Nu är det tydligt vem som är för och vem som är emot yttrandefrihet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
I och med debatten om huruvida koranbränningar ska tillåtas har det även uppstått en större diskussion om var gränsen ska gå för yttrandefriheten. Yttrandefriheten är till för att skydda obekväma och rent provokativa och förolämpande åsikter, inte de som redan är omhuldade och accepterade. I och med denna debatt har etablissemangspersoner valt sida och vissa har kastat sin skenheliga mask och visar öppet hur lite yttrandefriheten betyder för dem.

Var går gränsen för yttrandefriheten?

Jag har nog aldrig tidigare upplevt en sådan het debatt om yttrandefrihetens vara eller icke vara under den tid som jag varit politiskt och medialt intresserad. På det sättet har de koranbränningar som ägt rum under 2023 uppnått det högsta som varje ärligt provokativ handling eftersträvar: en öppen och omfattande debatt.

Politiskt korrekt splittring

Den här mannen, president Erdogans vilja väger tyngre än svenskarnas friheter, enligt vissa. Foto: Wikipedia/ Mikhail Palinchak
President Erdogans vilja väger tyngre än svenskarnas friheter, enligt vissa. Foto: Wikipedia/ Mikhail Palinchak

Det är nog även första gången som jag upplever att etablissemanget är så splittrat i en fråga. Att böja sig för religiösa krav, från personer som invandrat till Sverige de senaste åren, och anpassa hela samhället efter dem, är inte någon självklarhet ens bland de personer som talat sig varma för det mångkulturella samhället.

Men nu balanserar lagstiftarna på en knivsegg och det dras från olika håll. Från ena sidan drar de som anser att yttrandefriheten står över olika gruppers känslor. Från andra sidan drar religiösa aktivister, politiskt korrekta opinionsbildare som anser att kampen mot ”rasism” och ”islamofobi” övertrumfar allt, vilket är fallet med Jonas Gardell (vars homosexuella identitet sannolikt skulle hamna i skottlinjen om samhället skulle fortsätta anpassa sig efter de religiösa kraven), samt Nato-anhängare som vill blidka Turkiet och dess islamistiske president Recep Tayyip Erdogan.

Felaktig historietolkning

I fallet med Gardell hävdar han att det innebär att stå upp för yttrandefriheten genom att hindra brännandet av böcker. Här blandar han friskt med historiska exempel på bokbål som ett uttryck för att en koranbränning hotar yttrandefriheten. Om det är ett medvetet trixande med fakta eller ren okunskap, låter jag vara osagt.

Men de historiska bokbålen skedde samtidigt som själva böckerna förbjöds och bålen utgjorde snarare en symbolisk markering för detta. Att bränna ett exemplar av en bok eller skrift är inte detsamma som att förbjuda den, utan det är en markering där brännaren uttryckligen tar avstånd från och utmanar innehållet i den. Genom att koranen eldas förbjuds ingen från att läsa, köpa, dela ut eller ens läsa högt ur den.

Om manifestationen enbart innebär att personen eldar upp sitt eget exemplar av boken, men inte hindrar någon annan från att ta del av den, då får det snarare liknas vid en väldigt uttrycksfull bokrecension. Ungefär ”den här bok är så usel att den förtjänar att brännas”.

”Tolerans är att…”

En personer som verkligen fått offra för yttrandefriheten, däribland hans högra öga, är författaren Salman Rushdie. Skärmavbild: Youtube/ 
Financial Times
En person som verkligen har fått offra för yttrandefriheten, däribland hans högra öga, är författaren Salman Rushdie. Skärmavbild: Youtube/ Financial Times

Professor Per Bauhn har skrivit en väldigt bra debattartikel i Svenska Dagbladet, där han påtalar att ett av skälen som anges för ett förbud är att det ökar hotbilden från islamistiska terrorister. Redan nu finns dock en hotbild från dessa, på grund av kulturella yttringar. Förra sommaren utsattes författaren Salman Rushdie för ett mordförsök på grund av en 35 år gammal fatwa (muslimsk dödsdom) för boken Satansverserna. Hösten 2004 mördades Theo van Gogh i Nederländerna för att ha gjort den islamkritiska filmen Underkastelse.

Islamister har redan visat att de är beredda att begå fruktansvärda våldsdåd om de känner sig kränkta, långt innan någon koranbränning ägt rum. Hur skulle det ha sett ut om Frankrikes regering förbjöd karikatyrer av profeten Mohammed efter det blodiga attentatet mot tidningen Charlie Hebdo 2015? Då hade man sänt signaler att om man tar till dödligt våld kan man få igenom sin vilja.

”Intolerans är inte att säga eller göra något som gör någon annan upprörd. Intolerans är i stället att vilja förbjuda andra att säga och göra något enbart därför att det är oförenligt med ens egen övertygelse. Intolerans är att använda sin egen upprördhet som alibi för att begränsa andra människors frihet”, skriver Bauhn bland annat.

Vad är Nato egentligen värt?

Han avslutar artikeln med en klockren problematisering av Natofrågan, som koranbränningarna i hög grad är en del av. Att tvinga in Sverige i Nato görs med hänvisning till att det ska skydda våra fri- och rättigheter. Men hur trovärdigt är egentligen det argumentet om våra politiker är villiga att offra samma fri- och rättigheter för att blidka Turkiet.

”Kompromissar man även om den [yttrandefriheten], så blir frågan vad man behöver en militär­allians till, om man ändå är villig att självmant ge upp sin frihet”, avslutar Bauhn sin artikel.

Finns andra sätt att bemöta det du inte gillar

En man delar ut choklad till de församlade. Foto: Frihetsnytt
En man delar ut choklad till de församlade. Foto: Frihetsnytt

Jag personligen är inte någon anhängare av att heliga böcker och symboler ska brännas och skändas, men de bräckliga fri- och rättigheter som vi, än så länge, har väger tyngre än min och andras eventuella sinnesfrid. Är det något som vi känner oss kränkta av är det bättre att bemöta det i en öppen debatt, eller att helt enkelt ignorera det.

Jag själv var på plats när Salwan Momika brände koranen på Södermalm och det var blandade reaktioner bland muslimerna. Vissa var aggressiva och hotfulla, medan andra skötte det exemplariskt och ville snarare markera mot koranbränningen genom att ignorera den eller visa sig själva från sin bästa sida, såsom den vänlige muslimske mannen som delade ut chokladaskar till åskådarna för att ge en annan bild av muslimer.

En farlig väg

Börjar man tumma på vilka yttranden som ska anses vara tillåtna, med hänvisning till en grupps känslor och våldskapital, då öppnar vi för en väldigt farlig utveckling. Ska allt som kan uppröra en grupp som, trots sin tydliga våldspotential, pekats ut som en ”förtryckt” grupp av aktivister inom media, politik och akademi, förbjudas?

Aftonbladet-skribenten Åsa Lindeborg har även hon tagit ställning för yttrandefriheten och beskriver den på ett otroligt bra sätt:

”Yttrandefriheten kan inte ”utnyttjas”, den är neutral, den struntar i vem som är ärlig i sitt uppsåt och vem som är provokatör. Problemmakarna är de som kräver att vi ska knäböja för deras upprördhet. Den som har svårast att hantera sin ilska, vinner tydligen.”

I och med den pågående debatten om koranbränningar har en tydlig linje dragits mellan de som försvarar yttrandefriheten och de som är beredda att offra den, oavsett om det är militanta islamister, vänsterdebattörer som vill tränga undan svenskarnas kultur till förmån för andra grupper, eller politiker som är desperata att få in Sverige i Nato.

Benjamin Franklin var inte någon som kompromissade med sina friheter. Bild: Wikipedia/ Joseph-Siffred Duplessis
Benjamin Franklin var inte någon som kompromissade med sina friheter. Bild: Wikipedia/ Joseph-Siffred Duplessis

Ger du bort din frihet, kommer ingen att ge tillbaka den

Det är ingen överdrift att säga att detta är en ödesfråga. Som Frihetsnytt har varit inne på flera gånger när vi har tagit upp hur regeringen vill hantera brottsligheten genom massiv övervakning och kontroll, så innebär detta att vi avsäger oss friheter som vi aldrig kan räkna med att FÅ tillbaka på frivillig väg. Då blir vi tvungna att TA tillbaka dem.

Som svar på argumentet att vi inte ska provocera terrorister och andra illgärningsmän genom vår grundlagsskyddade yttrandefrihet, väljer jag här att citera den amerikanske grundlagsfadern Benjamin Franklin:

”Den som är beredd att offra frihet för trygghet, förtjänar varken frihet eller trygghet.”

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

1 KOMMENTAR

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några varor i din varukorg ännu.

Bläddra bland produkter