Vad ligger bakom händelserna i Israel?

Detta är en ledare. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. 
Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Den massiva attack som Hamas genomförde mot Israel under helgen har skakat om hela världen. Så många dödsoffer på båda sidorna har inte krävts på väldigt länge. Nu förekommer spekulationer om hur det kunde genomföras, och om den israeliska underrättelsetjänsten verkligen var helt ovetande om planerna. I denna ledare tar Victor Eriksson upp dessa frågor.

Hela världens blickar ligger just nu på Israel. Attacken som palestinska Hamas genomförde i lördags tog sig rakt in i hjärtat av Israel. Mellan 900 och 1 200 israeler dödades (källorna varierar), flera militärbaser intogs och beväpnade palestinier tog sig långt in på israeliskt territorium.

Hur kunde det genomföras?

Det har spekulerats i hur attacken kunde genomföras, utan att någon av de israeliska underrättelsetjänsterna, Mossad (utrikes), Shabak (inrikes) eller Aman (militären), reagerade. Gaza, där attacken utgick från, beskrivs som ”världens mest övervakade plats”. I och med att kampen mot Palestinierna ligger i dessa underrättelsetjänsters DNA, borde det vara givet att de har flera infiltratörer på plats i organisationen. Hur kommer det sig att planerna inte läckte ut?

Att genomföra en sådan koordinerad attack på flera områden kräver att flera personer är inblandade i planeringen. Operationen där palestinierna tog sig över gränsen med skärmflygare, skulle kräva en omfattande träning. Om underrättelsetjänsterna har infiltratörer inom Hamas, kan man tycka att det borde ha kommit den israeliska militären tillgodo.

Det har därför spekulerats om det i själva verket var så att någon av underrättelsetjänsterna kände till attacken i förväg, men tillät att den inträffade. Men varför skulle man i så fall vara villig att låta hundratals av sina egna landsmän massakreras på det här sättet?

I denna ledare tittar jag närmare på vilka som skulle kunna tjäna på attacken.

Notera att detta inte är ett ställningstagande för någon sida. Inte heller att saker och ting är på ett visst sätt. Jag vill med denna artikel uppmärksamma de frågetecken som finns och tar mig friheten att spekulera.

Ett avgörande – för båda sidor

Hamas ledare har själva sagt att attacken handlade om att tvinga fram ett avgörande i den långa konflikt som har pågått. Man vill även påminna de närliggande arabstaterna om palestiniernas situation och tvinga dem att ta ställning mot Israel. I synnerhet Egypten och Jordanien har alltmer börjat närma sig Israel diplomatiskt.

Det går även att vända det åt motsatt håll. Helgens attack har gett Israel en god anledning att gå in militärt i Gaza. Tidigare har invasioner av palestinska område mött halvhjärtade fördömanden. Men nu har Israels militär fått en anledning att gå in i Gaza: för att tillintetgöra det hot, som Hamas har visat sig utgöra för israeliska civila.

Under gårdagen kunde FrihetsNytt rapportera att 123 000 människor har flytt från Gaza på grund av det israeliska bombardemanget. Israels premiärminister, Benjamin Netanyahu, gick även ut och uppmanade Gazaborna att snarast lämna området, om de inte ville dö i de israeliska attackerna.

Kan Israel genomföra en omfattande markinvasion, kan man mycket väl slå ut det palestinska motståndet i Gaza en gång för alla.

Folket samlas kring omstridd premiärminister

Netanyahu är en kontroversiell person, inte minst hos den israeliska allmänheten. Under de gångna månaderna har stora protester ägt rum i Israel. Vissa demonstrationer har samlat uppemot 100 000 deltagare mot Netanyahus regering. Det har varnats för att de politiska konflikterna mellan den israeliska högern och vänstern är så infekterade att de kan slita isär landet.

Men så inträffar den blodigaste attacken på 50 år mot civila israeler. När någonting sådant drabbar ett land sluter sig befolkningen upp bakom sina ledare. Även om det rör sig om en ledare som man nyligen ville avsätta.

Det kan lugnt konstateras att Netanyahu och dennes regering har gynnats av attacken. Vill han fortsätta med de kritiserade reformerna, kan han mycket väl lyckas med att driva igenom dem, medan israelerna är fokuserade på våldet.

USA kan få ett nytt fotfäste

En annan aktör som brukar ha mycket att vinna på konflikter och kaos är USA. Om det blir som Hamas säger sig hoppas på, att arabländerna ska gå in i striderna mot Israel, kommer det att ge USA en anledning att blanda sig i militärt. De senaste åren har USA sett sitt inflytande minska i Mellanöstern, däribland genom det katastrofala uttåget ur Afghanistan.

Dessutom har USA:s och Israels hatobjekt, Iran och Syriens president Bashar al-Assad, stärkt sina relationer med de andra länderna i Mellanöstern. Då Ryssland och Kina står dessa regeringar nära, innebär det att de har stärkts i Mellanöstern. FrihetsNytt har till exempel rapporterat om hur Iran har närmat sig Saudiarabien, som länge utgjort en av USA:s viktigaste allierade i området. Dessutom lockas flera länder i Mellanöstern nu att närma sig BRICS-samarbetet.¹

Om arabländerna går in i striderna har USA fått ett starkt skäl att blanda sig i. USA kan mycket väl gå in med soldater i dessa länder, med hänvisning till att man skyddar Israel. Redan under gårdagen rapporterades om att USA har skickat världens största hangarfartyg till östra Medelhavet.

Det som talar emot en direkt amerikansk inblandning, är att både Iran, Ryssland och Kina skulle kunna göra likadant. Alternativet skulle vara ett omfattande militärt och ekonomiskt stöd till Israel och oppositionella västvänliga grupper i de inblandade länderna.

Ställ de kritiska frågorna

Allt detta är bara spekulationer från min sida. Det kan mycket väl vara resultatet av en omfattande planering från Hamas och att man verkligen lyckades undvika läckor. Vi ska vara försiktiga med att tro att allt som sker är noggrant planerat av aktörer i bakgrunden, med olika agendor. Men när sådana här omvälvande händelser inträffar, måste vi öppna upp diskussionen om vilka som tjänar på det och om det kan finnas någon dold kraft som driver på utvecklingen.

Vad som är fallet med de pågående striderna i Israel, kommer förhoppningsvis att utkristallisera sig allteftersom. Fram tills dess ska vi dock inte vara rädda för att ställa kritiska frågor för att hålla diskussionen igång.

1. Som utgörs av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika [↩]