9 juli: Svensk seger vid Düna 1701 och Kliszów 1702

Den 9 juli 1702 drabbade en svensk armé samman med en polsk-sachsisk vid byn Kliszów i södra Polen. Trots att den svenska armén var hälften så stor som fienden, med mindre antal kanoner, så vann svenskarna en förkrossande seger som innebär stora möjligheter för Karl XII:s krigsansträngning i Polen. Året innan vann svenskarna en lika storslagen seger vid Düna, även det den 9 juli.

Kung Karl XII skrev in sig i historieböckerna för sina många framgångsrika segrar på slagfältet, där han flera gånger besegrade långt större fiendearméer. Två sådana slag ägde rum mot den polsk-sachsiske regenten August II ”den starke”, vid Düna i dagens Lettland 1701 och Kliszów i dagens Polen 1702.

Sommaren år 1702 hade det Stora nordiska kriget (1700-1721) pågått i två år, efter att en koalition bestående av Danmark-Norge, Ryssland och Polen-Sachsen gemensamt förklarat krig mot det svenska riket, som då leddes av en 18-årig Karl XII. I en koordinerad attack angrep de tre stormakterna från tre olika håll, i tron att den unge och oerfarne kungen inte skulle kunna hantera de geografiskt åtskilda hoten.

Blixtanfall över Östersjön

Men kung Karl XII visade sig var en man de grovt underskattat. I ett snabbt blixtanfall slog han sommaren år 1700 ut danskarna (med hjälp av en engelsk-holländsk flotta som drev bort den danska flottan) genom att landstiga på ön Själland och hota den danska huvudstaden Köpenhamn, vilket skrämde den danske kungen Fredrik IV till att sluta en snabb fred den 14 augusti år 1700.

Karl XII landstiger i Danmark år 1700. Bild: Wikipedia/ Carl Andreas Dahlström
Karl XII landstiger i Danmark år 1700. Bild: Wikipedia/ Carl Andreas Dahlström

Med danskarna ur vägen vände Karl XII mot Baltikum för att slå tillbaka polackerna och ryssarna. Kort efter den svenska huvudarméns landstigning vid Pernau (dagens sydvästra Estland) valde den polsk-sachsiska armén att avbryta belägringen av Riga och retirera till hertigdömet Kurland, vilket gjorde att svenskarna kunde fokusera på att bryta den ryska belägringen av Narva i Estland.

Den 20 november år 1700 besegrade svenskarna en tre gånger så stor rysk armé vid Narva, vilket utgjorde Karl XII:s första riktigt stora seger och innebar ett sådant hårt slag mot den ryske tsar Peter I:s krigsförmåga att det skulle dröja flera år innan ryssarna återigen kunde utmana svenskarna.

Med det danska och ryska hotet undanröjt vände nu Karl XII blicken mot det polsk-litauiska samväldet, för att slutgiltigt besegra och avsätta kung August II. Ett flera år långt fälttåg skulle nu följa, där nya svenska segrar och framgångar nåddes.

Slaget vid Düna

Två av de mest betydelsefulla slagen mot August II ägde rum den 9 juli två år i rad, och under båda slagen stod den svenska armén mot en dubbelt så stark fiende. Det var slaget vid Düna den 9 juli 1701 och slaget vi Kliszów 1702.

Düna är en flod som flyter precis norr om Riga och var alltså på svenskt territorium när svenskarna och den polsk-sachsiska armén möttes för första gången. Det skulle krävas att svenskarna korsade Düna, vilket innebar ett utsatt läge för dem, men tack vare att August II:s befälhavare inte var säkra på var övergången skulle ske splittrades armén upp för att bevaka två ställen.

Det var runt 7 000 svenskar som stod mot en armé på 20 000 man, bestående av både polacker, sachsare och ryssar. Övergången gick inte som planerat, men den svenska disciplinen och motståndet, mycket tack vare att Karl XII som vanligt befann sig i täten och höjde stridsmoralen kraftigt, gjorde att man slog tillbaka alla anfall och lyckades till slut driva fienden på flykten.

Det var dock ingen avgörande seger, eftersom fienden lyckades undkomma för omgruppering. Men det var en taktisk och moralisk seger för svenskarna, samt att man drev bort fienden från svenskt territorium.

Svenskarna korsar Düna. Bild: Wikipedia/ Johann Filip Lemke
Svenskarna korsar Düna. Bild: Wikipedia/ Johann Filip Lemke

Slaget vid Kliszów

I februari 1702 gick svenskarna in i Litauen, som hörde till det polsk-litauiska samväldet, och den 29 mars gick man in i Polen och erövrade huvudstaden Warszawa den 14 maj. Den 7 juli kom svenskarna till byn Oblice, ungefär åtta kilometer norr om Kliszów, nära platsen för den polsk-sachsiska arméns läger.

Carl Gustaf Rehnskiöld. Bild: Wikipedia/ David von Krafft

Den 9 juli marscherade svenskarna mot fienden, som bestod av sammanlagt runt 23 300 man och 50 kanoner mot svenskarnas 12 000 man och 4 kanoner. Återigen var svenskarna i ett numerärt underläge och fienden hade dessutom lyckats utnyttja terrängen för sina försvarspositioner.

Det följande slaget blev både blodigt och osäkert, men tack vare att den svenske befälhavaren Carl Gustaf Rehnskiöld höll huvudet kallt när hans regementen riskerade att utplånas och agerade snabbt för att samla trupperna tillräckligt länge för att förstärkning skulle hinna fram, kunde man vända ett hotande nederlag till framgång. Tack vare kavalleristriderna hade stora dammoln sparkats upp, vilket utnyttjades av svenskarna för att erövra de sachsiska kanonerna och vända dem mot fienden, som vid det laget börjat retirera från slagfältet.

Mellan 300 och 1 000 svenskar ska ha stupat vid Kliszów, mot de polsk-sachsiska förlusterna på runt 2 000 stupade. Samtidigt erövrade svenskarna 48 kanoner, August II:s fältkassa samt flera pengakistor som skickats från Ryssland.

Politisk snarare än militär seger

Liksom Düna var Kliszów en stor svensk triumf och ytterligare en seger mot omöjliga odds. Men liksom vid Düna var det inte ett avgörande slag som krossade de polsk-sachsiska styrkorna. Militärt påverkade det inte kriget nämnvärt, men hade politiskt stor betydelse eftersom segern slog sönder den polska enigheten och August II förlorade en stor del av sina landsmäns stöd, vilket gjorde det lättare för de svenska trupperna att röra sig genom Polen.

Det skulle dock dröja till 1706, i och med freden i Altranstädt den 14 september, som August II slutligen besegrades och tvingades bort från tronen. Men redan 1709, efter det svenska nederlaget vid Poltava, återtog han tronen med rysk hjälp.

Det är dock en helt annan historia.

Källor

  • Bengt Liljegren – Krigarkungen: en biografi över Karl XII, Historiska media, 2020
  • Voltaire – Carl XII:s historia, Norstedt, 1997
  • Frans G Bengtsson – Karl XII:s levnad, Norstedt, 1939
KATEGORIER

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

2 KOMMENTARER

  1. I hela mänsklighetens historia har det förekommit krig och konflikter. Mycket sorgligt –inte minst för alla unga män som dödats och lemlästats.
    Sverige hade en gång ett starkt försvar som syftade till fred .
    Detta försvar underminerades under 50 år tills inget återstod och det sista avvecklades. Tänk att sossekvinnan Birgitta Dahl gjordes till försvarsminister av en av sosseregeringarna !!!!
    Sveriges byråkrati gjorde att man inte ens kunde sälja nya Volvobilar och annat utan det förstördes. Förläggningarna såldes , Skyddsrum övergavs och står nu med flera meter vatten över golven…allt förstört.


    Och nu skall allt byggas upp igen !?! För att gå med i Nato.

    Har någon ansvarig trätt fram ?? Har någon åtalats för misstaget att lägga ner försvaret ??
    Finns det öht NÅGOT ansvar ???

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några varor i din varukorg ännu.

Bläddra bland produkter