Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Jonathan Haidt: Från magkänsla till tanke – Moralpsykologi och den politiska skalan
Alla har vi saker som vi håller för heligt eller som vi ser som tabu. Om vi sedan hamnar i en situation som innebär att dessa ståndpunkter utmanas eller bekräftas kommer vi att känslomässigt reagera på detta. Det är inte alltid som vi vet varför vi gör det, men oavsett så ser vi till att utifrån känslan formulera argument och förklaringar. Vad vi inte alltid inser är att våra ställningstaganden bygger på en intuition, eller magkänsla, som först får oss att ta ställning i en situation och därefter börja resonera kring detta. Detta är i högsta grad relevant inom politiken, där evolutionspsykologiska faktorer påverkar huruvida en person är vänster eller höger, åtminstone om man får tro Jonathan Haidt.
Amerikanen Jonathan Haidt, professor i moralpsykologi och utsedd till en av ”världens främsta tänkare” av bland annat Foreign policy magazine och Prospect magazine, diskuterar i boken Det rättfärdiga sinnet: Om moralens psykologi (som nyligen släpptes på svenska av förlaget Fri Tanke) hur moraliska ställningstaganden grundar sig på intuition och hur dessa i viss utsträckning kan ha en medfödd grund.
Det har länge funnits en uppfattning om att människan med hjälp av förnuftet kan styra sina känslor och det har setts som något klandervärt att vara just känslostyrd. Jonathan Haidt menar dock att det är tvärtom: känslan styr förnuftet. En liknelse som han ofta återkommer till är en ryttare på en elefant. Många tror att ryttaren har kontroll över elefanten, men i själva verket är det elefanten som styr riktningen och ryttaren tvingas anpassa efter vart elefanten väljer att gå.
Likadant är det med känslan och förnuftet, där känslan motsvarar elefanten och förnuftet ryttaren. Om du har en känsla som leder dig i en viss riktning så är det nästintill omöjligt för förnuftet att ändra på det, utan det får istället rationalisera och förklara agerandet.
Höger eller vänster – en magkänsla
Jonathan Haidt, som började sin politiska bana som uttalad vänsteraktivist med en bristfällig förståelse av högeråsikter, ville undersöka varför synen på moral skiljer sig åt mellan kulturer, men kom att se dessa mönster även i politiken och omformade därefter alltmer sina politiska ståndpunkter.
Huruvida en person intar en mer progressiv vänsterhållning eller en konservativ högerhållning är ett resultat av känslostyrning, inte en förnuftig bearbetning av fakta. En person med vänsteråsikter har tre fundament som ligger till grunden för dennes moral:
- Skydd för de svaga och utsatta (arbetare, kvinnor, minoriteter).
- Frihet, värdering av personlig autonomi och ovilja inför restriktioner av personlig frihet; motsatsen till förtryck.
- Rättvisa eller proportionalitet: upprätthållandet av rättvisa enligt gemensamma regler; motsatsen till fusk.
Konservativa personer drivs även de av dessa tre fundament (även om man har en annan uppfattning om vad som utgör frihet och rättvisa, ofta i en kombination av ansvar), men här tillkommer ytterligare tre som inte förekommer hos vänstern:
- Auktoritet eller respekt: att underställa sig tradition och legitim auktoritet; motsatsen till subversiv/omstörtande.
- Lojalitet eller ingrupp (gruppidentifikation): att stå för sin grupp, familj eller nation; motsatsen till svek.
- Helighet eller renhet: avsky/aversion för äckliga saker och handlingar; motsatsen till degradering/förnedring.
Högerpersoner har betydligt större nyans
Vad detta pekar på är att högerpersonen har en betydligt större nyans i sina moraliska ståndpunkter och det kommer sannolikt att finnas en större variation i hur en högersinnad person resonerar.
I och med att de konservativa delar de tre första fundamenten med vänstern så är det oftast lättare för en högerperson att förstå vänstern, men då högern omfamnar ytterligare tre ståndpunkter som inte återfinns hos vänstern blir det svårt för den vänstersinnade att förstå den högersinnade. Detta resulterar i att högern har en enkelriktad tolerans som vänstern ytterst sällan besvarar, trots att ”tolerans” ofta är ett honnörsord inom vänstern.
För att testa hur dessa fundament tog sig uttryck så presenterade Jonathan Haidt flera olika provocerande scenarion. Det han fick fram var oerhört slående. En person på vänsterkanten var i regel betydligt mer individualistisk och kunde vara betydligt mer tillåtande (dock inte alltid omfamnande) mot avvikande beteenden, då individens frihet och rätt att göra som den ville utan att skada andra föll inom de tre fundamenten.
Överbrygga fiendskap
En högersinnad person värderar i lika hög grad frihet och rättigheter, men lägger tyngdpunkt på eget ansvar. Vart riktas då detta ansvar? Mot gruppen, såsom familj och nation. I en grupp finns en mängd regler (skrivna som oskrivna) som säger vad som är acceptabelt för en individ att göra. Genom att begå moraliskt tveksamma handlingar så underminerar individen sin egen moral och förmåga att fungera i gruppen. Dessutom finns även en andlig aspekt där saker, företeelser och strukturer har ett högre värde än det materiella. För en sådan person är flaggan en symbol för enighet och styrka (och därmed överlevnad och trygghet), men för en vänstersinnad person är den bara ett fysiskt objekt som man borde kunna göra vad man vill med.
Det kan låta som att högerpersonen och vänsterpersonen borde befinna sig i ett skyttegravsliknande ställningskrig, men riktigt så är det inte. Båda personerna vill göra nytta och åstadkomma det goda, men resonerar på olika sätt. Det Jonathan Haidt ville åstadkomma med sina studier var att överbrygga den växande fiendskapen mellan den amerikanska högern respektive vänstern.
Ett problem som dock är markant är närvaron av aggressivt progressiva vänsterliberaler, som gärna förespråkar mångfald inom allt, utom åsikter.
I synnerhet inte högeråsikter.
De vänsterliberala – vänsterns moraliska dödgrävare
Ett problem som uppstått hos vänstern är att de tre moraliska fundamenten kapats av extremprogressiva vänsterliberaler som driver på en omstörtande utveckling, men får med sig den övriga vänstern efter det talar till deras känsla. De vänsterliberala har kunnat motivera sina ställningstaganden att ageranden som sker avskilt och inte påverkar eller skadar någon annan är fullt acceptabla om det garanterar frihet och rättvisa åt individer, samt skydd för de som anses svaga, med andra ord alla som inte anses omfattas av majoritetsbefolkningen. På senare tid har detta manifesterats genom uttalat stöd för personer med 72 könsidentiteter, en värld utan gränser och ifrågasättande av högre värden som religion och nation.
Men de senaste åren har de alltmer överträtt vissa gränser, som därmed retat upp den konservativt lagda majoritetsbefolkningen. Skändningar av flaggan i det offentliga rummet, attackerna på familjen där staten och politiska aktivister gör alltmer anspråk på en (inbillad) rätt att uppfostra barn, samt ett alltmer dysfunktionellt mångkulturellt samhälle, där framförallt arbetarklassen drabbas av effekter som etniskt motiverad brottslighet (från invandrare mot svenskar), konkurrens på arbets- och bostadsmarknaden samt en urholkning av den egna kulturens och språkets särställning i det egna landet.
För vänsterliberalen är det helt ointressant vad svenska flaggan eller andra symboler (helighet) betyder, familjen är en sammansättning som tvingar individen till underkastelse gentemot gruppen, och auktoriteterna är enbart till för att upprätthålla ett förtryckande system.
Det gör att man därför ställer sig helt oförstående när kritik och klagomål inkommer från den konservativa allmänheten och bortförklaras ofta med ”strukturell rasism” eller ”patriarkatet”, som den obildade massan inte förstår sig vara en del av.
Detta må kanske vinna ryggdunkningar på redaktionerna eller institutionerna, samt genera en och annan gilla på sociala medier. Men när det väl är dags för val, så kommer denna vänster alltmer inse betydelsen av att distanserat den breda (konservativa) massan.
Olika sidor av samma mynt – vänstern och högern lika moraliska men från olika vinklar
Vad finns det då för värde att diskutera moralpsykologi och dess användning inom politiken?
Det handlar inte om att tillföra ytterligare en teori om det mänskliga beteendet och hur bristfällig de progressiva vänsterliberalernas resonemang är, utan att faktiskt inse hur man ska prata med folk som har en motsatt åsikt.
Den stora massan av personer med åsikter på vänsterkanten omfamnar inte identitespolitik, men då de progressiva skickligt tagit över att frihet, rättvisa och skydd för de svaga går ut på att underminera traditionella strukturer och samhällen, har den övriga vänstern tvingats omfamna dessa då de trots allt sammanfaller med vänsterns tre fundament, skydd för de svaga, frihet och rättvisa.
Det misstag som konservativa och nationalister gör är att låta trätolinjen utgå från de tre punkter som vänstern inte omfamnar och på dessa grunder se dem som klandervärda. Nationalister pratar på ett sätt som vänstern inte förstår och tolererar och vänstern pratar på ett sätt som högern inte kan acceptera. Om man pratar om vikten av auktoriteter, gruppintressen och abstrakta (heliga) värden, kommer man i vänsterns ögon framstå som en förtryckande, bakåtsträvande och kvinnohatande rasist. Detta leder ofta till att den vänstersinnade blir upprörd och det hör till vanligheten att våld och nedtystande rättfärdigas hos vissa gentemot sådana ståndpunkter. Det blir som att prata grekiska med en irländare och bli upprörd över att personen inte förstår vad du säger.
Utsatta skyddas av ett nationalistiskt samhälle
Nationalister måste däremot närma sig vänstern med de tre fundament som man har gemensamt med vänstern: betona hur frihet och rättvisa gynnas av en respekt för traditionell auktoritet, samt hur de svaga och utsatta skyddas av ett nationalistiskt samhälle där man inte tvingas konkurrera med andra grupper. Både den traditionella vänstern och dagens nationalister bejakar yttrandefrihet, motsätter sig ekonomisk exploatering från de ansiktslösa globalistiska storföretagen och vill att den enskilde individen ska ha kontroll över sitt eget liv, utan ingrepp från staten eller övervakning i det egna hemmet.
Ansvaret ligger på nationalisten att göra detta närmande, eftersom denne kan förstå och sätta sig in hur den vänstersinnade tänker, men den vänstersinnade kommer inte vara beredd att självmant göra det.
Den som är vänster är inte omoralisk, de har bara ett annat sätt att närma sig vad som är rätt och fel och det är upp till dig att närma dig dem på ett sätt som gör att ni båda förstår varandra.
När du väl har bevisat att ni har en uppfattning av moral inte krockar, då kan du fortsätta att gå över till de övriga tre fundamenten, för i vänsterns ögon representerar du och dina åsikter inte längre det onda.
Skribent: Julius Johansson (pseudonym för en statligt anställd gentleman)
