Svensk yttrandefrihet och tryckfrihet var länge unik och det bevisas av Tryckfrihetsförordningen, som infördes 1766. Nu har själva lagrummet fått status som så kallat världsminne av FN-myndigheten Unesco.
Svensk yttrandefrihet och tryckfrihet stod sig länge som en av världens främsta, även om många anser att den i senare tid har lidit nederlag och på ett sätt är på fallrepet, bland annat genom spionlagen som antogs för en tid sedan.
Nu meddelar bland andra Dagens Nyheter (DN) att svensk yttrandefrihet genom, Tryckfrihetsförordningen, får pris av Unesco som världsminne (lite annorlunda än världsarv som brukar vara byggnader och platser). Det är ett gott betyg och en inspiration för många som vill fortsätta kämpa för svensk yttrandefrihet, inte minst Frihetsnytt.
Gammal tradition
Sverige har en lång frihetstradition med rötter ända tillbaka till germanernas ting, där man sade vad man tänkte, om så själva kungen var närvarande och hörde. Det var ytterst ett uttryck för en människosyn där ingen var så upphöjd över andra att han kunde undertrycka någon annan fri mans rätt att säga sin åsikt.
Den svenska tryckfrihetsförordningen tillkom 1766, under en i och för sig rätt kaotisk tid i Sverige under namnet frihetstiden. Den kungamakt, som oftast i Sverige som i de flesta andra länder höll nere åsiktsyttringar som ansågs olämpliga, var tillbakatryckt och bland annat adeln tog sig många friheter på gott och ont. Tryckfrihetsförordningen hade kanske inte antagits inom ett system med starkare kungamakt.
Detta var den första skrivna, allmänna yttrandefrihetslagen av sitt slag i världen. Den skulle senare komma att utmanas ytterligare en gång av publicisten Lars Johan Hierta, som använde metoden att bara ge ut nya tidningar under nya namn i takt med att de han gav ut blev indragna, och på så sätt ge upphov till något som ganska mycket liknade 1900-talets tryckfrihet.
