En av världshistoriens värsta diktatorer, Josef Stalin, får nu en renässans i Ryssland. Samtidigt stänger man museer om Gulag. Att en av världens stormakter så ogenerat hyllar en av världshistoriens värsta massmördare är mycket allvarligt.
Under våren 2025 installerades en nyskapad version av en 1950-talsrelief av Josef Stalin i Moskvas tunnelbanestation Taganskaja. Scenen, som visar Stalin omgiven av barn och arbetare, förälskad och beundrad, var från början en del av tunnelbanans dekoration men plockades bort under 60-talet. Nu är den tillbaka, och den signalerar en tydlig omskrivning av historien.
Sedan Vladimir Putin tog makten har minnet av Stalin steg för steg rehabiliterats. Antalet monument över den sovjetiska diktatorn har ökat dramatiskt: av de minst 110 stalinmonument som finns i dagens Ryssland, har 95 rests under Putins tid vid makten.
Samtidigt har ett nytt kapitel lagts till i ryska skolböcker – där Stalins brott marginaliseras, och hans krigsinsatser jämställs med dagens invasion av Ukraina.
Mörkar slakten vid Gulag
Historien omförhandlas inte bara i skolan och offentliga rummet. I november 2024 stängdes det välkända Gulag-museet i Moskva officiellt på grund av ”brandsäkerhet”.
Museets personal byttes ut, och tidigare utställningar om sovjetiska förtryck och massmord togs bort. Istället öppnas nya utställningar som hyllar kriget i Ukraina och ställer Ryssland som befriare – en farlig parallell till Stalins krigspropaganda.
Vill framställa Stalin som ”seger-ledare”
Syftet är tydligt: genom att lyfta fram Stalin som effektiv och segrande ledare skapas en förlegad men effektiv nationalistisk identitet. Kreml gör sitt yttersta för att forma en historisk kontinuitet mellan Sovjetunionens seger över Nazityskland och dagens ”militära specialoperation” i Ukraina. I denna berättelse försvinner offren, censuren förstärks och yttrandefriheten beskärs.
Men alla tystnar inte. Historiker, oberoende medier och internationella observatörer slår larm. Organisationer som Memorial, trots att de förbjudits i Ryssland och stämplats som ”utländska agenter”, fortsätter dokumentera förtrycket. Oppositionella protesterar mot stalinbyster, som nyligen i Lipetsk där en staty vandaliserades med röd färg.
Vi får inte glömma kommunismens mörka historia
För att bemöta denna historieförfalskning behövs internationellt tryck, digitala utbildningsinitiativ och kulturellt motstånd. Vi måste stödja fria institutioner och säkra att sanningar om folkmord, utrensningar och förtryck inte suddas ut ur vår kollektiva världsbild. Det handlar inte bara om att minnas dåtiden, utan om att säkra framtidens frihet.
Men historien tillhör inte makten – den tillhör folket. Genom att fortsätta sprida sanning, hedra offren och stå upp för yttrandefriheten, visar vi att friheten aldrig kan begravas under statyernas skuggor.
Vad hade hänt om det vore det motsatta?
Idag sker flera försök runt i världen att relativisera och skönmåla kommunismen. Hyllningen av Josef Stalin i Ryssland är bara ett av många exempel.
Och det intressanta i sammanhanget är medias undfallenhet att rapportera om det. Vad hade hänt om Tyskland började resa statyer av Adolf Hitler? Då hade vi sett rubriker, protester och kraftfulla agerande.
Varför är det okej att hylla kommunismen?
Detta är oändligt djupt upprörande!
Putin må ha bidragit till väldigt mycket positivt för Ryssland och det ryska folket men försöken att tona ned brotten begångna av en av världshistoriens värsta förtryckare är skamliga och oändligt vidriga!
Om sanningen väger så lätt att dylik propaganda tillåts skulle det dessvärre kunna finnas skäl att ifrågasätta även de framtida planerna för utrikespolitiken. Så låt oss hoppas att detta vidriga bedrägeri ”bara” handlar om en strävan efter att ingjuta stolthet hos befolkningen.
Annars finns det oändligt mycket mer hedervärda sätt att ingjuta stolthet hos ett folk än genom historieförfalskning.
Kommunismen har alltid kommit undan sina brott mot mänskligheten och det gäller ju även västvärlden och vårt land inte att förglömma.Se bara hur baltutlämningen förminskas i vårt land och helt tyst om den i skolundervisningens historietimmar.
Baltutlämningen var och är en skam för Sverige även om de flesta svenskar i dag inte hade någon del i det skamlösa beteendet. Dock ska vi inte sänka oss till den propagandistiska historieförfalskarnivån som Putin, utan erkänna det inträffade och med en gemensam starkt röst säga ALDRIG MER!
Det tar aldrig slut..