Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Glöm inte bort att uppmärksamma era pappor nu när det är fars dag. Det är trots allt en av de två personer som ni är skyldiga ert liv. Frihetsnytts chefredaktör Victor Eriksson delar med sig av sina reflektioner en sådan här dag.
Det är så lätt hänt i dagens hetsiga och materialistiska samhälle att vi stirrar oss blinda på det som inte har någon större betydelse. Hetskonsumtion och den senaste idiotin på sociala medier fångar vårt fokus. Då glömmer vi ibland bort det absolut viktigaste som vi har i livet, nämligen familjen.
Egentligen borde det inte krävas en dag i kalendern för att vi ska uppskatta de som fött oss, fostrat oss, tagit hand om och skyddat oss. Men tack vare att fars dag står i kalendern så får vi ändå nödvändig hjälp att påminna oss om det.
Ge dem det värdefullaste du har
Som alltid när något råkar infalla i kalendern, hävdar företagen givetvis att det enda sättet att visa kärlek är genom plånboken. Annonser om slipsar och diverse krimskrams som ingen kommer ihåg imorgon, fyller upp våra e-postlådor och sms-inkorgar.
Det är nog få fäder som värdesätter detta mer än det värdefullaste som du har: din tid. Att du passar på att umgås med dem, går ut och äter eller tar en öl. Att du ringer till dem om du inte har möjligheten att träffa dem. Tiden är det dyrbaraste du har och det enda som du aldrig kan få tillbaka. Att du tar av den är det finaste du kan ge dina föräldrar under en sådan här dag.
En dag finns de inte längre kvar och alla fars dagslipsar i världen kan inte ge dig den tiden tillbaka. Att ha de fina minnena av din familj och den tid du tillbringat med dem är den finaste gåvan du kan ge både dig själv och dem.
Tacka Gud att sådana män har levt
Några av er kanske inte har kvar era fäder i livet, men ta tillfället att tända ett ljus på deras grav (om ni har möjlighet) eller ägna åtminstone en tanke åt dem. Men sörj inte alltför mycket över att de inte längre är med er. Precis som jag skrev på mors dag, så använder jag general George S. Pattons ord:
– Sörj inte de som dött. Tacka istället Gud att sådana män en gång har levt!
Till alla pappor, blivande pappor, hädangångna pappor och aspirerande pappor:
Tack för att ni finns!
