I dagens program pratar finansanalytikern, civilekonomen och läkaren Peter Abelin om alla de områden där Sverige skiljer ut sig från andra länder på olika sätt. Peter har själv både bott och arbetat utomlands, bland annat i Tyskland, USA, Norge och Danmark.
Detta är ett kort utdrag ur intervjun.
Anser du att Sverige har mer inkompetenta, outbildade och oerfarna politiker än andra länder du har kännedom om?
Romina Pourmokhtari, 27 år
– Jag tycker att nivån i Sverige ofta inte är så imponerande. Det verkar som att det är många som inte har kunskaper, erfarenheter och utbildning på den nivå som de skulle behöva om de gör anspråk på att vara med och leda landet. Det finns ingen strukturerad rekryteringsstege för politiker i Sverige. De är också väldigt unga många gånger och man tar inte vara på erfarenheten som andra länder gör. Som jag ser det ska man börja träna när man är 30 och göra det tills man är 50, sen kan man vara minister. Att vara minister när man är 30-35 – du tror att du vet allting, men du gör inte det.
Är det annorlunda i Tyskland?
– Det är det. De har en annan inställning till erfarenhet och en mer professionell och välutbildad ministerkår. Det händer ju mycket konstiga saker i Tyskland också. Vi har en regering nu som är en koalition mellan socialdemokrater, miljöpartister och liberaler kan man säga. Och det finns en del personer som har fanatiska idéer.
– Mitt intryck är att man värderar erfarenhet mycket högre där. Här är man mer inne på entusiasm. I Asien är det ju samma sak i flera länder. I USA blir du inte minister om du inte har en gedigen bakgrund. Det är en helt annan nivå.
Hur har vi kommit hit?
– Det är nog inte helt lätt att reda ut men vi har ju haft ett system med en vänsterregering under väldigt lång tid, som har skapat ramarna. De har dels haft regeringsmakten och kunnat göra lite som de vill utan att vara ansvariga för vad de har gjort och de har haft utnämningsmakten i Sverige. Det är ju förstås lättare att påverka unga personer. Tar man in dem i den här organisationen så kan man ju låta dem bli ministrar efter ett par år.
Det här med olika åsikter då – svenskarna är ju kända för att vara lite flata med att våga säga vad vi tycker. Vi är rädda att säga fel, tycka tvärtemot vad alla andra gör och man blir ofta kritiserad om man tycker annorlunda. Det här skapar givetvis en stor rädsla hos många för att våga stå för det man verkligen tycker. Vad har du för erfarenhet av det?
– Det är ett jättestort problem för om demokratin ska fungera och för att vi ska kunna fatta bra beslut och för att vi ska må bra, då behövs det en öppen dialog. Man måste kunna prata med varandra och lyssna på varandra. Man måste kunna lösa problem genom dialog. I företag är det A och O.
– Här är det så att man har en fix idé om hur politiken ska se ut, vad man vill ha för system – gärna då med socialistiska mål som vi haft under lång tid – och då vill man inte ha en massa diskussioner om det. Vad gör man då? Jo, man skriver ner en värdegrund som man försöker få att framstå som att den är en sorts universell sanning. Men vad det egentligen är är ju en socialistisk värdegrund. Men de tappar bort ”socialistisk” innan de lanserar den. Då ska du alltså på en arbetsplats, där många är tillsatta genom den så kallade utnämningsrätten, ha en åsikt som blir den förhärskande. Då går du inte emot den för du har dina arbetskamrater och försörjning där.
– Sen är det också så att människor är väldigt sociala djur, inte bara för att det är skoj utan genom evolutionen levde människan i grupper om kanske 100 eller 200 individer. Du var helt beroende av att vara en i den gruppen. Om du blev utstött ur gruppen av någon anledning då kunde du förmodligen inte överleva. Det är en djupt förankrad känsla att inte bli utstött.
Något annat vi i Sverige är erkänt dåliga på, det är att vara stolta över vår egen nation – vår kultur, våra traditioner, vår historia och vad vi står för. Ibland skryter politikerna över hur förträffliga vi är men folket får inte ha den här nationalstoltheten. Det är ju ganska absurt för vi tycker det är jättehäftigt med norrmännen som går på Karl Johann på 17 maj.
– Det skiljer ju Sverige från flera andra länder. Du kan ta Norge, Danmark, Frankrike och USA och flera andra länder. En sund nationalstolthet är ju väldigt bra för utvecklandet av identitet och känslan över att vara stolt över något och sträva efter något. Det är strävan som ger innehåll.
– Men här han man medvetet från vänsterns sida försökt får bort det för det är ju ett hot mot vänsterns möjlighet att styra om du har en nationalstolthet som är oberoende och knuten till dina vänner och det vi kan och det vi har åstadkommit. Vi har åstadkommit jättemycket i Sverige. Nu har det tyvärr gått utför ganska mycket under de senaste årtiondena, vilket är väldigt tråkigt, men vi har all anledning att vara stolta över det vi åstadkommit.
Det kan säkert komma tillbaka om vi får rätt förutsättningar, eller om vi tar oss rätt förutsättningar. Och det är det vi ska komma in på nu. Nu har vi talat om att Sverige är extremt i ett negativt hänseende men hur kan vi komma ifrån detta? Eller är vi redan på väg därifrån?
– Jag är ändå lite optimistisk när det gäller – alltså det finns problem och det finns anledning att vara optimistisk. Problemen känns rätt uppenbara men den massinvandring vi inte klarar av och en massa människor som vi egentligen inte har så mycket gemensamt med, som inte kan försörja sig själv. Vi har haft en galen energipolitik som nu håller på att knäcka folks hushållskassa och några saker till.
– Men jag tycker en sak som är väldigt positiv är att dialogen har blivit öppnare. Man kan ju säga saker och ting nu och föra en diskussion om problem som vi inte kunde för tio år sedan. Och det är ju en förutsättning för att kunna lösa dem. Vi är på väg åt rätt håll.
