Macgregor: Nato mot upplösning – garanterar inte fred i Europa

Allteftersom elitens narrativ kring Ukrainakonflikten visar sin ihålighet ifrågasätter amerikanska experter hela idén med Nato som en kraft för fred i Europa.

Ett videosamtal i lördags den 20 maj mellan överste Douglas Macgregor och den polske strategiexperten Mike Krupa blev till en uppräkning av beklagliga fadäser som Washington och massmedia ställt till med i Ukrainakonflikten. Eländet återspeglar sig i den svenska rapporteringen och torde få politiska konsekvenser inte bara för Ukrainas regim utan även för dess uppbackare.

Vilka massmedier är objektiva?

I söndags rapporterade Fria Tider och Nordfront att Wagnerchefen Evgenij Prigozjin utropade seger i Bachmut, en stad som vi i fortsättningen kan kalla för dess ryska namn Artyomovsk. Nyhetssidorna återgav även Kievs ifrågasättande av Progozjins uppgifter.

Natos språkrör SvD är annorlunda. För en vecka sedan påstod man att Ryssland var på oordnad reträtt. Uppgiften om Bachmuts slutliga fall kommenterades med hjälp av en expert som plötsligt ansåg att staden saknade strategisk betydelse. Det New York-kontrollerade Schibstedbladet vidarebefordrade även president Zelenskyjs uttalande om att Bachmut numera bara finns ”i våra hjärtan”.

Men samtidigt inskärpte man sina egna och presidentens tvivel om att de ryska uppgifterna är sanna. Enligt tidningen ”intygar” den judiske och från uppväxten rysktalande presidenten, vars egentliga yrke är TV-skådespelare, att de ryska uppgifterna om Bachmuts fall är osanna. Vid varje uppgift i sina artiklar, om nyheten kommer från ryskt håll, markerar SvD för sina läsare att just denna uppgift är högst tvivelaktig.

Tiotusentals döda för ingenting

Ett avsnitt av president Zelenskyjs uttalande som inte citerades av svensk media innehöll påståendet att allt som finns kvar i Bachmut är ”mängder av döda ryssar”. Genom amerikanska underrättelseläckor har tidigare framkommit att minst 7 ukrainska soldater dödats för varje omkommen ryss.

I NBC:s mer kompletta återgivning av Zelenskys uttalande framskymtar en viss presidentiell nervositet för vad hans eget folk tycker om hans regerings militära schackdrag.

Experterna oeniga

Lika förtjusta som de svenska militära experterna är över Ukrainas krigföring, lika bedrövad är den tongivande amerikanske militärexperten Douglas Macgregor. Vad gäller Douglas Macgregors kvalifikationer behöver vi inte gå i detalj.

Vad gäller de svenska experter som citeras i massmedia handlar det om tidigare okända militärer, aldrig av högre rang än överstelöjtnant. Enligt arméns ”målbild” ska en normalbegåvad officer ”bli major ungefär vid 32 års ålder med avklarad HOP och överstelöjtnant vid kanske 37”.

Vad detta säger om officerare som Johan Paasikivi och Johan Huovinen överlåter vi åt läsarna att bedöma. Den senaste analysen från Huovinen går för övrigt ut på att katastrofen i Bachmut är blott en strategisk fint från Ukrainas sida – ”Det kan vara ett sätt att försöka ringa in ryssarna” förklarar Schibsteds strateg i en artikel.

Försvar kan vara bästa anfall

Jämfört med överstelöjtnant Johan Huovinen är överste Douglas Macgregor mindre optimistisk. Och inte bara för Ukrainas del – även för Natos. Vad gäller Ukraina ser han efter Bachmut framför sig en liknande tragedi i Odessa och Charkov. I en tidigare video har Macgregor anslutit sig till den skola som anser att Ryssland och Kiev har liknande, fruktansvärda strategiska mål: Ukraina ska avfolkas på män.

Att avstå från anfall och istället locka fienden in i den anfallande rollen kan vara ett effektivt sätt att bedriva krig. Negativa ryska erfarenheter från Sovjetunionens krig mot Tyskland gav vid handen att det ofta är bättre att låta en offensivt tänkande motståndare sparka sig trött istället för att kasta fram sina egna trupper mot honom. Det kostar nämligen – allt annat lika – betydligt mer i män och utrustning att anfalla för att ta ny terräng än att försvara den terräng man redan har.

I det pågående kriget är Ukraina den krigförande part som har mest terräng och minst soldater. Flera bedömare ställer sig frågan om regimen i Kiev befinner sig i krig endast mot Ryssland eller om avsikten också är att decimera det egna folket.

Nato – en känslig fråga

Vad gäller den så kallade försvarsalliansen Nato är det en öppen fråga om denna sammanslutning kommer att ha samma stora betydelse efter detta krig som före. USA:s mest populäre samtidsanalytiker Tucker Carlsson har tillsammans med den tidigare presidentkandidaten Tulsi Gabbard konstaterat att Natofrågan är känslig.

Man kan fråga en fackföreningsman vad facket ska vara bra för och en präst vad kyrkan gör för nytta. Men att fråga en Natovän vad Nato egentligen ska vara bra för, nu när Warzawapakten inte längre finns, leder till raseriutbrott och avbokade middagsinbjudningar.

Även i den svenska bloggosfären är ofta zoologiska förolämpningar det bästa som Natovännerna kan prestera när de ska tala för sin sak. Förutom Tucker Carlson och andra amerikanska fredsvänner har Donald Trump, möjligen USA:s näste president, stora svårigheter att förstå vad Nato gör för nytta för USA. Vad Nato gör för nytta för Europa är något som en växande minoritet av européerna funderar intensivt över.

Kvardröjande popularitet

Enligt Douglas Macgregor har Nato en kvardröjande hög popularitet i Europa eftersom många äldre människor sedan Sovjettiden uppfattar Nato som en garanti mot krig. Men när Ukrainakriget inom kort är slut och måste summeras kommer det att vara svårt för media att marknadsföra Nato som en fredsbevarande kraft.

Oavsett vad Svenska Dagbladets överstelöjtnanter då kommer att säga torde det enligt Macgregor bli uppenbart för väljarna att det förödande krig som drabbat ukrainarna inträffade på grund av, snarare än trots Natos intriger och engagemang.