KRÖNIKA: Det mystiska fenomenet runt nära döden upplevelser

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Vad händer egentligen när vi dör – och kan vårt medvetande leva vidare efter att hjärtat slutat slå? I denna krönika granskas det mystiska fenomenet nära döden-upplevelser, forskningen bakom dem och människors häpnadsväckande berättelser om vad som väntar på andra sidan.

I livet finns det vissa frågor som är universella för oss människor, och förr eller senare frågar vi oss själva de stora frågorna som “Vad händer när vi dör?”. För döden är en av de saker som är säkert, ett absolut. Så vad händer när vi dör? Vissa säger att vårt medvetande upphör så fort som organen slutar fungera, medans andra säger att vårt medvetande, eller själen, inte dör utan fortsätter att leva vidare. Att det endast är kroppen som dör. Det finns även de som säger att vi aldrig riktigt kan veta förrän vi själva dör och att det är omöjligt att veta vad som kommer hända. Och så har vi ett mystiskt fenomen som kallas nära döden upplevelser.

Eftersom döden är en sådan naturlig och vanlig process så finns det även dem som dör och kommer tillbaka och med dem har de en hel berättelse om vad det fick uppleva medans de var på den andra sidan.

Dessa berättelser återkommer gång på gång i vår mänskliga historia, ifrån alla åldrar, kön, kulturer, religioner, etniciteter, och även från personer med olika funktionsnedsättningar som att vara blind.

Idag har vi läkare och andra specialister som valt att utforska detta sällsynta fenomen. Där studerar man dessa individer som säger sig ha haft en så kallad nära döden upplevelse. Även om själva upplevelsen är unik för individen så har man kunnat finna likheter och mönster mellan dem. En av de individer som valt att studera detta är Dr. Jeffrey Long.

Dr. Jeffrey Long’s fallstudie på över 5000 individer

Dr. Jeffrey Long är en praktiserande läkare och författare av New York Times bästsäljaren ”Evidence of the Afterlife”. Under hans karriär stötte han på individer som rapporterade om sina nära döden upplevelser vilket bidrog till hans inspiration att börja studera det. Han gjorde det bland annat genom att starta en webbsida för att kunna samla in dessa fallstudier. På denna webbsida finns det en enkät med ett stort antal frågor som även är djupgående. Webbsidan startade för mer än 25 år sedan och har nu samlat över 5000 fallstudier av nära döden upplevelser. https://www.nderf.org/index.htm

Vad är definitionen av en nära döden upplevelse?

Dr. Jeffrey Long förklarade i en intervju med Theo Von i hans podd This Past Weekend att definitionen av att ha en nära döden upplevelse är precis som det låter- nära döden. Det är när kroppen är så fysiskt kompromissad att du är antingen medvetslös eller kliniskt död med ett frånvarande hjärtslag. Vid det laget borde det vara omöjligt att ha någon form av klar medvetna minnen men ändå så har dessa människor denna hågkomst. När kroppen får hjärtstillestånd och hjärtat slutar pumpa blod slutar blodcirkulationen till hjärnan inom 10-20 sekunder. EEG (elektroencefalografi) som mäter hjärnans elektriska aktivitet, avbryts helt vid det laget. Då finns det inte längre någon mätbar kortikal hjärnaktivitet. De har även haft fall där människor haft dessa nära döden upplevelser under generell anestesi. Alla som varit under det vet att hjärnan helt och hållet borde stängas av.

Överväldigande överensstämmelse

Utifrån sina studier märkte Dr. Jeffrey Long, även vid de första dussin berättelserna, en överväldigande överensstämmelse av egenskaper och karaktärsdrag som oftast händer i en sammanhängande och logisk order. Det liknade inget som kunde påminna om drömmar eller droginducerade hallucinationer.

Detta är några av de vanliga händelseförloppen:

1. Livshotande händelse Där kroppen är så fysiskt kompromissad att man är antingen medvetslös eller kliniskt död utan hjärtslag
2. Utanför kroppen upplevelse Det är när medvetandet separerar sig från kroppen och observerar sin omgivning
3. Kan gå igenom en tunnel och i slutet av tunneln finns ett vackert ljus som leder till vad som beskrivs som en himmelsk eller ojordisk plats
4. Möten med avlidna nära och kära
5. Life Review eller Livs Återblick Då återupplever man, delar eller hela, livet. Vanligt att man då även får uppleva det från sitt eget men även andras perspektiv samtidigt
6. Beslut om man ska stanna i denna himmelska, ojordiska plats eller om man ska återvända till sitt liv på Jorden Där kroppen vanligen är i ett kritiskt läge.

Andra vanliga kännetecken från nära döden upplevelse studien:

• Att denna himmelska eller ojordiska plats oftast beskrivs som icke-fysisk och även att rörelse är icke fysisk
• kommunikation är nästan alltid telepatisk
• tid är antingen beskriven som icke-existerande eller radikalt annorlunda än den från jorden
• landskap och färger är så otroligt vackra att det är svårt att beskriva med ord
• När medvetandet separerar från kroppen är det vanligt att känna en känsla av lugn och frid
• En känsla av att det är deras “äkta” jag eller riktiga jag när deras medvetande separerade från kroppen
• Runt 93,8% rapporterade att deras upplevelse de hade på den andra sidan kändes mycket mer verklig än deras liv på jorden
• känsla av en villkorslös och enorm kärlek

Bevis

Förutom studien Dr. Long genomförde med över 5000 fallstudier, vilket är den största studien som någonsin gjorts på nära döden upplevelser, så finns det andra sätt att bevisa att detta är en riktig händelse. För man kan alltid argumentera att vem som helst skulle kunna besvara en enkät av frågor, även om dessa enkäter är ärligt besvarade.

Han förklarar att bevisen finns under utanför kroppen tillståndet, även kallat utanför kroppen upplevelse (UKU). För när medvetandet separerar sig från kroppen är det vanligt att man börjar observera omgivningen. Dr. Long och andra forskare har undersökt hur exakta dessa observationer är under utanför kroppen tillståndet, och fantastiskt nog stämmer över 98% av observationerna i hans studie in i minsta detalj. Faktum med att de kan göra dessa observationer geografiskt långt ifrån deras kropp eller någon form av möjlig sensorisk medvetenhet. Även om det låter otroligt har man kunnat konstatera dessa vetenskapliga och samstämmiga resultat. Detta betyder alltså att individens kropp kan vara på ett ställe och observationen kan göras flera kilometer bort.

Ett exempel på en sådan observation är Pam Reynolds nära döden upplevelse från 1991, som är ett av de mest kända och väldokumenterade samt vetenskapligt debatterade fall. Reynolds genomgick en extremt riskfylld hjärnoperation för att åtgärda ett pulsåderbråck (aneurysm) på hjärnstammen. Operationen involverade att sänka patientens kroppsnivå till 15 grader. Detta för att stoppa hjärtat och andningen samt dränera allt blod från hjärnan. Reynolds var kliniskt död runt en timmes tid för att sedan återhämta sig i stabilt läge när operationen väl var avklarad.

Även utan varken hjärt eller hjärnaktivitet vid olika tillfällen under operationen samt under anestesi så hade Pam Reynolds en klar och detaljerad ihågkommelse om hennes egna operation, vad läkarna och annan sjukpersonal gjorde, deras dialog mellan varandra samt vad som låg på operationsbordet. Hon minns även hur hon fördes upp till ljuset via en slags tunnel och träffade avlidna nära och kära. För att sen välja att komma tillbaka till jordelivet och hennes kropp igen. (för en mer detaljerad artikel om Pam Reynolds upplevelse besök https://psi-encyclopedia.spr.ac.uk/articles/pam-reynolds-near-death-experience/ )

Lenas nära döden upplevelse

För att förstå det här fenomenet djupare så frågade jag den enda personen som jag personligen känner som varit med om en nära döden upplevelse. Hon heter Lena och det här var hennes berättelse med hennes egna ord.

11/11 1991 hade jag en NDU. Mina barn var drygt 4 månader och drygt 1,5 år när jag fick blodförgiftning som 30-åring. Sepsisen gick så långt att jag faktiskt dog på intensiven på Sveriges största universitetssjukhus. Läkarna har förklarat att det skedde två mirakel. Ett var att jag överlevde för det finns inte rapporterat någonstans i världen om någon som överlevt en så långt gången blodförgiftning.

Det andra är att jag inte fick några som helst skador efter blodförgiftningen, vilket bekräftades av flera mer eller mindre avancerade undersökningar som t.ex. radioaktiva isotoper. Efter denna upplevelse så förändrades mitt liv på många sätt men det har varit och är fortfarande en kamp att bli den bästa versionen av mig själv som jag känner att jag kan bli.

Det här är min upplevelse:

Efter att jag hade tagits in till intensivvårdsavdelningen med stora smärtor i hela kroppen och kopplats upp på övervakningsapparatur blev jag snabbt sämre. Den sista mätningen jag hörde av min kroppstemperatur var 41,3 grader Celcius vilket ledde till att personalen samlades runt mig. Jag hade dropp med två olika antibiotika och läkarna berättade för mig att det inte verkade hjälpa och 3! olika kirurger kom in en efter en in och ville operera ut en den ena en den andra organet. Jag vägrade och skrek åt dem att –”sticker ni kniven i mig så dör jag”. Som medicinskt högutbildad visste jag att de kaskader av respons kroppen sätter igång efter en operation i en infekterad kropp skulle definitivt betyda slutet för mig, och till slut svarade den siste av dem att –”Vi tvår våra händer och det är på ditt eget ansvar” och kvar var bara sköterskor och intensivvårds läkaren.

Mitt hjärta galopperade (tachycardi) och jag kände det som att en elefant satt på min bröstkorg. Jag ville dricka vatten för det kändes som att smärtan skulle lätta om jag fick rapa. Jag fick inte dricka fick jag till svar utifall det skulle behöva göras en akutoperation. Men två av sköterskorna ställde sig på varsin sida om mig, höjde huvudänden på sängen något, tog tag i mig under varsin arm och bad mig skjuta ifrån med fötterna så jag skulle komma längre upp i sängen. Då skedde något underligt för medan jag sköt ifrån med fötterna så ”svävade” en neongrön avbild upp av först fötterna och sedan följde resten av kroppen sakta med.

Vartefter det gröna jobbade sig uppåt och ”lade” sig som en avbild av min kropp ca 15-20cm ovanför min ”köttkropp”, släppte smärtan och det var sådan enorm lättnad när det kom till bröstkorgen och ”elefanten” försvann. När det sedan blev dags för huvudet att ”separeras” lät det som ett plopp och allt blev svart. Under mig hörde jag sköterskorna prata och säga att -”Så synd! Hon som hade så små barn”. Min responstanke var -”Hade…Vilken tur att jag har tagit livförsäkring”. Sedan började jag undersöka var jag var. Det var en uppåtgående tunnel, som insidan av en tarm men av svart sammet, och man kunde se hur den sakta rörde sig och att ”vecken” flyttade lite på sig. Jag låg på rygg och kunde se mina tår och känna hur mitt långa hår svajade under mig av ett lätt luftflöde som påminde om en sommarbris. Jag hade en vit särk på mig och jag kände mig så lycklig och älskad som jag ditintills i mitt liv aldrig känt.

Jag tänkte på mina barn och i och med att jag fick upp dem i mina tankar kunde jag ”gå in” i deras liv och bläddra fram och tillbaks som i en kortlek. Jag kunde stanna upp, gå in i en ”bild” eller tillfälle och känna vad de upplevde och vad de tänkte. Jag följde dem ända in i deras tonår och noterade att de visserligen skulle bli aningen begränsade i sin utveckling och mognad, men att de ändå skulle klara sig utan mig. Jag kände hur ögonen fylldes av tårar och rann ner längs mina tinningar och jag kände att jag kunde släppa taget och återvända HEM. Jag hade ett inombords jubel och glädje och satte av uppåt i ”sammetstunneln” som såg ut att sluta ut i rymden för jag kunde ana stjärnor och ljus i öppningen. Sen blev det svart.

Jag vaknade upp i sjukhussängen på intensiven där jag fick stanna ett par dagar och jag var så ledsen att jag hade återvänt till min kropp. Min sjukhusvistelse blev totalt en månad och de första veckorna grät jag flera gånger dagligen. Jag var så svag och en tredjedel av mina röda blodkroppar har sprängts av sepsisen så jag var gul och inte blekvit. Det tog mig flera år innan jag kunde prata om min upplevelse för den andliga transformationen var brutal och svår att acceptera för en akademiker, skolad i de naturvetenskapliga ämnena. Nu, 35 år efter min NDU kan jag lugnt säga att det är ett liv före och ett helt annat liv efter den händelsen och jag har fullt ut accepterat vem jag är och har använt kunskapen jag fick om mina barns liv utan mig för att guida dem till att bli de bästa versionerna av sig själva.

Sammanfattning och egna tankar

Det finns även organisationer och plattformar dedikerade till att dela och studera detta unika och extraordinära fenomen. Organisationer som exempelvis International Association for Near-Death Studies (iands), en organisation baserad i North Carolina i USA som hjälper människor med nära döden upplevelser. Det finns till och med hela YouTube-kanaler som enbart är dedikerade till att låta personer dela med sig av sina nära döden upplevelser. Kanaler som IANDS, Coming Home, The Other Side NDE och Shaman Oaks och många fler.

Personligen frågar jag mig varför denna forskning inte fått mer uppmärksamhet trots att bevisen är så signifikanta med en sådan stor fallstudie samt att det är ett brett upplevt och vanligt förekommande fenomen.

Kanske det är för att vi lever i en väldigt materialistisk paradigm och allt bortom de fem sinnena av perception filtreras bort som fantasi. dock så har många av dessa ndu-videos miljontals visningar. så det verkar finnas en naturlig nyfikenhet hos många.

Även om nära döden upplevelser är ett fantastiskt fenomen och verkligen förtjänar mer igenkännande, bland annat från den akademiska och vetenskapliga världen, så är det ännu mer intressant hur en nära döden upplevelse drastiskt och intensivt förändrar individen som genomgår den. De är inte samma person som de var när de kommer tillbaka. Det kan även vara smärtsamt att komma tillbaka och det kan ta lång tid att integrera sin upplevelse och fortsätta sitt liv här på jorden.