lördag, 1 oktober, 2022

Recension – Perfekt Storm

Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Viktor Eriksson gör en bokrecension av ”Perfekt Storm”

Sverige 2027. Landet har under flera år präglats av allt större konflikter mellan muslimer och svenskar, som slutgiltigt briserar när Muslimska Brödraskapet invaderar Sverige och inleder en blodig ockupation av viktiga befolkningscentra. Detta utgör kärnan i Arne Weinzs debutroman Perfekt Storm, en spännande bok som trots vissa onödiga faktamässiga utläggningar lyckas hålla läsaren intresserad och engagerad.

En bok som handlar om ett framtida inbördeskrig mellan svenskar och muslimer? Jag ska erkänna att när jag började läsa så trodde jag att det var en kontrajihadistisk version av den ökända Turner Diaries, som skulle frossa i våld och självrättfärdiga övergrepp på personer och grupper som författaren inte tyckte om.

Men den som förväntar sig rasistiskt motiverat övervåld kommer att finna mer av det i etablissemangshyllade filmer som Django Unchained, snarare än i Perfekt Storm.

Boken har sina två sidor, muslimer och svenskar, men framförallt den senare sidan är mer blandad än man kan tro. Det är flera icke-muslimska grupper, såsom jugoslaver och syrianer, men även muslimska grupper som kurder, som strider med svenskarna mot islamisterna. Precis som i verkligheten så kommer här hundraåriga, till och med tusenåriga konflikter upp till ytan som dessa grupper tagit med sig till Sverige. Det spär på blodigheterna från båda sidor och den som känner till hur dessa grupper ser på varandra, vet att det är en krutdurk som bara väntar på att brisera.


Författaren är inte sparsmakad med våldsamma beskrivningar och ett visst grovt språkbruk, men det går aldrig till överdrift på det sätt som många moderna författare är förtjusta i, såsom George R. R. Martin i A Song of Ice and Fire eller Andrzej Sapkowskis The Witcher. Istället lyser en stor avsmak för våldet igenom texten, oavsett om det utförs av muslimer eller svenskar. Krig är grymt, oavsett vilken sida som anses rättfärdig, vilket författaren är väldigt tydlig med. Det finns inga förhärligande skildringar av våld gentemot muslimer, utan när de sker så kallas de för övergrepp och de personer som bevittnar dessa oroar sig för framtida krigsförbrytartribunaler i Haag.

Ett väldigt starkt plus som gör boken mer trovärdig i sin brutalitet är de angivna numerärerna. Här rör det sig inte om ett Somme, Kursk eller Stalingrad med hundratusentals stridande på båda sidorna och oräkneliga antal döda, sårade och försvunna i dess spår. I ”Slaget om Botkyrka” rör det sig sammanlagt om några tusen stridande med ett hundratal stupade. Det kanske inte låter som så mycket, men i det glest befolkade Sverige uppe i norr så är det sannolikt de siffror som skulle gälla i en eventuell konflikt, och det gör det hela mer realistiskt i sin fulla skoningslöshet.

Här och där bjuds läsaren på episoder som definitivt får räknas som under bältet, men det sker inte med den arsenal av grova invektiv och referenser till kvinnliga könsdelar som annars är så populärt för att chocka läsare. Istället dyker de upp plötsligt och får säkert den självmedvetne läsaren att fnissa till. Här det säkert författaren som unnat sig några sådana utvikningar, men de bidrar faktiskt även till den surrealistiska stämning som ett samhälle i totalt krig måste ge upphov till.

Det framgår tydligt att detta är ett scenario som författaren ser som det värsta, men samtidigt ofrånkomliga om inget drastiskt sker snart.

Något som dock drar ned boken är de ofta långa sidospåren som ska förklara och beskriva olika företeelser, geopolitik eller teknik. Det gör att ett händelseförlopp försätts på paus för att läsaren ska ges uppemot en-två sidor långa beskrivningar av den använda vapenteknologin, vilket hade kunnat kortas ned till några meningar eller flyttats till en annan del i boken. Det innebär ett visst avbrott i spännande händelser, men i och med att detta är författarens debutroman så bör man ha ett stort överseende med det. Det känns att han inte vill lämna några otydligheter åt läsaren.

Trots det så är tempot i boken medryckande. Händelseförlopp dras inte ut på i onödan över flera kapitel, men samtidigt är de tillräckligt beskrivna och detaljerade för att man ska få en bild av det man läser. Skiftet i perspektiv mellan olika personer, från överbefälhavaren Gyllenstierna, till fältbefälet Uno Svensson, till muslimernas överbefälhavare Ahmed, utgör även ett bra skydd mot alltför låsta beskrivningar av en händelse och öppnar därför upp för en naturlig övergång till andra händelser.

Det här är ingen enskild persons berättelse. Det är ingen hjälte som ska genomgå den utveckling som beskrivs i Joseph Campbells Hjälten med tusen ansikten, utan detta är berättelsen om Sverige, under det kris- och krigsdrabbade året 2027. De personer som är med fyller inget annat syfte än att föra berättelsen framåt. Det gör att de kan tyckas vara endimensionella i sitt sätt, men i och med berättelsens struktur är det en nödvändighet eftersom varje karaktär utgör en del av helheten..

Läsaren rekommenderas att inte fästa alltför stor tyngdpunkt vid personerna, i alla fall i början, då det är flera som figurerar i max ett kapitel och sen inte hörs av igen. Allteftersom handlingen fortskrider kommer det att framgå vilka personer som kommer att bära handlingen framåt.

Sammantaget så är Perfekt Storm, även med debutantens barnsjukdomar inräknade, en riktigt spännande roman som känns både realistisk och väl genomarbetad och är en fullt godkänd debut för en författare som bevisligen fått blodad tand för att skriva böcker.

Nu är det upp till verkligheten att avgöra huruvida Perfekt Storm är en fiktiv berättelse, en varning, eller till och med en profetia.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

Liknande artiklar