Johan Lindblad: Så här bryter du dig fri från svenska staten – på riktigt!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Texten nedan är det anförande som Johan Lindblad höll på Nya Bok- & Mediemässan den 7 oktober 2023. Här går han igenom den förföljelse som oliktänkande drabbas av i Sverige idag. Men han tar även upp vilka lösningar som trots allt finns.
Damen som Johan bodde hos. Foto: Johan Lindblad
Damen som Johan bodde hos. Foto: Johan Lindblad

För en och en halv vecka sedan bodde jag på en fjällgård i väglöst land i Härjedalen, utan el och andra moderniteter. Mat lagade jag på en järnspis. Vatten hämtade jag i bäcken. Jag handmjölkade fjällkor, stängslade, grävde upp potatis, och gjorde smör och ost på gammalt vis i en kittel över öppen eld i en gammal grå timmerstuga.

På gården bodde en 76-årig gumma och hennes två drängar. Hon har bott där hela livet och vill inget annat. Det är den sista permanentbebodda gården i väglöst land i Sverige, där man fortfarande lever på gammaldags vis, med en hemmagård och en fäbod och där allt sker för hand.

Korna och fåren släpps på skogen varje morgon, och kommer självmant hem till ladugården kl 17:00 varje dag för att handmjölkas. Att bo och arbeta där var för mig både inspirerande och sorgligt på en och samma gång. Inspirerande för att det är som att uppleva en svunnen tid och det visade att det GÅR att leva så. Off grid och gammaldags. Sorgligt för att det är så långt från dagens verklighet och för att så mycket gammal kunskap håller på att dö ut alldeles.

Så lever korna på traditionellt vis. Foto: Johan Lindblad
Så lever korna på traditionellt vis. Foto: Johan Lindblad

Censur i Stockholm

För två år och två dagar sedan satt jag på Sverigedemokraternas riksdagskansli och läste en regeringsproposition. Efter ett telefonsamtal från Expo blev jag inkallad till chefen. Jag hade gått på ett möte som arrangerades av en organisation som Expo inte tyckte om.

Konsekvensen blev att jag fick lämna mitt jobb på dagen. Inget fick störa relationen till Moderaterna och Kristdemokraterna före valet, så jag fick gå. Så säkert sitter man i stolen i ett samhälle med anställningstrygghet, yttrandefrihet och föreningsfrihet. Demokrati kallas det visst…

Man är sårbar om man är dissident i dagens Sverige. Man är sårbar oavsett. Energikostnaderna, bostadslånen, våldet och skjutningarna, försämrad samhällsservice, känslan av att allt går fort utför och att vi snart är främlingar i vårt eget land. Det är lätt att bli dystopisk.

Gumman på fjällgården berättade att hon pratat med många gamla, som väljer att inte längre se på nyheterna. De känner inte igen sig i sitt land och förstår inte vad som hänt. Allt har gått så fort…

MEN, jag vill beskriva ett par strategier man kan anlägga, som kan få tillvaron att te sig lite ljusare…

Strategi nr 1

Det här vänder sig mest till dig som bor i en stad eller ett större samhälle och som upplever oro inför framtiden. Kanhända äger du (eller din bank) en lägenhet eller en villa värderad till en hel del. Du är bekymrad över räntekostnaderna eller över att marknadsvärdet på din bostad har eller riskerar att sjunka. Reflektera då över följande:

Vad är viktigt för dig i livet? Är det din familj, dina vänner, dina hobbys, ditt jobb/din inkomst? Din trygghet eller din allmänna livskvalitet?

Foto: Johan Lindblad
Foto: Johan Lindblad

Många har investerat så mycket pengar eller socialt kapital i sin boendeort att de upplever att de sitter fast. Men behöver det vara så?

Jag går på en Bäckedals folkhögskola i Sveg, där jag får lära mig odla min mat, jaga, stycka, smida, garva skinn, göra keramik, väva, sticka och sy, kola och bränna tjära, och mycket, mycket mer. Jag har valt att gå denna utbildning för att kunna bo i mitt enkla torp och leva ett fritt och självförsörjande liv.

Jag tänker odla min mat, ha höns och kanske får, driva sommarcafé, ha bondauktioner och loppis, samt anordna diverse hantverkskurser. Utöver detta så hoppas jag kunna jobba 2-3 dagar i veckan på den lokala högstadieskolan som timlärare. Jag kommer att ha massor av tid till det jag själv vill, jag kommer inte att ha några lån och jag kommer att kunna känna mig både trygg och fri.

Jag kommer inte heller att bli socialt isolerad eller ensam. Jag kommer att engagera mig i mitt lokalsamhälle (hembygdsföreningen, byalaget), men även starta nya föreningar (bland annat en vikingaförening). Jag har redan bjudit hem bondeparet på ena sidan mitt torp på middag, och bonden har lovat mig att få vara med och jaga, bara jag skaffar en vettig bössa först. Bonden på andra sidan torpet köper jag min (billiga) ved ifrån. Det är bara början. På landet hjälper man varandra!

Det finns också andra dissidenter i regionen som jag kommer att kunna bygga upp en ny krets av likasinnade runt. Både libertarianer och nationalister. Jag kommer inte att lida ett dugg.

Senaste statistiken

2070 Svenskarna under 50%

Muslimerna 32% (majoritet i 1/3 av våra städer och kommuner!)

Sämre ekonomi och statsfinanser

Mer våld i samhället

Sverige kommer att likna Libanon eller Sydafrika, med massiva etniska konflikter och våld.

Det gäller att förbereda sig i tid!

Vad hade jag då för förutsättningar för att kunna göra allt detta?

  • Jag har mina barn i Lund
  • Jag har jobbat som pappersvändande byråkrat i hela mitt vuxna liv
  • Jag är oerfaren av praktiskt arbete och dessutom ohändig
  • Jag har inget riktigt (heltids-) jobb.
  • Jag har inga vänner eller bekanta dit jag flyttar
Foto: Johan Lindblad
Foto: Johan Lindblad

MEN!

*Jag är van vid att flytta/börja om (59 flyttar, 11 länder)

*Jag utbildar mig nu i hantverk och odling för att kunna leva det liv jag vill

*Jag sålde ett par hus med lite vinst 2022, så jag har ett litet startkapital.

*Jag tror på min egen förmåga att göra det jag vill…

*Jag är inte rädd!

Allas livssituation och personligheter är förvisso unika, men i de flesta fall fegar vi i onödan. Vi sätter krokben för oss själva av rädsla. Rädsla för att misslyckas, eller till och med rädsla för att lyckas (hur knasigt det än kan låta).

Mina råd till er…

Bygge av traditionellt timmerhus. Foto: Johan Lindblad
Bygge av traditionellt timmerhus. Foto: Johan Lindblad

Fundera på om du har några vänner eller bekanta i stan som antingen delar din situation eller din oro för framtiden. Resonera med dem om hur det vore om ni tillsammans skulle flytta ut på landet eller till en mindre ort. (på Svenska-zoner.com ser du i vilka kommuner och områden som befolkningen har vettiga åsikter).

Vad har ni tillsammans för färdigheter, resurser eller nätverk som skulle göra detta möjligt? Vad skulle ni få för era nuvarande bostäder och vad skulle ni kunna få för pengarna någon annan stans? Eller så känner du kanske redan någon som bor i glesbygden och som kan hjälpa dig att komma på plats, inte minst socialt och jobbmässigt?

Sitt inte i en villa eller lägenhet i stan värd flera miljoner, om du inte fullständigt älskar ditt liv där… Sälj det du har och ta steget ut på landet där du kan få så mycket mer för pengarna.

Det finns oftast betydligt mer av det Sverige du känner igen när du kommer utanför storstadsområdena. Mindre våld och kriminalitet och mer igenkännande och gemenskap. Gör något du brinner för och det är mer eller mindre garanterat att du kommer att stöta på likasinnade vart du än beger dig. Allt är mycket enklare på landet. Där hjälps man åt och där är allt mer prestigelöst.

Bor du redan på landet eller i en mindre ort och känner dig ensam eller otrygg på något sätt? Gå då med i en lokal förening eller bilda en egen grupp. Många känner ofta likadant som du. Hitta ett byalag där du bor eller ta initiativ till att bilda ett. För att inte vara så utsatt och ensam med din eventuella oro så är det en bra idé att tillsammans med dina grannar se över läget i området där ni bor.

Vart kommer dricksvattnet ifrån? Vilka odlar mat? Vilka jagar och fiskar? Vilka kan sy eller mecka med bilar? Vilka färdigheter finns det i området och vad saknas för att ni tillsammans ska kunna parera eventuella kriser framöver? Inventera de kompetenser som finns i byn eller på orten där du bor. Saknas det kunskap? Ta kontakt med ett studieförbund och anordna en studiecirkel i just det ni saknar. Det ger både vänskap och kunskap att ha med sig framöver. Ensam är inte stark.

Vi svenskar sitter ofta fast i föreställningen om att man ska klara sig själv, samtidigt som man sitter och väntar på att kommunen eller myndigheterna ska komma och lösa alla problem. Där behöver vi nu tänka om!

Dels tryter myndigheternas resurser alltmer, dels tar alla andra kulturgrupper tag i saker och ting själva. Det är bara vi som sitter passivt och väntar på hjälp som inte kommer. Så kan vi inte fortsätta!

För ett par helger sedan stod jag på höstmarknaden i Klövsjö by i Jämtland och läste ovanför ingången till byalagets hus ”Bygden blir det du själv gör den till”. Mycket sant och tänkvärt, så ta tag i saker och ting själv, gärna tillsammans med andra. Skapa det liv du vill ha. Ingen annan kommer att göra det åt dig!

Jag tänker nu gå över till en annan strategi, som man kan organisera och göra mer tillsammans, och som inte kräver att man flyttar på sig…

Strategi nr 2

De flesta har nog hört talas om IRA (Irish Republican Army), men få känner till den politiska kampen för ett självständigt Irland…

1918 var det val till Storbritanniens parlament (Westminster). Irland var då en integrerad del av Storbritannien och irländarna hade därför rösträtt i detta val. När valet väl var över visade det sig att det irländska republikanska partiet Sinn Fein (vårt land) fått 75% av irländarnas röster.

Partiet hade på sitt program att frigöra Irland från Storbritannien och att blida en egen republik. Efter valet beslutade därför de irländska parlamentarikerna att inte resa till Westminster i London utan att istället bilda ett eget parlament i Dublin. Samtidigt utsåg man en egen regering.

Den brittiska regeringen tog inte irländarna trots på fullt allvar, men med tiden ökade irritationen och man började aktivt förfölja dessa politiska dissidenter och dess underjordiska regeringen.

Den underjordiska irländska regeringen, ledd av en ”president” vid namn Eamon de Valera, försökte på snåriga vägar leda önationen framåt och ut ur det förenade kungariket, samtidigt som det likaledes underjordiska irländska parlamentet började stifta lagar som den brittiska regeringen ansåg olagliga. De bara gjorde det, och de ansåg sig ha en majoritet av irländarna bakom sig.

Vid ett sammanträde i den underjordiska irländska regeringen ställde en av ministrarna frågan till president de Valera, ”hur ska vi kunna besegra det Brittiska imperiet, världens mäktigaste imperium?” Presidenten svarade ”genom att ignorera dess existens” (på Irländsk jord).

Inspirerade av samma anda, skulle vi kunna göra på likande sätt,- bilda ett nytt samhälle på svenskt territorium, utse ett eget parlament som lagstiftar i VÅRT intresse, utse en egen regering som styr för VÅRT bästa, och gradvist bygga upp institutioner och olika former av samhällsservice som tjänar VÅRA intressen. Kanske bygga det på geografiska nivåer som den svenska staten har övergivit,- byalag, socknar, härader och landskap? Kanske ha hela Skandinavien eller Norden som yttersta ram, i någon form av förbund?

Det kan man väl inte bara göra tänker kanske ni? Både jo och nej, det beror på hur man tänker och på hur mycket motstånd man tycker sig kunna leva med…

En egen medborgar-Republik (för Svenskar)

Det fanns en tid då alla som var medlemmar av en fackförening som var en del av LO-förbundet, automatiskt också blev medlemmar i det Socialdemokratiska partiet. Detta ansågs så småningom kontroversiellt och problematiskt. Varför skulle Socialdemokraterna automatisk ha ensamrätt till alla som var medlemmar av ett LO-fack? Vi vet ju också idag att de flesta LO-medlemmar har sina sympatier hos SD snarare än hos SAP.

På samma sätt är det nu med organisationen Sverige. Varför skulle organisationen Sverige automatisk ha ensamrätt till medlemskap för alla som råkar födas på svenskt territorium eller av föräldrar som är medlemmar av organisationen Sverige? Borde man inte kunna välja var man har sina sympatier och sina lojaliteter?

Vävstol. Vävning är ett hantverk som är värt att bevara. Foto: Johan Lindblad
Vävstol. Vävning är ett hantverk som är värt att bevara. Foto: Johan Lindblad

Man KAN alltså välja att se på den svenska staten som bara en politisk-administrativ organisation. Lite som en förening eller ett företag. Sverige som land är då själva territoriet och kanske språket, kulturen och historien som förknippas med detta territorium.

Om svenska staten bara är en organisation, borde det vara möjligt att säga upp sitt medlemskap i denna förening, utan att för den saks skull behöva flytta från Sverige som land (dvs territoriet).

Med andra ord. OM vi inte längre sympatiserar med organisationen Sverige, ”stadgar” (= lagar), dess sätt att styra och organisera sig, dess ideal eller det sätt på vilken den betjänar våra intressen som medlemmar (dvs medborgare), låt oss då bilda en ny organisation som i så hög grad som möjligt fyller våra behov.

Medlemskap, ingen naturlag

Visst, organisationen Sverige TYCKER SIG ha ensamrätt på vårt medlemskap, men det är inte någon naturlag. Det kan vi bestrida. Vi får förstås gå varsamt fram. Vi får göra som Danskarna,- ”Asfaltera medan vi kör”, Men motstånd får vi räkna med.

Låt mig poängtera att det INTE handlar om att dela upp landet Sverige i flera stater, med kontroll över olika territorier. Det inte en utbrytning ur Sverige som land jag talar om, utan att parallellt med den redan existerande politisk- administrativa organisationen Sverige bygga upp ännu en sådan, men som styrs av och är till för oss.

Foto: Johan Lindblad
Foto: Johan Lindblad

Själv så menar jag att vi har den moraliska och principiella rätten till självorganisering och att vi inte kan tvingas av staten Sverige att gå i dess ledband om vi inte längre upplever att den tjänar våra intressen.

Staten Sverige (som vi är tvångsanslutna till) har fastnat i olika idealistiska vanföreställningar, såsom att svensken inte existerar, att det rent biologiskt inte finns män och kvinnor, att jorden håller på att gå under och att demokrati är liktydigt med en viss ”värdegrund”.

Denna så kallade ”demokrati” ska visst också vara förenlig med att ge ifrån sig all makt till främmande stater, unioner, allianser och internationella organisationer, samtidigt som man nedmonterar yttrandefriheten och rätten att ifrågasätta eller göra motstånd mot galenskaperna. I beg to differ!

Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut. Att ge mer makt till färre är därför en oklok väg att gå. Makten ska ligga hos medborgarna, inte hos partier eller överstatliga organisationer. Friheten ska vara oinskränkt. Endast då kan vi hålla tyranniet stången.

Om något av detta jag sagt kittlar din fantasi och tilltalar dina ryggmärgsreflexer, så låt oss talas vid närmare om saken. Efter att ha pratat om ovanstående på bok- och mediamässan den 7 oktober 2023, har jag kontaktats av ett 60-tal personer som vill göra något konkret i denna anda. Är du som läser detta också intresserad? Maila mig då på andeniflaskan@protonmail.com så tar jag sedan kontakt och inkallar till fortsatta samtal i denna anda.

Johan Lindblad

KATEGORIER

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

2 KOMMENTARER

  1. Helt rätt, och gör det nu innan kaoset inträder. Kan tipsa om en variant, nämligen till sjöss. En större vettig o fungerande båt. Fiska är enklare än jakt. Lätt att flytta om det börjar hetta till där man är. Gratis att bo om man ankrar upp. Energi via solel/vindkraft – Inga tillstånd eller problem med bygglov o myndigheter. Ingen kommande fastighetsskatt. Kan segla till värmen på hösten så man slipper uppvärmning på vintern. Nackdelen är väl att man måste vara händig o kunnig med sjön o fartyg, men underbart 🙂

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter