Patrik Engellau: Politiker är den härskande klassen

De framförda åsikterna är personliga och representerar personen, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
I det Djupa samtalet denna gång hade vi den äran att få samtala med författaren, opinionsbildaren och mannen bakom nätpublikationen Det goda samhället, Patrik Engellau. Vi talade om ett ämne som Patrik dryftat många gånger på Det goda samhället – Politikerväldet. Vad är det och vad beror det på? Men vi börjar diskutera lite om bidragsberoende.
Detta är ett utdrag ur intervjun.

Till att börja med kunde jag inte motstå att här lägga in Patriks egen beskrivning av vem han är från den utmärkta publikationen Det goda samhället:

Patrik Engellau startade tanke- och handlingssmedjan Den Nya Välfärden för lite mer än 25 år sedan. Där tänktes tankar som sedan faktiskt blev politik, kanske inte på grund av Den Nya Välfärden, utan för att de låg i tiden. Idag är han mer förvirrad och tycker sig behöva en ny förståelse för vad som sker och borde ske i samhället.

Ja förvirrad är nog det sista jag skulle kalla honom – snarare en mogen, ödmjuk man med en skarp iakttagande och deltagande hjärna, som har hunnit se ett och annat och även dra eftertänksamma slutsatser därefter. På Det goda samhället skriver han dagligen sedan sju år, och har även samlat en mängd andra mycket goda och kloka skribenter till sin sida.
Patrik är infödd Stockholmare och har arbetat en hel del utomlands, bland annat för Sida, FN och UD.

Patrik, hur har Sverige blivit ett sådant bidragsland?

– Jag tror, även om det verkar fånigt, att vi svenskar har av tradition sedan många hundra år varit ett solidariskt och hyggligt folk. När vi var bönder i byarna hjälpte vi varandra.

Är inte folk likadana även i andra länder då?

– På en del ställen ja, men kulturer är olika, även om politiken inte vill erkänna det. Jag tror, jag har ju lärt mig lite av att jobba i andra länder, att vi svenskar när vi började med det här med bistånd och på allvar kom i kontakt med andra kulturer i mitten av 1900-talet, då hade vi ingen aning om att det fanns kulturer som faktiskt var helt annorlunda.

– Mentaliteten i svenskens själ har förvanskats så de skäms inte längre för att ta emot bidrag. Samtidigt har det kommit en helt ny grupp som kommer från kulturer där man i alla år satt en ära i att blåsa staten om det går. När de här två jättekrafterna börjar drabba försäkringskassan, så vet de inte vad de ska ta sig för.

Ser du någon lösning på det problemet?

– Det är jättesvårt för det kräver en annan mentalitet och vi svenskar gillar den gamla när vi var hederliga och kunde gå ut utan att låsa dörren. Vi är fortfarande chockerade att det inte är så och vi vill inte erkänna att vi lämnat det Sverige bakom oss.

Du nämner politikerväldet ganska ofta, vad menar du med det?

– På 60-talet när studenter var marxister, var även jag marxist såklart. Nu är jag inte det längre. Han delade in samhället i klasser mellan vilka den sociala samhälleliga huvudmotsättningen gick, sa han – kapitalister och proletärer. Och den indelningen stämde med vad folk såg omkring sig. Den huvudmotsättningen gjorde att vi fick socialister och borgerliga partier, vänster och höger. Den bilden anammades av alla då.

– För 30 år sedan ställde jag mig frågan: Ser det fortfarande ut så? Är det där skiljelinjen går idag? Jag kom fram till, efter att ha frågat många människor, att om det inte längre är på det viset, kan huvudmotsättningen gå någon annan stans? Jag tycker att vi har en motsvarande klasskillnad nu, det är bara det att den går, tror jag, mellan vår tids härskare, som är politikerna och vanliga människor.

– Politikerna kontrollerar 53 procent av BNP och om det är någon annan som har makten, varför skulle de låta politikerna ta 53 procent? De stoppar inte allt i egen ficka men de försörjer ett herke av andra som behövs för systemets upprätthållande. De lägger till exempel ner 9 miljarder på media.
De 53 procenten ska användas till att, till exempel, upprätthålla hela den administrativa apparat som förvaltar och administrerar politikerväldets huvudprojekt – välfärdsstaten.

– Det var så att det var de sjuka, fattiga och de det var synd om som var målgruppen för biståndssystemet. Men sen hände det där som händer ofta i samhället – det är väldigt märkligt – efter ett tag blir det så att det är de som jobbar i systemet och har sina generaldirektörstitlar och så vidare, det är de som det egentligen handlar om. För vilka är det som är huvudförsvarare för bidragssytemet?

Public Service är en sorts propagandaapparat för politikerväldet

Patrik Engellau
Jag vill tro att politiker går in i politiken för att de vill förändra till det bättre, vad är det som händer på vägen då?

– Säkert vill de i hjärtat göra bra saker – frågan är vad de kan göra. Vad har de för instrument? Ja de har makten och kontrollerar ett antal tusen miljarder i budgetar, men det går inte till så. Stalin trodde det också. Hela idén att det går att göra det uppifrån är fel – det går inte. Det måste komma underifrån.

– Jag säger inte att staten inte behövs och att politikerna inte kan göra en massa nytta, men de ska inte tro att de kan göra det på egen hand eller att de kan bestämma. Därför att de har bara två verktyg i verktygslådan – det är pengar och lagar. De räcker inte.

Så hur kommer vi då framåt? Vad är lösningen?

– Jag tror inte att det finns någon annan lösning än att mobilisera vanliga människor. Vi måste i större utsträckning se att det är den kraften – ihärdigheten, arbetsviljan, engagemanget och så vidare – som gjorde att Sverige blev världens bästa land.

Vilken inverkan har storbolag som till exempel Investor på hur landet styrs? Sitter staten och kapitalet i samma båt?

– Våra kapitalister, företag och rika människor har ett visst inflytande i kraft utav sina pengar, men det politiska inflytandet är praktiskt taget, jag ska inte säga noll, men… Om vi tittar på Svenskt Näringsliv som för 20-25 år sedan, hette Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF), då fanns kapitalistklassen fortfarande kvar, det var en kraftfull organisation som visste att den stod emot socialisterna. Det var hårda tag då och det fanns en debatt. Nu är det inte så längre.

– Ja de sitter i samma båt och en förenklad, men betydelsefull förklaring till att de hamnade i samma båt är att på 90-talet inträffade något viktigt; då hade det stora välfärdsindustriella komplexet vuxit upp och där fanns en ohygglig massa pengar. Den verksamheten bedrevs inom ett offentligt monopol; kommuner, landstingen och staten. Detta tyckte företagen att de pengarna ville de också vara med om också. SAF hade fört en långvarig kampanj om att få in privata företag i vård, skola, omsorg. Detta kanske var bra på många sätt men också förödande för det visade sig att arbetsgivarorganisationens starkaste förbund var de som fick pengar från staten. Och de ville inte höra tals om att man ska sänka skatter, för skatterna är ju deras inkomster.

– Så vi har fått ett helt nytt panorama, ett helt nytt land. SAF:s efterträdare Svenskt Näringsliv har blivit oerhört mesigt. Ingen kamp alls – de går i armkrok med staten.

Kan det hjälpa med personval att bryta detta politikervälde?

– Absolut! För 15 år sedan skrev jag en bok tillsammans med ett gäng andra djupingar, som kunde något till skillnad från mig, det hette ”Personvalsparti”. Vi hade studerat de svenska lagarna sedan ett antal år, som märkvärdigt nog är unikt väl lämpade för att bilda ett personvalsparti. Det vill säga ett parti där alla kandidater är personvalskandidater. Det funkar i USA, det funkar i England men i Sverige har vi ingen sådan tradition. Men det vore idealiskt.

Läs gärna på Patrik Engellaus utmärkta, dagliga artiklar på Det goda samhället.

1 KOMMENTAR

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar