Volontären om Medeltidsveckan: Stress och nudlar att äta

Frihetsnytt var på plats och dokumenterade årets upplaga av Medeltidsveckan på Gotland. Det gjordes även intervjuer med flera deltagare som varit engagerade i flera år, och som kunde berätta om hur evenemanget har förändrats. I denna artikel har en intervju gjorts med en person som har varit volontär i flera år.

Frihetsnytt har under veckan publicerat ett par artiklar som rör Medeltidsveckan. Dels har det varit en granskning av de dyra inträdespriserna, samt en intervju med en veteran på veckan.

Thomas är en av de som har lagt ned mycket tid och pengar på att engagera sig i Medeltidsveckan. Även i år ställde han upp som volontär, men upplever att behandlingen av dem är allt annat än bra.

Hur har du upplevt att Medeltidsveckan har varit såhär långt?

– Generellt har den varit mer hektisk för volontärerna, tycker jag, än tidigare år. För vanliga besökare är jag inte riktigt säker. Jag upplever att det är, sedan den nya Vd:n började, som det har blivit mer fokus på det kommersiella. Det här med att ta inträde för marknaden, då stänger man ute folk som inte har pengarna för det. Då blir det bara folk som har råd att åka hit, vilket är väldigt tråkigt.

Att vara volontär och hjälpa till med allting, hur tycker du att det har fungerat överlag? Både innan du kom hit och under den tid som har varit?

– Det har ju blivit sämre. Det var inte så mycket prioritet förut, då var det ganska få volontärer som jobbade. Nu är det ju mycket fler, då är det naturligtvis svårare för ledningen att planera in hur saker ska vara, men samtidigt om det hade varit mer prioriterat så hade det blivit bättre. Allt har, rent generellt, blivit lite mindre prioriterat och då blir det även mindre bra.

Jag har även fått höra att matsituationen har blivit sämre. Förr kunde ni äta på marknaden, men nu får ni ganska simpel mat, som inte alltid räcker till alla. Stämmer det?

– Precis! Matsituationen var verkligen skitdålig de första dagarna. Idag [onsdag] har det faktiskt varit bra, så jag ska inte säga att det är hemskt hela veckan, för vi har ju inte sett hur det har gått slutgiltigt. Men söndag och måndag, då var det riktigt dåligt. På söndagen var det ju nudlar eller pasta, och så tror jag att det var köttfärs eller tofu till. Jag är inte helt säker, eftersom det var så smaklöst.

Tallriksmodellen finns ju inte på kartan. Antingen kolhydrater och grönsaker, eller kolhydrater och kött. Måltiderna kändes inte så värst planerade.

Ni är fler som jobbar i år än vad som varit fallet tidigare år. Det ska vara runt 250 personer i år, jämfört med ett 80-tal under tidigare år. Är det en siffra som stämmer?

– Den stämmer. Förra året [2022] var det kanske 100, eller 150, det beror på om man räknar med de som börjar senare eller i mitten av veckan. Åren innan dess var det väl runt 70.

Har ni mer att göra? Är det en större arbetsbelastning än vad som varit tidigare år?

– Eftersom vi är så många så blir det ju inte en större arbetsbelastning för varje person. Däremot för de som har gruppledaransvar, så verkar det bli mer som ligger i deras händer, vilket innebär mer stress för dem.

Får ni någonting för det? Inte pengar kanske, men möjligheten att gå på vissa evenemang, att man får camping, eller andra saker och förmåner. Hur ser det ut med sådant?

– Camping får vi ju. Vi får ju tälta, oavsett om vi har moderna tält eller medeltida tält. Så det är ju jättebra. Vi ska ju också få någon slags matkuponger, eller matservering för varje avslutat pass. Det är ju det som har blivit i år, att vi måste gå iväg längre bort. Det är det som jag tycker är den jobbigaste ändringen i år, att det ligger så långt bort. För då försvinner medeltidskänslan och känslan att man är i hjärtat av allting.

Tidigare kunde man bara gå in på marknaden och chilla och ha det mysigt där med alla andra.

Men ni får åtminstone gratis inträde?

– Ja, det får vi. Men det fick ju alla för några år sedan. Men vi behöver i alla fall inte betala för att kunna jobba.

Det som jag har fått höra på olika håll är att det ska vara en del politiserade inslag. Det ska finnas en del ideologiska pekpinnar. Är det något som du har upplevt?

– Det har ju blivit mer och mer överlag, i samhället i stort de senaste tio åren, tycker jag. Så det är svårt att undkomma här. Sen vill ju många på Medeltidsveckan att alla ska ha det så bra och vara inkluderande. Så då blir det ju så att det går väldigt radikalt åt ena hållet och att man driver på vissa frågor som är kopplade till det.

Har du märkt av att folk har blivit särbehandlade på grund av att de har haft en annan åsikt?

– Jag har ju märkt av att om någon säger något annat, så blir det konsekvenser. Man tar då inte någon konfrontation, utan bara spärrar av kontakten med personen. Det kan bli utfrysning och lite skitsnack.

Om vi ser på den utveckling som har skett de senaste åren, tror du att veckan kommer att klara sig om de inte ändrar på det som är fel?

– Det kommer väl att gå till en punkt, då folk anser att ledningen inte är så trevlig längre, sedan kommer det att krävas att man fixar till allt.

Men det är ledningen som är det primära problemet?

– Ja, det är det.

När upplevde du att det började gå åt det här hållet, att det började bli sämre?

– Det var ju när den nya Vd:n började för två-tre år sedan. Om man tittar på vad han har gjort tidigare så har han hållit på med liknande grejer tidigare och har kört det i botten.

Hur tror du att besökarantalet kommer att se ut, om man fortsätter att fokusera på lönsamheten framför innehållet och att verkligen få dit folk?

– Jag tror att det kommer att fortsätta, så det är ganska lugnt så. Men själva människorna som kommer dit är ju sådana som kan betala för allting, och de som inte kommer dit, som historienördar, som inte har så mycket pengar, de kan ju inte åka dit.

Thomas heter egentligen något annat, men går under ett annat namn för att inte riskera konsekvenser.