Nationalekonomen vill att Sverige ökar på statsskulden

Nationalekonomen Klas Eklund argumenterar – i en debattartikel i Dagens Nyheter – för ökade satsningar på utbildning och infrastruktur. För att möjliggöra de nödvändiga investeringarna och ”prioritera framtiden” hävdar han att regering och riksdag därför bör öka på statsskulden genom att låna till dem.

Ledde viktig kommission

När Covidpandemin svepte över världen våren 2020, sjösatte Stockholms handelskammare den så kallade Omstartskommissionen, vars uppgift var att lägga fram en plan för hur Sverige skulle kunna starta om efter pandemin. Klas Eklund var kommissionens ordförande, vilken lade fram sina rekommendationer samma höst. Några av dem lyfter han fram i debattartikeln.

Större reformering krävs

Då inflationschocken har lagt sig och en återgång till normalitet är på väg säger han att det är hög tid att starta nytt då de ekonomiska förutsättningarna har ändrats mycket på bara några få år. Både näringsliv och hushåll ställs till exempel inför högre låne- och investeringskostnader än före pandemin.

Han säger att det därför krävs en större reformering av utbildningssystem och kompetensutveckling och att den måste ske löpande, genom hela arbetslivet. Detta kräver mycket större insatser i praktisk yrkesutbildning, likaså personalförsörjningen till välfärd och omsorg som måste prioriteras upp¹.

Likaså infrastruktursatsningar

Eklund lyfter även fram den nya skattereform² och behovet av infrastrukturinvesteringar som kommissionen tryckte på. Däribland elektrifiering, digitalisering, väg- och järnvägstrafik. Framförallt nyindustrialiseringen av Norrland och elektrifieringen av vägtrafiken, vilken kommer kräva en enorm utbyggnad av fossilfri el.

Då pandemin grävde mindre hål i de offentliga finanserna än väntat och den offentliga sektorns skuld (i andel av BNP) minskade jämfört med åren före pandemin, menar han att det inte finns fortsatta skäl till att krympa statsskulden.

Lån ska finansiera investeringarna

Detta eftersom den svenska statsskulden är liten jämfört med andra industriländers (där den istället ökat kraftigt), samtidigt som den svenska kreditvärdigheten är hög och investeringsbehoven ökar. Lån som han anser att Sverige helst borde ha tagit då, när ränteläget var lågt och lånekostnaden därefter hade blivit betydligt mindre.

Han betonar däremot att det inte är för sent och avslutar artikeln med att Sveriges nuvarande styrkeposition (med avseende på statsskulden) bör utnyttjas av regering och riksdag till att börja prioritera framtiden. En ekonomisk nystart vars långsiktiga investeringsbehov ska finansieras med stora lån.

Några andra sätt på vilka de omfattande samhällsekonomiska investeringarna skulle kunna finansieras nämner han dock inte i artikeln. Som att till exempel minska förskingringen av skattemedel och/eller höga politikerarvoden. Den som är försatt i skuld är som sagt aldrig fri.

1. Här menar han att systematisk digitalisering och AI kan hjälpa till att minska personalbristen. [↩]
2. En skatte­reform som skulle stimulera arbete och vrida om konsumtionen på ett hållbart sätt. Det skulle innebära lägre skatt på arbete, enhetlig moms och en mer enhetlig kapitalbeskattning. [↩]