Museer varnar – politiker styr för mycket

Flera museichefer går ut och varnar för att politikerna i allt större utsträckning lägger sig i deras arbete och vad som ställs ut. Samtidigt har allmänhetens förtroende för museerna ökat kraftigt det gångna året. Konstnären Markus Andersson kommenterar detta.

Under onsdagen publicerade branschorganisationen Sveriges Museer rapporten Förtroendebalans +72. Och läget i landet enligt museicheferna, baserad på en undersökning som SOM-institutet genomfört om allmänhetens förtroende för de svenska museerna.

Där framkommer det att museerna har ett förtroende på +72 av 100 hos svenska befolkningen, vilket är en rejäl höjning från +59 år 2022. Det kan jämföras med att domstolarna ligger på +58, folkhälsomyndigheten på +57 och de politiska partierna ligger på -23. Att man sätter + eller – framför siffran visar om det finns ett positivt förtroende eller ett negativt.

Det innebär att allmänheten har ett stort förtroende för museernas arbete och att det som visas på utställningarna är seriöst och korrekt. Under 2022 gjordes 26,9 miljoner museibesök i Sverige, vilket kan jämföras med 10,4 miljoner biobesök samma år.

Politikerna vill styra

I samma rapport varnar även flera museichefer för att politiker i allt större utsträckning vill styra museernas arbete och verksamhet. Den senaste tiden har det rapporterats om hur politiker vill styra olika områden som mår bäst av att vara fria, däribland forskningen och universiteten, viket Frihetsnytt har skrivit om.

Inför rapporten genomförde Sveriges Museer en undersökning med flera museichefer runtom i landet. Undersökningen skickades ut till 213 chefer, varav 82 svarade. Där framkommer det att 16 av dessa anser att politiker lägger sig i och försöker styra verksamheten på ett negativt sätt, varav 4 chefer anser att det sker i väldigt hög och problematisk skala. Det innebär att var femte museichef anser att politiker påverkar verksamheten på ett negativt sätt.

Miljöpartistisk kultur är inga problem

Sveriges Museers ordförande Niklas Cserhalmi kommenterar både förtroendesiffrorna och museichefernas svar i en text som finns med i rapporten. Han hänvisar till en artikel som Svenska Dagbladet-krönikören Ola Wong skrev 2018, där denne kritiserade de miljöpartistiskt färgade utställningarna, med fokus på genus och mångkultur som då ofta lyftes fram och där man skambelade personer som riktade kritik mot den dåvarande politiska riktningen i samhället.

Cserhalmi anser att denna politisering av museiverksamheten inte var något problem och hävdar att förtroendesiffrorna inte skulle ha varit så höga om folk hade upplevt att det pågick en politisering. Däremot anser han att det idag finns ett ”hot” från Sverigedemokraterna, som vill kunna påverka den skattefinansierade kulturen.

Han tar upp att museiverksamheten måste stå fri från politisk påverkan och inte svepas med i dagspolitik och stå fri från vinklade agendor. Hur det kommer sig att Sverigedemokraternas åsikter om museernas verksamhet är ett större hot mot den kulturella friheten än när museerna propagerar för politiskt laddade teman som genus, ”normkritik” och klimat, förklarar inte Cserhalmi.

Måste skydda konstens integritet

Cserhalmis text antyder att det framförallt är sverigedemokratiska politiker som vill styra kulturen, medan den tidigare rödgröna regeringen respekterade den kulturella friheten. Denna uppfattning delas inte av den nationalromantiske konstnären Markus Andersson, som för Frihetsnytt berättar att det alltid har förekommit politisk styrning och påverkan av konsten och kulturen.

– Den politiska påverkan av konsten har väl förekommit i stort sett i hela historien. Kungar och de som hade pengar påverkade tidigare, men inte lika hårt. Den hårda politiska styrningen har hårdnat under hela 1900-talet och fram till vår tid.

Huruvida det skulle vara ett specifikt problem med den nya borgerliga regeringen kan Andersson inte direkt svara på, men han hänvisar till att det snarare pågår en större global utveckling där man vill ta en större kontroll över alla delar av samhället, inte minst kulturen.

– Jag kan tänka mig att det är en global utveckling mot en totalitär politisk ordning i väldigt negativ mening och att detta är något som anammas även i Sverige.

Oavsett vem det är som styr – socialdemokrater, konservativa borgare eller nationalister – tycker inte Andersson att det ska förekomma någon styrning av kulturen, utan att dess integritet måste skyddas.

– Jag tycker att det viktigaste är att skydda konsten från politisk styrning, att konsten får ha sin integritet, vilken går förlorad på det här sättet. Man bör ha institutioner och sånt som sätter stopp för detta. Det är bara totalitära stater som har en hård politisk styrning, men man kan ju givetvis ha statliga kulturprojekt inom en viss anda i begränsad omfattning. Konsten måste ha sin integritet och ska kunna vara en motpol till politiken och massmedia. En annan röst alltså.

Den som är intresserad av Markus Anderssons egna konst kan ta del av den på hans hemsida.