Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Att våga visa din kvinnliga svaghet är den största styrkan
Det har sagts att män är från Mars och kvinnor från Venus. Allt för att beskriva hur otroligt olika vi är som individer. Hur vi uppfattar saker på olika sätt och agerar utefter mer eller mindre rationellt tänkande eller kännande. Olika är vi, har alltid varit och kommer faktiskt alltid att förbli.
På det planet har inte mycket hänt sedan vi bodde i grottor – vi är kodade på samma sätt nu som då, hur gärna feminister, vänsterextremister och HBTQ-aktivister än vill få oss att tro annat. Kvinnor är mer lämpade för vissa sysslor och män är mer lämpade för andra. Kvinnor tenderar att styras mer av känslor än män och män har ofta ett mer rationellt agerande.
Vad händer då om man konsekvent förnekar dessa naturliga krafter och kväver dessa ursprungliga behov och om man från samhällets sida gör allt för att sopa bort de genetiska skillnader som skapar den ljuvliga symbios som en man och en kvinna kan uppleva tillsammans? Ja det blir en ödesdiger obalans i samhället och inte bara det, det uppstår också en osäkerhet om att den egna naturliga övertygelsen är fel. Och den osäkerheten göds av de influenser som sprids och som idag får råda som norm. Resultatet av det är djup förvirring, depression, ensamhet och ofta också hat och bitterhet gentemot det motsatta könet och ibland också mot sig själv. Och där befinner vi oss idag.
Vi har aldrig haft en mer utbredd ensamhet och isolering än idag och Sverige är ”bäst” i klassen även på detta trista område. Datingappar och kontaktsiter har blomstrande tider och sannolikt beror det på att, trots dessa digitala verktyg, så får vi det inte att fungera på kärleksrelationens minerade område.
Vad gör vi? Såhär kan vi ju inte fortsätta
Jag vågar påstå att alla vill ha och behöver en kärleksrelation. Egentligen. Jag vet att många människor, både kvinnor och män, hävdar att; ”Nej, jag vill absolut inte ha någon stadig relation!”, men jag säger att det är lögn. Det vill vi. Nästan allihopa i alla fall.
Varför lyckas vi då inte ens hamna i det läget att vi kan inleda en relation? Förvirring och rädsla, skulle jag säga. Förvirring i relation till vem jag är, vad jag mår bra av, vad som är viktigt för mig och vad jag vill ha. Rädslan härrör sig från att jag inte vågar uttrycka det ovan nämnda, när jag väl har kommit till klarhet om vad det är. En man måste våga vara just en Man. Han måste våga ta risken att få ett nej. Han måste våga visa att han är den starke, som önskar ta hand om och beskydda sin kvinna. Han måste våga visa att han vet vad han vill och att han kommer att kämpa för att få det. Inget är mer attraktivt för en kvinna.
Kvinnan måste våga erkänna att hon är den svagare parten
Kvinnan å sin sida, måste också våga erkänna att hon är den svagare parten. Att hon behöver en man som är starkare och vill ta hand om och beskydda henne. Hon måste våga visa att hon inte är stark ensam. En man som har modet att visa henne vem han är och tar ett initiativ måste också behandlas vackert och varsamt i händelse av att just han kanske inte är hennes Romeo. Men allt detta är vi så otroligt rädda för.
Det har i samhället skapats ett bisarrt ideal där förnekandet av naturens lagar har lett till en ständig friktion mellan de två könen. Man behöver inte ens vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se att de styrande krafterna i Sverige medvetet har lett in oss på den vägen. Redan på dagis ska skillnader mellan flickor och pojkar suddas ut. I skolan accelererar denna påverkan ytterligare. På arbetsplatser anses det i många fall olämpligt att ens ge en annan medarbetare av motsatt kön en vänlig komplimang, kvoteringar av kvinnor sker på en mängd plan och så vidare.
Tillsammans är stark
Vi får även tidigt lära oss, kanske på ett tämligen subtilt sätt, att ensam är stark. Inte ska en kvinna behöva vara beroende av en man inte! Och på många sätt är det väl bra, men det eviga signalerandet att vi på inga villkor ska vara beroende av en partner, har totalt sänkt den ursprungliga förutsättningen för människans liv, fortlevnad, trygghet och välmående som vi känt i alla tider och vi är ensammare och olyckligare än någonsin.
Men ensam är inte alls stark! Stark och modig är du om du törs erkänna dina behov och visa din längtan efter kärlek öppet. Vi kan enkelt skjuta denna snedvridning i sank bara vi börjar uppföra oss som riktiga män och riktiga kvinnor.
Må den sanna kärleken drabba er alla! <3
Artikeln publicerades ursprungligen 2022-04-28
