk underrättelsetjänst (FBI) har styrt opinionsbildningen via bland annat Twitter och i vissa fall i samarbetet med Anthony Fauci, tidigare chef för amerikanska folkhälsomyndigheten NIAID. Detta är ett nutida och tydligt exempel på hur ett tvivelaktigt samarbete mellan media, storföretag och staten har gynnat vinstintressen.

Detta korrupta samarbete kallas av vissa den djupa staten. Musk har motarbetat detta. Nu börjar också vinsterna för dessa stora bolag minska (exempelvis för Ericsson). Kan det möjligtvis finnas fler krafter som motverkar och nu börjar synas?

Skribent: Håkan Stenlund