Hicks kommenterar framgången för maktkritisk country-stjärna

En amerikansk country-artist toppar spellistor och har tjänat stora summor på en låt som kritiserar makten. Han är den senaste country-artisten som nått stora framgångar genom att kritisera makten och etablissemanget. Den svenske country-stjärnan Miqael Hicks ser detta som ett uttryck för traditionell country.

Den nya country-stjärnan Oliver Anthony har gjort succé med låten ”Rich Men North of Richmond”. Låten, som är en kritik mot maktetablissemanget, kritiserar hur politiker göder sig själva och överbeskattar vanligt folk, toppar flera spellistor och han ska tjäna runt 40 000 dollar (ungefär 441 000 svenska kronor) om dagen, rapporterar Fox News. På två veckor har den även nått 34 miljoner visningar på Youtube.

Media anklagar Oliver för högerextremism

Vanliga amerikaner och folk över hela världen har känt igen sig i texten, framförallt den vita arbetarklassen i småstäderna i USA, som drabbas av det hårda skattetrycket. Detta har fått kulturetablissemanget att peka ut Olivers musik som ”högerextrem”, i synnerhet eftersom konservativa amerikanska politiker uttryckt uppskattning för den.

Men Anthony har inte tonat ned systemkritiken och under onsdagen släpptes hans nya låt ”I want to go home”, som följer samma kritik mot makten och eliten, där han lyfter fram religionen som det som skänker styrka.

Försök med det i en liten stad

Anthony är inte den ende country-artisten som har nått framgångar genom att kritisera samhällsutvecklingen och det politiska hyckleriet. Frihetsnytt har tidigare skrivit om Jason Aldean, som även han toppade spellistorna med låten ”Try that in a small town”, som handlar om hur ligister och kriminella inte skulle kunna begå samma handlingar i en småstad, som de begår i storstäderna.

På grund av att musikvideon visade klipp på vänsterextrema upplopp och våldsamheter orsakade av Black Lives Matter, samt att videon spelades in på en plats där en lynchning ägt rum för ungefär 100 år sedan, anklagades Aldean för ”rasism”.

Men trots stämplingarna och påhoppen från etablerad media och vänsterradikala opinionsbildare, var det många amerikaner som sympatiserade med budskapet om hur lokalsamhället sluter upp bakom varandra och inte accepterar brottslighet.

Svenska country-stjärnan: Countryns tradition att säga vad man tycker

Frihetsnytt har talat med den svenske country-stjärnan Miqael ”Hicks” Persson, som själv är en internationellt hyllad musiker och har toppat flera country-listor i USA, om framgångarna för maktkritiska country-musiker.

Hur kommer det sig att det är just country-artister som gör dessa maktkritiska låter?

Miqael Hicks. Foto: Facebook/ miqa.El
Miqael Hicks. Foto: Facebook/ miqa.El

Den traditionella countryn, om vi går tillbaka till Hank Williams, Willie Nelson och Waylon Jennings, de fick ju stämpeln ”outlaw country”, för att de sade vad de tyckte. När Willie Nelson fick frågan ”vad är countrymusik” svarade han ”tre ackord och sanningen”. Countryns tradition har ju kommit av att man ska säga vad min vill säga. Håll inte igen!

Det är ju därför som country-texter blir så otroligt starka, för att de kommer, eller kom, från ett otroligt ärligt ställe. Sen har ju countryn, precis som alla musikstilar som blir populära, väckt intresse hos musikbranschen, managers och agenter som ska in och pilla för att göra det strömlinjeformat. Sen ska radio tycka till.

Hade Oliver Anthony skickat låten direkt till radio, då hade den inte spelats. I och med att han tog den vägen han gjorde och den blev viral, så vill ju alla spela den. Radio hade ju inte hjälpt till att göra den populär eftersom den är för ”kontroversiell”.

Varför ses det som “högerextremt” att sjunga om sammanhållning, laglydighet och mot slöseri med andras pengar?

Det är till och med så att vänstern i USA anser att om du tränar, tar hand om din hälsa och äter nyttigt, då är du lite Trump-anhängare och lite högerextrem. Alla sådana uttalanden är så agendastyrda, man ska försöka stämpla allt som ”högerextremt”. De vänder och vrider för att få allt högerextremt idag, tycker jag.

Det spelar ingen roll vem man är eller vad man gör. Följer man inte narrativet då är det detta [högerextrem] man är. Så länge det är en politisk agenda i någonting, och människor vill styra andra människor, då lägger man politik i det och då springer man någons ärende, och sen får man en stämpel att det är ”höger” eller ”vänster”.

Aldean och Oliver har ju fått mycket hets i media, men är ändå framgångsrika. Samtidigt har vi ju företag som Bud Light och Disney, som omhuldas av media, men går ändå med brakförluster. Vad säger detta egentligen? Är det garant att lyckas om media drevar mot en?

Det blir ju lite så. Band och filmer som blir tvärsågade i media av kritiker, de hittar ju sin publik. Är media emot dem, så hittar de ju sina fans. Idag, om man ser en löpsedel, då vet man ju att det är precis tvärtom. Är det inte samma med musiken?

Det är lite av en protest mot etablissemanget, att när det sågas, då hittar folk till det och det blir lite av en protest att börja följa det? Är det ett uppror i det tysta där man inte tvingas ta uttrycklig ställning för eller emot något?

Jag tror det. Det är mentaliteten ”du ska inte tala om för mig vad jag ska tycka”. Vi människor gillar ju det vi gillar. Skulle jag prata illa om din partner så skulle ju försvara henne. Det är ju lite samma sak om man gillar ett band. Får det dålig kritik, då visar man sin lojalitet. Countryn och dansbanden i Sverige, de har ju en otroligt lojal publik.

Lasse Stefanz är ett dansband med tydliga country-influenser. Foto: Wikipedia/ Frankie Fouganthin
Lasse Stefanz är ett dansband med tydliga country-influenser. Foto: Wikipedia/ Frankie Fouganthin

Dansband är väl en slags svensk motsvarighet till countryn? Det är stor fokus på gemenskap, känslor och slår an mycket ute i småorterna?

Jag tror det är därför en kille som Anthony Oliver slår igenom. Han håller ju på det lantliga och står ute i skogen och sjunger om sin verklighet, som miljoner i USA kan identifiera sig med. Det är inte konstigt att han slår igenom, för han ger ju röst åt det alla tycker. Det är samma med Jason Aldean. Han blev ju också en röst åt den lilla mannen i småstaden.

Det är ju det vi behöver idag på något sätt, för de har ju plattformen att nå ut på. I det kan ju också människor komma samman och säga ”oj, vi är flera som tycker och känner såhär. Då är det ju inte fel på mig, fast de skriver det i media”.

Den som vill följa Hicks arbete och ta del av hans musik kan följa honom på Facebook, Instagram och hans hemsida.

KATEGORIER

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

1 KOMMENTAR

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några varor i din varukorg ännu.

Bläddra bland produkter