Att tala om klimatet och gröna omställningar är en garant för att slippa kritiska frågor i SVT. Det menar tre forskare, däribland Jan Blomgren, som påpekar att ett inslag som public service-kanalen gjort om de bolag som ska producera stål på ”klimatvänligt” vis, saknar kritiska och djupgående frågor, trots att det finns frågetecken som måste redas ut.
Den 14 maj sände SVT dokumentären Den gröna kapplöpningen, som handlar om den så kallade ”gröna omställningen” i Norrland, där stålproducerande företag ska ställa om sin produktion till att inte släppa ut koldioxid. Istället ska man producera stål med hjälp av vätgas.
I en debattartikel i Expressen riktar Jan Blomgren, professor i tillämpad kärnfysik (som varit med i Frihetsnytt), Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, samt Christian Sandström, biträdande professor i företagsekonomi, kritik mot inslaget för att det saknade kritiska frågor. Istället menar de att programmet lyfte fram aktörerna bakom de aktuella företagen som ”klimathjältar”, när det i själva verket rör sig om företagare som hittat sätt att få ut skattemedel och kan höja sitt eget anseende i media.
Inga frågor om energibehov
Artikelförfattarna tar upp hur SVT intervjuade statliga LKAB:s Vd Jan Moström (som tillsammans med statliga SSAB och Vattenfall driver det skattefinansierade projektet Hybrit), samt företaget H2 Green Steels delägare och Vd Henrik Henriksson, samt grundare Harald Mix.
I programmet framställs dessa som ansvarstagande och hyggliga personer, trots att tekniken inte finns på plats och energibehovet kommer att motsvara hela länders elproduktion. Frihetsnytt har tidigare skrivit om dessa projekt, framförallt H2 Green Steel. Problemet är dock att det krävs en stor mängd energi för att kunna producera stål med hjälp av vätgas. Dessutom försvinner ungefär 34 procent av energin i tillverkningen av vätgas, vilket innebär att en stor mängd av det bara försvinner.
Professorerna påpekar att den energi som LKAB vill ha, 70 terrawattimmar (TWH) motsvarar nästan hela Finlands elproduktion, medan H2 Green Steels önskemål motsvarar halva Danmarks elproduktion.
Inga frågor om finansiering
Inte heller ställde SVT några frågor om varifrån pengarna kommer för att kunna starta upp dessa jätteprojekt. De påpekar att H2 Green Steel ansökt om bidrag på 3,6 miljarder kronor från svenska staten, trots att Harald Mix, som äger 40 procent av bolaget, har en aktieportfölj på 3,8 miljarder kronor. Frågan som artikelförfattarna ställer är varför inget erbjuds de svenska skattebetalarna i gengäld mot detta bidrag, samt hur mycket som detta kommer att gynna delägarnas privata förmögenheter.
Frihetsnytt har sedan tidigare skrivit om hur H2 Green Steel fått lånegarantier från fem banker samt statliga Svensk Exportkredit (SEK) på 3,3 miljarder euro, där det är skattebetalarna som är långivarna. Om satsningen skulle gå omkull är det skattebetalarna som får ta smällen.
Varnar för immunitet mot kritiska frågor
Artikelförfattarna varnar för att SVT upplåter det förtroende som tittarna har för kanalen, i egenskap av skattefinansierad public service, till att låta företagen sälja in sig själva. Folk har en tilltro till SVT som en oberoende och granskande kanal och när de gör på det här sättet blir det lätt att folk tror att allt är i sin ordning.
Det öppnar upp för att storföretag kan ducka besvärliga frågor om de kan måla upp en tillräckligt god bild av att de arbetar för att förbättra miljön och klimatet. Då kan de ostört sedan använda skattemedel för projekt, som i slutändan gynnar dem själva, utan att det nödvändigtvis har bidragit till något positivt för miljön eller klimatet.
Det kan dras paralleller till den artikel som Frihetsnytt publicerade tidigare under lördagen, att de mineraler som behövs till elbilar och vindkraftverk, som ska motverka koldioxidutsläppen, behöver utvinnas i en gruvnäring som orsakar stor skada på miljön. Även här lyser de kritiska granskningarna med sin frånvaro, eftersom roten till problemet är det som ofta framställs som lösningen på ”klimathotet”.
Precis som i fallet med den ”gröna omställningen” i Norrland handlar det enbart om att minska utsläppen. Skador på miljön som uppstår, antingen när mineralerna utvinns eller enorma mängder el måste användas för att producera vätgas, ges däremot inte samma uppmärksamhet.
