Vasaskeppet behöver din hjälp!

Det bärgade vraket efter regalskeppet Vasa är ett av världens bäst bevarade skeppsvrak. Men nu befinner sig vraket i fara för att återigen sjunka och förstöras. Projektledaren berättar för Frihetsnytt om vad som ska göras och varför man behöver finansiering från allmänheten.

Regalskeppet Vasa låg under 333 år på botten utanför Beckholmen vid Stockholms inlopp, efter att ha förlist på sin jungfrufärd den 10 augusti 1628. 1961 bärgades skeppet och sedan 1990 har det har varit tillgängligt för allmänheten på Vasamuseet på Djurgården i Stockholm.

Men nu håller stöttningen (stolparna), som skeppet vilar på, att skada vraket, eftersom skeppets trä har blivit försvagat. Dessutom har skeppet börjat luta och måste rätas upp, skriver Vasamuseet i ett pressmeddelande.

Det kommer därför att behövas en ny stöttning, som ska bestå av ett stålskelett inne i skeppet och nya stöttepelare utanpå. Ett sådant projekt beräknas kosta mellan 150 och 200 miljoner kronor. Därför har museet satt igång projektet ”Stötta Vasa” för att samla in pengar från allmänheten. Det finns möjlighet att betala med både Swish och banköverföring, samt donationer och gåvor på andra sätt.

Skeppets placering i Vasamuseet. Foto: Anneli Karlsson, Vasamuseet/SMTM
Skeppets placering i Vasamuseet. Foto: Anneli Karlsson, Vasamuseet/SMTM

Frihetsnytt har talat med Peter Rydebjörk på Vasamuseet, som är projektledare för ”Stötta Vasa”:

Hur kommer det sig att staten inte går in med pengar till ett så viktigt kulturhistoriskt arv?

Staten äger ju skeppet. Men Vasamuseet har varit en sådan framgångssaga från bärgningen 1961 och framåt, att det alltid har gått runt på biljettintäkterna. Det är inte så många museimyndigheter som har anslag. Vi [Sverige] har anslag, men de går till de andra museerna. Våra kostnader täcks av biljettintäkter.

Då blir en sån här kraftsamling, som det här projektet är, en väldigt hög kostnad under några år. Då har vi en tradition här på Vasamuseet att vi vänder oss till de som vill vara med och bidra. Det gjordes redan vid bärgningen, då flera företag deltog med material och ställde saker till tjänst. Sen gjordes det en insamling med Wasa-bröd runt millennieskiftet. Om man köpte ett paket Wasa-knäcke så gick en slant till skeppet.

Vi har väldigt många internationella besökare och flera av dem känner till just Wasa-knäckebröd från den kampanjen.

En liten följdfråga blir då hur staten har ställt sig till om ni inte får in pengarna genom donationer. Jag läste att det var prat om att låna pengar. Men kan inte staten gå in med stöd om behovet skulle uppstå?

– Den frågan bör man nog ställa till departementet. Men vi har så fina besöksintäkter under normala år (pandemin var visserligen ett undantag), då 85 procent av våra gäster inte är svenskar utan turister. Det blir så pass mycket pengar varje år så det fungerar att låna. Om det blir aktuellt får staten gå in med den pucken när kostnaden kommer, för att därefter smeta ut det och kunna betala det under åren.

Om Vasamuseet fortsätter att vara lika populärt bland turisterna kommer det inte att vara några problem att betala tillbaka lånet. Innan pandemin hade vi landat på en nivå, där det kom 1,5 miljon människor till museet varje år. Eftersom vi bara är 10 miljoner människor i Sverige, bygger det på att Vasamuseet har den här positionen i Stockholm, där skeppet är något som turister vill se när de besöker Stockholm.

Vasamuseet, sett utifrån på vintern. Foto: Anneli Karlsson, Vasamuseet/SMTM
Vasamuseet, sett utifrån på vintern. Foto: Anneli Karlsson, Vasamuseet/SMTM

Finns det någon möjlighet att följa hur det går med insamlingen?

Vi är i princip i början nu. Projektet har varit tredelat. Först var det en fas då man forskade. Vad är egentligen problemet? Varför rör skeppet på sig? Vad beror det på? Hur är kvaliteten på träet? Sen, när man närmade sig slutet på forskningsprojektet, då förstod man att det kommer behövas en ny stöttning. Nu har vi varit i en sista fas de senaste sju åren, då vi har funderat på hur stöttningen ska gå till.

Det är först nu, när vi vet hur vi ska göra, som vi ska dra igång ett bygge under 2024. Då har vi sagt att när man kan se vad som händer ute i museet, man ser att det byts ut saker, det är då vi börjar kommunicera det till besökarna. ”Vill ni vara med och hjälpa oss att bevara skeppet för framtiden?

Finns det något slutdatum då ni måste ha fått in pengarna? Eller går det att ta i etapper?

Vi har ingen deadline för kostnaderna och det är ingen som har sagt ”Om ni inte får in den här summan till ett visst datum så kommer vi att avbryta allting”. Vi räknar med att det här kommer funka. Att be om hjälp är ett sätt för människor att engagera sig i museet.

Många som ser skeppet vill ju få en koppling till det. Det är därför det säljs mycket i museibutiken, eftersom man vill ha någonting med sig. En del vill också kunna känna att de har varit med och bidragit.

Målsättningen med själva stöttningen är att det ska vara klart till slutet av 2027. Det är för att när det är jubileum för 400 år sedan skeppet sjönk, då det ska det inte behöva störa skeppet i museet.

Varför anser du att det är viktigt att bevara Vasaskeppet?

Vasaskeppet är unikt på det sättet att det inte finns något annat skepp från 1600-talet som är lika välbevarat. När vi tog upp det 1961, då tog vi också på oss ansvaret att faktiskt bevara det för framtiden. Det är det här frusna ögonblicket från 1628 som ligger i ett museum, centralt i Stockholm, och som har blivit en sådan fantastisk framgång.

Det verkar som att människor, som kommer hit, bygger en relation till skeppet. Det är det som vi vill sträcka ut en hand till och säga ”kom med och hjälp oss, tillsammans kan vi stötta skeppet för framtiden”.

Flera föremål har bärgats från Vasa, däribland det här backgammonbrädet. Dessa ger en unik insyn i samhället och kulturen på 1600-talet. Foto: Wikipedia/ Chris 73
Flera föremål har bärgats från Vasa, däribland det här backgammonbrädet. Dessa ger en unik insyn i samhället och kulturen på 1600-talet. Foto: Wikipedia/ Chris 73

Det finns väldigt många museum, både i Sverige och internationellt, som har fantastiska samlingar, men alla har inte det vi har, något som jättemånga vill komma och titta på. Det speciella är att vi har bara ett enda föremål och det är skeppet. Det kommer visserligen upp i 40 000 delar, men vi vill inte utöka vår samling.

Andra museum, som Nationalmuseum, Moderna museet och Historiska museet, om det kommer nya fynd eller nya tavlor på marknaden, då vill de gärna vidga sin samling. Det vill inte vi, utan det enda som vi vill utöka med är de två procent av skeppet som saknas. En del finns ju inte, så det är 98 procent av det som är i original som vi vill ha.

Utöver det är vår samling komplett och det är lite ovanligt. När man byggde museet i slutet av 1980-talet och öppnade det 1990, bestämde man att det skulle vara ett kulturhistoriskt museum. Vasa skulle, med utgångspunkt den 10 augusti 1628, berätta om kultur och samhället.

Det skulle ha kunnat bli ett militärhistoriskt museum, med fokus på flottans historia. Det är självklart en del av berättelsen också, men fokus ligger på att berätta att vi faktiskt vet något om människorna från 1600-talet, tack vare skeppet.

KATEGORIER

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter