500 år sedan Gustav Vasas intåg i Stockholm

Midsommardagen den 24 juni 1523 tågar Gustav Vasa in i Stockholm, som precis befriats från danskarna. Idag är det exakt 500 år sedan det hände och Sverige har aldrig varit under militär ockupation sedan dess.

Sedan september 1520 hade Stockholm varit under dansk ockupation, ledd av den danske kungen Kristian II (i Sverige känd som ”Kristian Tyrann”, för att ha genomfört Stockholms Blodbad den 7-9 november 1520 och för sin brutala framfart genom Sverige). Men sedan Gustav Eriksson, med vase¹ på skölden (därav namnet Gustav Vasa) inlett det svenska befrielsekriget 1521 pressades danskarna tillbaka, sakta men säkert.

1 Vasakärven var ett redskap som användes vid belägringar av fästningar som hade vallgravar. Man knöt ihop ett knippe med ris och grenar som kunde flyta och byggde med dessa en provisorisk bro. Gustav Vasa började använda den som symbol på 1540-talet, men det är först på 1600-talet som historikerna kunnat se att han kallas Gustav Vasa, istället för Gustav Eriksson eller Gustav I. Han tillhörde en lågadlig släkt med långa anor, men de kallade sig inte för Vasa.

Källor: Wikipedia, Statens Fastighetsverk

Idag, den 24 juni, är det exakt 500 år sedan som det danska styret i Sverige upphörde i och med att den nyligen krönte kung Gustav Vasa kunde tåga in i Stockholm, vilket utgör en viktig händelse för Sverige som nationalstat, som därefter officiellt inte har styrts av en annan makt (bortsett från de moderna politikernas frivilliga underkastelse inför EU och Nato).

Den splittrade unionen

Ockupationen av Sverige var ett sista försök från Danmark att upprätthålla Kalmarunionen, som etablerats 1397 för att ena de nordiska rikena Danmark, Norge och Sverige (samt Finland som tillhörde Sverige). Unionen präglades dock av flera svenska uppror under en stor del av 1400-talet, däribland det som leddes av Engelbrekt Engelbrektsson (1434-1436), samt när Sverige valde sina egna ledare, däribland kung Karl Knutsson Bonde (även känd som Karl VIII) och riksföreståndaren Sten Sture den äldre.

I början av 1500-talet pågick flera krig mellan Sverige och Danmark, där danskarna återkommande försökte pressa svenskarna till underkastelse, antingen genom att erkänna den danske kungen Hans (som var kung av Sverige under namnet Johan II 1497-1501), hans son Kristian II, eller betala en årlig tribut. Inget av detta gick svenskarna med på och i flera år låg länderna i krig, tills de 1512 kom överens om att ett möte om unionen 1513. Men kung Hans hann avlida innan dess och återigen vägrade svenskarna att acceptera Kristian II som kung 1517, vilket ledde till ett nytt krig som pågick till september 1520.

Det dröjde inte länge innan den nykrönte kung Kristian II rensade ut potentiella politiska motståndare under massavrättningen Stockholms Blodbad den 7-9 november 1520 (under skenet av att straffa kättare som avsatt ärkebiskopen Gustav Trolle, något som bara påven hade tillstånd att göra, samtidigt som Kristian själv lät avrätta två svenska ärkebiskopar), däribland annat Gustav Vasas far Erik Johansson. Kungens terror mot svenskarna var inte begränsad till Stockholm och det dröjde inte länge innan flera mindre uppror bröt ut mot slutet av 1520.

Befrielsekriget inleds

Vid årsskiftet 1520/1521 hade Gustav Vasa begett sig till Dalarna och kommit till Mora, där han enligt historien inte ska ha lyckats övertyga dalkarlarna och istället valt att bege sig vidare mot Norge. Men efter att ha nåtts av bud om danskarnas framfart (bland annat står det i biskop Peder Svarts krönika över Gustav Vasa, som nedtecknades under dennes levnad, att Kristian II låtit uppföra galgar vid varje länsmansgård) och de danska planerna på att ta ut nya skatter från dalkarlarna och inskränka deras rätt att äga vapen, så ändrade sig dalkarlarna snabbt.

Enligt historien skickade man ut två män på skidor, Lars från Kettilbo och Engelbrekt från Mora, för att hämta tillbaka honom (en sträcka som 1922 lade grunden till Vasaloppet). Efter att ha återvänt till Mora utnämndes Gustav till ”hövitsman över Dalarna och meniga Sveriges rike” i mitten av januari, samt utnämnde en livvakt på 16 män åt honom, som skulle utvecklas till det kungliga livgardet. Kort därefter hade han en tillräckligt stor styrka för att på allvar kunna utmana danskarna.

Stora framgångar

Man nådde stora framgångar utan några större strider fram tills man mötte danskarna vid Brunnbäcks färja strax sydost om Avesta i Dalarna i april 1521, som utgjorde det första stora slaget under befrielsekriget och där svenskarna segrade.

Kriget fortsatte framgångsrikt och i augusti 1521 utsågs Gustav Vasa till rikets hövitsman och riksföreståndare i Vadstena. 1522 etablerades ett samarbete med den tyska hansestaden² Lübeck, som motsatte sig Kristian II och bidrog till krigsinsatsen med krigsmateriel i utbyte mot tullfrihet i Sverige. Den 26 mars 1523 avsattes Kristian II i Danmark och ersattes av sin farbror Fredrik I.

2 Under medeltiden var Hansan ett mäktigt handelsförband som styrdes av de tyska städerna Lübeck och Hamburg och dominerade handeln i Östersjön.

Den 6 juni 1523 utnämndes Gustav Vasa till kung av Sverige vid mötet i Strängnäs (vilket i historieskrivningen brukar markera det definitiva slutet på svensk medeltid som tidsperiod), den 17 juni intogs Stockholm och den 24 juni genomförde kungen sitt intåg i staden, vilket lade grunden för en ny kungaätt (Vasaätten, vars sista regent var Karl XIII, som avled 1818 och efterträddes av Jean Baptiste Bernadotte, även känd som Karl XIV Johan, som etablerade den nuvarande ätten Bernadotte som Sveriges regenter) och Sveriges ostörda roll som nationalstat.