Sveriges riktigt gamla historia, från före både vikingatid och vendeltid, blir alltmer uppmärksammad och nya fynd görs som kastar nytt ljus över historien. Det senaste är det största fynd av hällristningar som gjorts under hela 2000-talet.
På en häll i Kville socken, Bohuslän, har arkeologerna gjort ett storslaget fynd. En 15 meter lång hällristning, med flera stora figurer på över två meter har upptäckts under mossan. Det rör sig om ett 40-tal figurer, varav tretton skepp, nio hästar, sju människor och fyra vagnar, rapporterar Forskning och Framsteg.
Hällristningen finns i ett område som genomgått stora förändringar under åren som gått. Enligt arkeologen Andreas Toreld från Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar kan den dateras till antingen 800- eller 700-talet före Kristus (f.Kr.), vilket gör den nästan 3 000 år gammal. När den ristades låg området under vatten, men enligt Toreld och hans kollega Tommy Andersson kan den inte vara från före 800-talet f.Kr., för då skulle även den ha legat under vatten.
Ristningen är otroligt välbevarad, mycket tack vare att den har en nästan lodrät, stående lutning och därför inte har varit lika utsatt för olika former av slitage som annars är vanligt med hällristningar som ligger på plan mark.
Trots att den är så stor och välbevarad har den under lång tid varit dold av mossa.
En rik historia
Hällristningar förekommer som en konstform över hela världen, från Europa till aboriginernas Australien. I Sverige har den en riktigt gammal historia. Den som anser att 800-talet f.Kr. är lång tid bakåt i historien, reagerar nog på att det finns hällristningar som daterats till mellan 7 000 och 5 000 år f.Kr. Det innebär att hällristningen i Kville socken ligger närmare dagens svenskar tidsmässigt, än de människor som gjorde de första hällristningarna.
I Norden verkar hantverket vara något väldigt svenskt. I Norge finns det på några tusen platser, medan det i Danmark kunnat kopplas till ett par hundra. I Sverige finns det däremot ristningar från runt 10 000 platser, enligt Sveriges lantbruksuniversitet.
De riktigt gamla ristningarna, som finns i norra Sverige har ofta tydliga jägarmotiv och skildrar djur som varg, björn och älg.
De ristningar som finns i södra Sverige, däribland de i Kville socken, är betydligt nyare och har daterats till yngre bronsålder (runt 1 700 f.Kr. – 500 f.Kr.). Dessa skapades under en tid när jordbruket blev alltmer etablerat i Sverige. Det är från den tiden som de kända ristningarna kommer, vilka skildrar skepp, solar och människor.
Varken töntigt eller barbariskt
Under lång tid var det populärt bland ambitiösa politiker och mediepersonligheter att racka ned på svensk historia, kultur och identitet, antingen genom att avfärda den som ”töntig” (som Mona Sahlin gjorde 2002), ”barbari” (som Fredrik Reinfeldt kallade den 2006) eller icke-existerande (som Ingrid Lomfors, på Forum för levande historia, påstod 2015). Inte sällan har det gjorts för att driva på det mångkulturella samhället, trots att få invandrare bett om eller varit intresserade av denna nedvärdering av det egna landet och folket.
Men i samma takt som den äldre historien blir alltmer dokumenterad och offentliggjord, tystnar även de som tidigare gjort en stor sak av att förringa existensen av någon längre och äldre svensk historia. Antingen har de kommit på andra tankar, eller så är det ingen som bryr sig om vad de anser i frågan.
En sann kulturgärning
Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar har i 20 års tid lagt ned mycket tid och resurser på att dokumentera och bevara de hällristningar som finns i landskapet. Tack vare deras arbete med dokumentation och strukturering av informationen har de kunnat vara till stor hjälp för den forskning som bedrivs om Sveriges äldre historia.
De får inget ekonomiskt stöd av offentliga medel, utan är beroende av stöd från olika sponsorer. Den som uppskattar det arbete de gör är sannolikt välkommen att stödja dem. Det finns även möjlighet att adoptera en hällristning, som är en symbolisk handling när man bekostar dokumentationen av den. För detta får man ett diplom, som visar att man varit med och bidragit till bevarandet av riktigt gammal svensk historia.
