Varför vänstern inte vill ta debatten

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

..och hur höger-/vänsterkonflikten kan lösas

Jag lyssnade en gång på en föredragshållare som berättade om sina erfarenheter av den brittiska aktivistgruppen ”Love Not Hate”. Det föreföll uppenbart att det enda de älskade var sina egna åsikter, och att alla som inte delade dessa åsikter med fördel borde mötas med våld och hat. Det är alltid intressant att lyssna på när ”de goda” och ”toleranta” talar. Särskilt när de talar om personer och företeelser som går emot deras egna världsbild. Då låter de precis som vilken intolerant hatgrupp som helst. Det är lätt att vara tolerant mot det man själv tycker om. Vem är inte det?

Föredragshållaren som höll i ovan nämnda anförande berättade också hur han hade försökt men inte fått till en dialog med aktivistgruppens företrädare trots flera försök. Uppenbarligen fanns det en ovilja från deras sida att ta debatten. I den stunden slog mig en tanke om vad det är som gör att vänstern inte vill ta debatten medan högern sällan har problem med att tala med vänstern…

Vänstern vill förädla människor till att tänka rätt

Människor med hjärtat till vänster har ofta en materialistisk och civilisatorisk syn på människan. Man tycks leva med den synen att människan i första hand är en formbar massa, som med rätt åsikter och rätt uppfostran kan bli till precis vad som helst. Miljö betyder nästan allt, arv nästan ingenting.

Således är vänstern inbegripen i ett förädlingsarbete, där de rasistiska, patriarkala, våldsamma kapitalist-egoistiska människorna (som naturligtvis har formats av århundraden av högerdominerade patriarkala krafter) gradvis ska omformas till följsamma, feministiska, fredliga lamm som alla älskar varandra och lever i fredlig samexistens (lite så som det framställs i Jehovas Vittnens tidskrift Vakttornet, där fåret och lejonet ligger sida vid sida i en idyllisk framtid präglad av ömsesidig kärlek och respekt).

Högern anser att vi drivs av lustar och instinkter

Människor med hjärtat mer till höger har oftare uppfattningen att människan i grund och botten är ett djur/en barbar som drivs av sina lustar, sina instinkter och sitt egenintresse och som det är det civiliserade samhällets uppgift att tygla och tämja till en rimlig nivå. Arvet tillmäts en större betydelse än miljön.

Där vänstern strävar efter att förädla människor till att uppnå det utopiska paradis som vi kollektivt och frivilligt kan välja att skapa, tror högern att man i bästa fall kan disciplinera och försöka kontrollera människan så som hon är skapad av naturen.

Foto: Wikipedia/Keppler, Udo J., 1872-1956, artist

Högern kan förstöra vänsterns utopiska strävan

Detta skapar två helt olika utgångspunkter för det politiska arbetet och samtalet. Utifrån ett vänsterperspektiv innebär det att om man ger högerns företrädare möjligheten att komma till tals, så försenas eller försvåras det pågående förädlingsarbetet för att skapa den perfekta människan i en perfekt värld. Således är det legitimt att använda hot och våld för att tysta högern som bara ses som en obstruktion av det fina arbete som vänstern är inbegripen i.

Ur ett högerperspektiv finns ingen önskan att tysta eller hejda vänstern, eftersom man i grund och botten inte tror på att vänsterns utopi är möjlig. Människan är inte skapt så att någon utopi kan uppnås, utan allt kommer att fortsätta som en konkurrens och en kamp om resurser och mellan olika viljor. Man har en mer verklighetsbaserad syn på människan och anser därför att det som behöver göras är att inrätta samhället efter hur människan FAKTISKT är, snarare än efter hur man ÖNSKAR att människan vore.

Således finns inget behov av att tysta vänstern så länge vänstern inte tar till våld eller försöker pådyvla alla sin syn och sina lösningar (som vänstern tyvärr ofta tenderar att göra).

Kollektivets eller individens rätt

Affisch från 1909 från det brittiska konservativa partiet där socialismen, representerad av odjuret, kväver Britannia.
Foto: Wikipedia/Conservative Party

Socialismen är som en missionerande religion som menar sig ha funnit den objektiva sanningen och vars mission det därför är att sprida och omvända samtliga människor på jorden (eller förtrycka de som inte låter sig inordnas i den kollektiva utopin). Socialismens grundhållning är nämligen kollektivets rätt över individen, inklusive rätten att detaljreglera individernas privatliv där det anses nödvändigt för att uppnå det paradisiska godhetssamhället.

Högerns utgångspunkt är en annan. Inom högern erkänns individens rätt att fatta sina egna beslut och att inrätta sitt liv efter eget gottfinnande, så länge det inte inkräktar på andra individers rätt att göra detsamma. Det är ingen dogmatisk eller missionerande ideologi eftersom man inte siktar mot någon paradisisk utopi som slutmål.

Avgränsa länder i borgerliga och socialistiska områden

Hur ska vi då kunna hantera denna olikhet i perspektiv hos de båda grupperna? Lösningen kunde vara decentraliserad makt. Genom att låta vänstern styra över vissa delar av landet och högern över andra, kan borgfred uppnås.

Om dagens princip om ”the winner takes it all”, det vill säga centralstatstanken, inte längre består, men respektive grupp ges utrymme att skapa den typ av samhälle man tror på inom ett visst geografiskt område, kan sedan medborgarna själva välja om de vill bosätta sig i en socialistisk eller en borgerlig del av landet.

Schweiz skulle kunna föregå som gott exempel. Där har den federala nivån en begränsad makt, medan merparten av den politiska makten ligger på lokal och regional nivå. Få länder är så välmående, stabila och framgångsrika som Schweiz, och modellen är väl beprövad. Denna lösning förutsätter dock att vänstern släpper tanken på att ”omvända” samtliga medborgare till ”den enda sanna läran”, och nöjer sig med de människor som delar deras ideal.

Ser man på hur människor röstar på kommunal nivå i Sverige så kan man konstatera att vissa delar drar mer åt vänster medan andra drar mer åt höger och att detta mönster är förhållandevis beständigt över tid. Istället för att tvinga in hela landet under ett borgerligt eller ett socialistiskt styre, så släpp makten till kommunerna och regionerna så att dessa kan fortsätta med sina samhällsbyggen.

Centralmaktens roll kan därmed reduceras till det som är allra nödvändigast för oss alla. Vill man ytterligare främja endräkten i vårt samhälle kan man införa ytterligare ett särdrag från det schweiziska systemet, nämligen att införa permanent samlingsregering på central nivå, det vill säga att samtliga partier sitter i regeringen samtidigt och alltid, och att ordförandeskapet årligen roterar mellan dessa.

Skribent: Johan Lindblad
Med önskan om att få bli en fri medborgare

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

00:08:33
0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter