Visste du det här om labbodlat kött? – del 1

Miljöpåverkan och hälsorisker

Labbodlat kött har i de stora medierna utmålats i mycket positiva ordalag som framtidens föda. Det påstås vara miljövänligt, djurvänligt, hälsosamt och ska inom kort även kunna smaka som traditionellt uppfött kött. Det finns dock många baksidor med syntetköttet som ofta undanhålls allmänheten och som jag anser att fler borde känna till. Mat är trots allt så mycket mer än de biologiska näringsbehoven.

Lösningen på ”klimatkrisen”?

I samband med alla de nyheter och alarmistiska rapporter vi dagligen får höra i medierna om den stundande klimatdomedagen (som alltid komma skall inom ett drygt årtionde) presenteras ofta lösningarna som kan förhindra denna, allt enligt Hegels dialektik – det som på engelska även kallas ”Problem, reaction, solution”. I detta fall är det påstådda problemet att vi släpper ut för mycket av så kallade växthusgaser, vilket orsakar en klimatkatastrof där vädret blir varmare och extremare på grund av dessa utsläpp.

Foto: Wikipedia/Kim Hansen

Detta triggar igång en reaktion (något måste göras och det nu) som sedan efterföljs av ett förslag på lösning. Lösningen är därför att minska på utsläppen av växthusgaser vilket skall åstadkommas genom att resa mindre och äta mer av maten som lämnar ett mindre koldioxidavtryck. Det vill säga, så lite kött, mejeriprodukter och animalisk föda som möjligt. En del av lösningen sägs vara så kallat ’labbodlat kött’ som inom kort påstås kunna bli lika näringsrikt som traditionellt uppfött kött.

Dessutom är labbköttet fritt från lidande djur och bökiga djurtransporter men framförallt sägs det vara miljövänligt med ett mycket lågt koldioxidavtryck.

Det låter verkligen som att slå två flugor i en smäll. Att kunna rädda både klimatet (och därmed planeten) samtidigt som vi kan fortsätta njuta av kött som varken har lidit eller behövt slaktas. Dessutom tar det inte upp stora landarealer eller förbrukar resurser såsom vatten och djurfoder.

Inte undra på att de stora nyhetsmedierna målar upp detta som framtidens föda och biotekniken bakom den som framtidens teknik. Varför ha kvar traditionellt jordbruk och leva i det förgångna när vi kan odla mat i laboratorier och leva i framtiden som familjen Jetson? Kanske är det av marknadsföringsskäl som talespersonen för ett av dessa bioteknikföretag, Mosa Meat, hellre föredrar att kalla det för ’odlat kött’, ’cellodlat kött’, eller ’slaktfritt kött’.

Bakom den fina, glamorösa fasad som ’framtidens föda’ målas upp som, finns dock en del baksidor som sällan framkommer i mediesammanhang och det är dessa jag hade tänkt lyfta upp i både denna och nästa artikel i ämnet. I denna blir det mer fokus på vad labbodlat kött är, hur det framställs och de hälsorisker som är förenade med att konsumera det. I nästa blir det mer fokus på agendorna bakom labbköttet och den psykologiska krigföring som används för att vända opinionen till dess fördel.

Vad är labbodlat kött?

Labbodlat kött sägs vara ett av den moderna vetenskapens mirakler och tvärtemot vad namnet kanske antyder så är det inte helt syntetiskt utan består faktiskt av muskelvävnad från riktiga djur (kött är ju muskelvävnad från olika djurarter). Man kan kort säga att det består av små prover av muskelceller som forskarna tar från levande djur och som sedan odlas på laboratorium (utanför djurkroppen) där det får växa till sig och anta formen av en köttbit. Fiskfiléer, köttfärs, kyckling och fläskkött kan därmed få växa till sig i laboratorierna och kommer på sikt att smaka precis som den äkta varan. Detta utan att några djur behöver födas upp, stängas in eller slaktas.

Med tanke på innehållet av muskelceller från levande djur är produkten varken vegansk eller vegetarisk (växtbaserad). De består trots allt, åtminstone i grunden, av riktigt kött som sedan fått växa till sig på artificiell väg. Det är inte alls samma sak som de många växtbaserade köttimitationer vi idag ser i butikerna och som underligt nog kostar betydligt mer än riktigt kött. Man kan på sätt och vis likna labbodling av kött vid ölbryggning där man istället för att låta jäst eller mikrober växa till sig gör detsamma med kött.

Världens första labbodlade köttbit såg för övrigt dagens ljus 2013 och utvecklades av ett forskarteam lett av Mark Post vid universitetet i Maastricht. I dagsläget finns det cirka 60 startup-företag inom bioteknik vars syfte är att producera och sälja odlat kött. Inte enbart biff utan på sikt även kyckling, anka, fisk- och skaldjur, gåslever, känguru och mycket mer. Sedan några år tillbaka säljs faktiskt labbodlat kött i Singapore i form av chicken nuggets.

För er vetskap kommer jag ändå att ganska fritt använda termen ”syntetkött” som en synonym till labbodlat kött för att särskilja det från den äkta varan. Detta för att det till stora delar faktiskt är syntetiskt, det vill säga industritillverkat och proppat med tillsatser av olika slag, likt flertalet färdigrätter, godis- och läsksorter i butikerna.

Tillverkningsprocessen

Enkelt sett kan tillverkningen av labbodlat kött delas upp i fyra olika huvudsteg som sträcker sig från cellprovtagningen till den färdigodlade köttbiten.

1. Först tas ett prov av stamceller från ett levande djur. Stamceller är omogna celler som genom delning kan ge upphov till nya omogna celler eller, genom vidareutveckling, till mer specialiserade celler som kan bilda organ och vävnader i kroppen, till exempel blod, lever, eller muskelceller.

2. Stamcellerna placeras sedan i stora behållare, så kallade bioreaktorer. Dessa innehåller de odlingsmedier som behövs för att både återskapa och efterlikna cellernas miljö i djurkroppen, samt förser dem med de näringsämnen som de behöver för att växa/reproducera sig.

3. Därefter ändras odlingsmedierna så att stamcellerna kan delas upp/differentieras till de tre olika vävnader (celltyper) som vanligtvis utgör kött: muskel, fett och bindväv.

4. Slutligen separeras och arrangeras cellerna för att ”bygga upp” köttsorten som ska produceras. Detta kallas på fackspråk för en byggnadsställning och är ett ätbart material som underhåller arrangerandet av köttcellerna till dess önskade form, till exempel stek, köttfärs eller slarvsylta. Byggnadsställningen gör dock mer än att enbart hålla samman cellerna. Den bär även på näringsämnen och hjälper dem att dela upp sig ytterligare.

Därför är det betydligt svårare att återskapa mer komplexa strukturer som kotletter än till exempel hamburgerkött och köttfärs. Vill man därtill ha med tillexempel ben och brosk för att det ytterligare ska efterlikna kött så blir utmaningen än svårare. Föreställ er hur komplicerat det skulle bli om man skulle vilja återskapa en hel kyckling eller laxkotlett (med alla småben). För att inte tala om alla skaldjur och kräftdjur med dess hårda exoskelett i olika former.

Det hela låter i dagsläget mer som ett omfattande science-fiction-projekt man hittills endast har sett i Hollywoodfilmer.

Stor miljöpåverkan

Ovanstående var endast de tekniska detaljerna i hur labbodlat kött blir till i laboratorierna. Nu ska vi prata lite om den stora miljöpåverkan som detta syntetkött faktiskt har. Trots allt prat och positiv publicitet om det labbodlade köttets förträfflighet och potential att rädda planeten så är verkligheten ganska långt ifrån denna utopi.
Nedan presenteras några av de nuvarande miljöproblem som är antingen direkt eller indirekt kopplade till framställningen av syntetkött.

  • Enligt en nyligen gjord livscykelanalys producerar den labbodlade köttindustrin 4 till 25 gånger mer CO2 än traditionellt uppfött kött från vagga till grav. Även med de mest avancerade tekniker behöver odlingsmedierna fortfarande hormoner, serum från kalvfoster, antibiotika eller svampbekämpningsmedel för celltillväxt.
  • Energiförbrukningen för labbodlat kött är minst lika stor som den är för massproducerat kött som fötts upp i stora djurfabriker (traditionellt uppfött kött förbrukar betydligt mindre energi än så). Det som drar energi är framförallt luftningen och blandningen av innehållet i behållarna, samt upprätthållandet av de höga temperaturer som behövs vid odlingen och rengöringen av varje sats syntetkött.
  • Utgångsingredienserna i det labbodlade köttet består av jästa biologiska produkter som erhålls från genmodifierad majs och soja (GMO:s). Genmodifierade grödor växer i miljömässigt destruktiva monokulturer som använder mängder av ogräsmedel, bekämpningsmedel och konstgödsel. Slutprodukten (förutom de utarmade matjordarna) är därför fullproppad med kemikalierester.
  • När målorganismerna i jäsningsmedlet har förbrukat näringsämnena de behöver, lämnar de efter sig farligt biologiskt avfall som måste desarmeras och undanskaffas på ett säkert sätt. Avfallet kan därför inte skickas till en vanlig soptipp eller användas för övriga ändamål (likt farligt radioaktivt avfall).
  • Den kraftigt ökade efterfrågan på dessa genmodifierade grödor – som kommer att behövas i stora mängder i de framtida köttlaboratoriernas utgångsingredienser, innebär fler och större odlingar av Frankengrödorna. Detta kommer, förutom att helt utarma matjordarna i framtiden, även att rubba den naturliga, närliggande faunan, och på sikt hota den biologiska mångfalden. Något som vi redan har sett prov på i USA, ett av väldigt få länder där grödorna tillåtits få så stort spelrum och utrymme.

Riskerna för din hälsa

Det labbodlade köttet må vara omhuldat av medier, entreprenörer och investerare för sin påstådda framtidspotential men är desto mindre populärt hos flertalet läkare och forskare. Mycket på grund av de hälsorisker som finns med att äta syntetköttet. Främst de indirekta riskerna som kanske visar sig först på sikt snarare än de direkta (som matförgiftning, salmonella, trikiner och prioner).

Det finns än så länge inga omfattande kort- eller långtidsstudier av personer som över tid har ätit labbodlat kött. Därmed är både läkare och forskare i dagsläget utlämnade till hypoteser och teorier om vad som sker i kroppen i samband med långvarig konsumtion. Att produkten är producerad i steril laboratoriemiljö (i frånvaron av skadliga bakterier och virus) behöver inte nödvändigtvis betyda att den är hälsosam och näringsrik.

  • Oavsett vad medierna säger är faktiskt labbodlat kött, liksom industritillverkad skräpmat, en ultraprocessad produkt som är långt ifrån naturlig. Därmed är risken stor att det förr eller senare orsakar en rad hälsoproblem, likt de som kan skönjas bland långvariga skräpmatskonsumenter. Problem såsom hjärt- och kärlsjukdomar, metabolt syndrom, IBS, flertalet cancerformer, psykiska problem och en allmänt ökad dödlighet.
  • Fastän forskare tror att syntetköttet kan ha ett hyfsat högt proteininnehåll (av fullvärdigt protein) finns det fortfarande farhågor kring dess innehåll av ett antal livsviktiga närningsämnen. Framförallt A- och D-vitamin, (hem)järn och vitamin-B12 som det i dagsläget finns ett stort underskott av i labbodlat kött. I dagsläget finns det ingen teknologi som till fullo kan återskapa näringsvärdet i riktigt kött.

    Vissa hävdar att vitaminerna då skulle kunna tillsättas på syntetisk väg men detta är inget fullgott alternativ då absorptionsgraden av syntetiska vitaminer är väldigt låg. Därav anledningen till att merparten av alla kosttillskott som säljs har väldigt liten verkan på hälsan och energinivåerna.
  • Enligt expertpanelen vid det amerikanska centrumet för livsmedelssäkerhet (CFS) finns det även farhågor kring hur många av de (för människokroppen) nya och främmande ingredienserna påverkar det mänskliga mikrobiomet, det vill säga bakteriefloran. Till exempel kan de provtagna köttbitarna från ett djur som sedan används i cellodlingarna på labb vara i avsaknad av det immunsvar som normalt aktiveras hos djurets immunförsvar.

    Detta innebär att bioreaktorernas behållare lämnas mottagliga för till exempel salmonellabakterier, svampangrepp och mycket mer, så länge inte antibiotika tillsätts. Den ’ofarliga’ och färdiga slutprodukten kommer därför att innehålla antibiotika eller betydande mängder antibiotikarester. Det är just sådant kött vi helst undviker att köpa i butiken ifall vi har möjlighet.

Tillsatser, smak och konsistens

Sist men inte minst är det svårt för det labbodlade köttet att erhålla samma smak och konsistens som riktigt kött, samtidigt som det är svårt att hålla det fritt från tillsatser. I dagsläget är det i princip omöjligt att få med dessa faktorer i den syntetiska produkten och kommer antagligen att vara i framtiden också. Jag ska förklara varför.

  • För att det laddbodlade köttet ska ha samma näringsinnehåll som riktigt kött måste vitaminer och näringsämnen tillsättas på syntetisk väg och som jag nämnde tidigare är absorptionsgraden av dessa oftast väldigt låg. Vidare finns det en stark koppling mellan näringsinnehållet i mat och dess smak. Ju saftigare och bättre ett livsmedel smakar i dess naturliga, obearbetade tillstånd, desto mer näringsrikt är det i allmänhet. För att ta några exempel som ni säkert kan känna igen er i:

    Ifall ni har ätit billigt antibiotikabehandlat kött från utlandet märker ni säkert att det ofta är rätt smaklöst och vattnigt jämfört med en bit svenskt gräsbetat kött (fritt från antibiotika). Liknande märker ni säkert av ifall ni dricker ett glas opastöriserad mjölk från en närliggande bondgård jämfört med ett glas av den pastöriserade sorten som ni köper i butik. Likaså om ni äter äpplen från ett närliggande äppelträd jämfört med de kraftigt besprutade jumboäpplena från Medelhavet. Dessa smaksensationer går inte heller att efterlikna på syntetisk väg genom att tillsätta vitaminer och mineraler. De vitaminberikade och bearbetade livsmedlen smakar sällan (om någonsin) lika bra som de ekologiska eller mer orörda. Vill man efterlikna smaken så långt som möjligt behöver man därför tillsätta en del smakämnen (naturliga och/eller syntetiska), emulgeringsmedel och färgämnen.
  • Sist men inte minst är det i dagsläget otroligt svårt att få till både utseende och konsistens hos det labbodlade köttet. Åtminstone så att det efterliknar riktigt kött. Detta tog jag upp tidigare i artikeln (om hur syntetkött blir till) och det är minst sagt komplicerat och kostsamt. Ska konsistensen hos slutprodukten dessutom likna originalet behövs även rätt proportioner kollagen tillsättas under odlingen.

    Utan kollagen i byggnadsställningen rasar köttbiten ihop (bokstavligt talat) och i dagsläget tillsätter man labbodlat kollagen till syntetköttet som även ska vara veganskt. Dock blir det hela lite underligt ifall resten av köttbiten inte är vegansk och då kan man fråga sig hur det i vanliga fall animaliska kollagenet i kött ska kunna ersättas av vegetabiliskt sådant och ändå kunna smaka som riktigt kött (och framförallt hålla ihop som riktigt kött?

Känner du dig sugen på fejkköttet nu?

Efter att ha läst dessa rader ända till slutet undrar jag ifall du, läsaren, har blivit mer sugen på att äta det labbodlade köttet? Ifall du har blivit det eller fortfarande tvekar så lovar jag att du efter den andra delen av denna serie inte kommer att vara sugen på labbodlat kött något mer.



Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

3 KOMMENTARER

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter