Detta är en ledare. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Vissa möter motgångar och svårigheter genom att klaga istället för att kämpa, med följden att problemet aldrig försvinner. Andra ger upp när motståndet känns alltför stort, utan att överhuvudtaget ha försökt. Faktum är att så länge du har förmågan att agera, kan du fortfarande förändra på olika sätt, och till och med vara just den som avgör styrkeförhållandet. Samtidigt vet man aldrig hur en kamp slutar och de oväntade faktorerna kan fullständigt rita om spelplanen. Detta gäller inte minst i den kamp som frihetsrörelserna utkämpar.
Till och från stöter man på attityden att den situation som vi befinner oss i har gått för långt, det finns inget att göra, det är bara att ge upp och fly till områden som än så länge är förskonade från problemen med bland annat mångkulturen.
Den attityden är problematisk på flera sätt. Dels för att problem kan man aldrig fly ifrån, man vinner bara en tillfällig paus från dem, men de fortsätter att växa och när de väl kommer ikapp har de hunnit bli långt mycket värre än tidigare.
Denna inställning bygger ofta på den negativa medierapporteringen och oftast har inte ens personen försökt att lösa problemet innan man avfärdar kampen som förlorad.
På så sätt skapar man en bild av problemet som inte har med verkligheten att göra. Det finns flera exempel på mäktiga aktörer, som stater och banker, nästan rasat som korthus när de oppositionella faktiskt agerade på problemet istället för att fly ifrån det.
När det oväntade händer
Nigel Farage hade kunnat fly Storbritannien och etablera sig i ett annat land, där han fick ha ett konto. Frihetsnytt rapporterade om hur banken Coutts & Co stängt av hans konto, och andra banker vägrade att låta honom öppna ett hos dem. Då trodde även jag att det skulle vara en omöjlig strid att vinna, där Farage skulle befinna sig i ett omöjligt underläge.

Men ack så fel både jag och andra hade. Som det nu visat sig befinner sig de brittiska bankerna på en fullständig reträtt. Det brittiska folket har enats mot dem och politikerna planerar lagstiftning mot bankerna. Dessutom har flera av bankcheferna avsatts.
Vem kunde tro att detta skulle uppnås?
Man vet aldrig vad som hinner hända

I en av den polske fantasyförfattaren Andrzej Sapkowskis böcker, The Lady of the Lake finns ett råd för hur man ska agera när man står med snaran runt halsen: be om lite vatten, för du vet aldrig vad som hinner hända under tiden det tar att hämta det.
Saker och ting blir sällan exakt som man har trott, eftersom saker som man tidigare inte lagt märke till helt plötsligt kan svepa in som en deus ex machina(1) och fullständigt kasta om riktningen för en utveckling, både till det bättre eller till det sämre.
Slaget vid Narva
Ett lysande exempel är Karl XII:s seger över ryssarna vid Narva den 20 november 1700. Den ryska armén var ungefär tre gånger så stor som den svenska och hade karolinerna resonerat på samma sätt som en del verkar göra idag, så hade man lagt ned vapnen utan att ens försöka sig på en strid. Men tack vare att svenskarna trots det valde att organisera ett anfall mot de ryska linjerna, så uppenbarade sig fördelar som man inte hade sett tidigare, i det här fallet vädret, som gjorde det svårt för ryssarna att försvara sig.
Svårt att tänka utanför den inrutade vardagen
Vi måste tänka likadant och gå utanför komfortzonen som många bygger sin vardag på: man går upp samma tid, börjar jobba samma tid, slutar samma tid, äter samma tid och somnar vid samma tid, utan att något väldigt stort och överraskande inträffar som i någon större utsträckning skakar om tillvaron.
Det kan vara därför som det är svårt att tro att något omvälvande plötsligt skulle inträffa och förändra allt, eftersom vi är så vana vid att förändringar sker långsamt.
Men både Brexit och Donald Trumps valseger inträffade 2016, vilket bevisligen förvånade hela omvärlden, eftersom media så intensivt hävdat att inget av detta skulle ske. Tidigare under måndagen kunde jag även skriva om skrällen i det argentinska primärvalet, där en systemkritiker helt oväntat blev större än både regeringskoalitionen och den etablerade oppositionen. Media var chockad, eftersom man hade varit så inställd på att valresultat skulle följa samma mönster som alltid.
Ingen kan säga säkert hur någonting kommer att sluta, inte minst kampen för våra fri- och rättigheter och för vårt land. Det enda som jag kan säga säkert är att om ingen kämpar, då är förlusten garanterad. Men ber vi om ett glas vatten, eller fortsätter att kämpa, då har vi gett det oväntade möjligheten att hinna inträffa innan allt kan anses vara förlorat.
(1) Deus ex machina - latin för "gud ur en maskin", "gud ur maskinen", är en oväntad, onaturlig eller osannolik gestalt, föremål eller händelse som plötsligt introduceras i ett fiktivt verk eller drama för att hantera en situation eller intrig. Förekom framförallt i grekiska och romerska dramer. Källa: Wikipedia
Tack för de orden Viktor! Så sant och så väl formulerat. Gick rakt in.
Ja..ingen trodde att Östeuropas kommunistiska regimer skulle falla. Ännu mindre att Sovjet skulle bli Ryssland igen.
Ingen hade kunnat förutse att katolikerna skulle få en polsk Påve,,,Johannes Paulus II , som var en svuren fiende till allt kommunismen stod för.
Påven besökte Warszawa flera gånger och samlade miljonpublik ….. Kyrkan stöttade den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet..
tja..sen rullade det på……
—
I Rumänien vände sig Ceausescus egna mot honom och vips var han och frun borta. Tyvärr är Rumänien lika korrupt fortfarande.
—
Jag hoppas på något liknande i Sverige…att folk vaknar och skippar 7 klöveristerna.
CL skulle passa som statsminister och TL som rikspolischef ett jobb som kräver ordentligt med ” skinn på näsan ” …
det finns många bra på detta forum.