Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Kärleken ska segra och rättvisa skipas
Läs förslagsvis de tidigare krönikorna 1–7 först.
I de tidigare krönikorna 1–7 är det framför allt den så kallade kristendomen och kommunismen som adresseras och kritiseras som otidsenliga, antivetenskapliga, moraliskt ondskefulla och hycklande lögnaktiga. Dessvärre förtjänar flertalet maktläror som nått framgång kritik på liknande sätt samtidigt som vägarna till framgång typiskt har gått via ”dubbel bokföring”.
Dels brukar det finnas en ytlig propagandabaserad version av vad maktläror står för och vill uppnå, dels finns den ständigt irriterande verkligheten som visar sig fungera annorlunda än påstått – inte sällan på ett fundamentalt motsatt sätt relativt maktlärornas falska verklighetsbeskrivningar.
Då uppstår frågan om läror av skilda slag egentligen har någon betydelse som sådana eller om det viktiga i stället kan anses vara hur olika läror implementeras av de som skaffar sig makt i deras namn. Därmed tangeras frågan om hyckleri och lögn; makten skulle kunna påstå sig stå för precis vad som helst och sedan agera i direkt motsats därtill – vilket särskilt varit fallet med maktens företrädare för den så kallade kristendomen och kommunismen.
Propagandaversioner
Propagandaversionen av den så kallade kristendomen handlar om kärlek samtidigt som judeguden baserar sin förmenta kärlekslära på judisk folkmordsrasism och tortyr av oskyldiga: sonen Jesus tillåts torteras ihjäl som ett, i sak, meningslöst försoningsoffer för en icke existerande arvsynd, som guden grundlöst har hittat på existensen av, utan minsta antydan till rimligt skäl.
Propagandaversionen av kommunismen handlar om materiell jämlikhet och förment rättvisa genom frihet från kapitalistisk utsugning medan implementeringarna undantagslöst har lett till omatchat förtryck genom utrotning av oliktänkande och ett kontrollsamhälle med förföljelse och tortyr.
Trots omöjligheten i att korrekt kvantifiera hur många som förföljts, torterats och mördats i kommunismens namn torde flertalet historiker vara överens om att kommunismens brott mot mänskligheten i termer av antal direkt mördade oskyldiga människor med marginal saknar historiskt motstycke.
En världsberömd författare och historiker som uppmärksammat kommunismens ohyggliga illgärningar är nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyn, inte minst känd för sin bokserie GULAG-arkipelagen från 1973 som anses ha bidragit till Sovjetdiktaturens fall. En annan författare och tillika historiker och filmskapare är den i Sverige verksamme Jüri Lina. Han har skrivit flera högaktuella böcker som exempelvis Under skorpionens tecken och Sovjetrepubliken Absurdistan. Se Tobbe Larssons intervju med Jüri Lina här på Frihetsnytt.
Skendemokratin
Inom science fiction-litteraturen har kluvna perspektiv förekommit med positiv vinkling som exempelvis kan handla om att ett antal välvilliga makthavare bakom de politiska kulisserna fattar kloka beslut samtidigt som en skendemokratisk process ger folket en känsla av delaktighet. Jämför med efterkrigstidens så kallade liberala demokratier, vilka enligt många utgör exempel på motsatsen genom att makthavarna med skenbara demokratiska processer tvingat igenom beslut, som steg för steg förstör västvärldens nationer och ersätter ursprungsbefolkningarna med afrikaner och araber.
För de flesta torde det framstå som svårt och i praktiken närmast omöjligt att införa ett politiskt system som kombinerar en klok och livsbefrämjande politisk ledning med skendemokratisk teater för att lura folket till samsyn. Frågeställningen kan dock vara intressant som tankemodell. En nyckelfaktor i sammanhanget är tiden som företeelse, för som vi vet brukar även hemlig information avslöjas förr eller senare.
Detta perspektiv tangerar och överlappar också frågan om den sanna vetenskapens vara eller icke vara genom att vetenskaplighet per definition bygger på informationskännedom för att möjliggöra att dra så riktiga slutsatser som möjligt. I den vetenskapliga processen behövs ständig öppenhet inför omprövning när nya tidigare okända underlag blir kända.
Härmed är det möjligt att på ett principiellt och generellt plan argumentera för att yttrandefrihet och vetenskapens rätt att ifrågasätta etablerade föreställningar utgör en grundbult för utveckling och förståelse för verkligheten. Det framstår som närmast omöjligt att kombinera en för vetenskapen fungerande frihet med skådespel och verklighetsförfalskning inför folket.
Livets förutsättningar
Empati och medkänsla för medmänniskor, och även andra arter och livsformer, har mejslats fram genom evolutionen via reciprok altruism vilket givit oss som individer och art överlevnadsfördelar i kampen för tillvaron. Hur hårt, kallt och hemskt det än må verka vara med kamp för tillvaron och utveckling genom utslagning så fungerar naturen och livet enligt dessa principer.
Vi som betraktar livet som något heligt har den moraliska och andliga plikten att ödmjuka oss inför det vi känner till om livets förutsättningar för att kunna bevara och utveckla det. Då duger det inte med narcissistisk godhetssignalering för att vinna individegoistiska kortsiktiga fördelar på andra mer ärliga personers bekostnad. Nej då krävs i stället öppenhet, mod och en uppriktig vilja att förstå.
Något av det allra viktigaste att förstå är att livets förutsättningar är som de är oberoende av hur vi beskriver dem och oberoende av vad vi tycker om dem. Det betyder i klarspråk att om vi av empati och kärlek till vårt folk vill bygga ett väl fungerande välfärdssamhälle, då torde vi lyckas bäst om vi undviker att beljuga hur livet fungerar. Det betyder i sin tur att vi behöver avskaffa behovsuppfyllarläror som den så kallade kristendomen, kommunismen och faktiskt även den så kallade liberala demokratin som förvandlat efterkrigstidens nationer till perverterade svinstior och kulturella soptippar av livsfientligt hat mot Europas ursprungsfolk.
För undvikande av missförstånd så torde med till visshet gränsande sannolikhet beskrivet tankesätt vara det rätta trots att vi ännu inte till fullo förstår hur livet fungerar och möjligen aldrig kommer att nå full kunskap om det. Vi kan ändå göra vårt bästa med den kunskap vi har och med ödmjukhet inför verkligheten ständigt försöka utveckla vår förståelse med sann vetenskaplighet och kärlek till livets sagolika manifestationer.
Som tidigare berörts så torde evolutionen vara en av de bäst bevisade vetenskapliga teorier som existerar. Samtidigt kan det inte uteslutas att det kan finnas påverkansfaktorer i sammanhanget som vi ännu inte känner till. Dock känner vi till tillräckligt om evolutionsmekanismernas grundläggande verktyg i form av arv och miljö för att rimligen kunna utgå ifrån att även om okända rymdvarelser skulle ha varit involverade i människans utveckling på ett eller annat sätt, så framstår arv och miljö likafullt som de övergripande huvudmekanismerna.
Falska maktläror och frändskapsmoral
En till synes paradoxal yttring av flertalet framgångsrika maktläror är att de påvisar att naturen uppenbarligen fungerar och manifesteras genom något slags frändskapsmoral. Det betyder att släktskap spelar roll och att vi både som individer och folk typiskt är benägna att gynna dem vi är närmast besläktade med. Denna frändskapsmoraliska princip gäller för övrigt alla arter inklusive primitiva dito.
Skillnaden mellan människan och övriga djur i sammanhanget är dock fundamental så till vida att vi har förmågan att förstå denna mekanism som en livets förutsättning och yttring frammejslad av evolutionens obevekliga styrning via arv och miljö.
Försök att betraktelsemässigt backa ut från jorden och betrakta vårt hem i världsalltet. Se den röda tråden mellan alla yttringar av reciprok altruism och frändskapsmoral i allt från föräldrars omsorg om den egna avkomman bland alla arter, till mänskliga påhitt i form av maktläror som i sin praktiska tillämpning typiskt brukar omfatta mer eller mindre tydliga kopplingar till frändskapsmoral.
Ett avskräckande exempel i sammanhanget är när frändskapsmoralisk grundkänsla perverteras genom folkfrämmande irrläror från makthungriga minoritetsfolk. Så var exempelvis fallet när den förment goda så kallade kristendomen skulle spridas till ”lägre stående folk” som inte ville böja sig inför judeguden och därför – för sitt eget bästa – behövde bekrigas, straffas och tvingas till underkastelse.
Till skillnad från alla ytliga behovsuppfyllarläror som den så kallade kristendomen och dess sekulära arvtagare kommunismen, så kan en livsbejakande frändskapsmoral svårligen generalisera särskilt mycket vad gäller vare sig specifika samhällsprinciper eller konkreta enskilda handlingssätt.
Dock framstår ett antal grundläggande utgångspunkter som tydliga om vi byter perspektiv från ytligt materiellt behovsuppfyllande under kommande mandatperiod till vårt folks sanna väl inom överskådlig tid – som eventuellt skulle kunna närma sig en potentiell evighet.
Frändskapsmoralens grundraster utgörs av den själviska genens och den reciproka altruismens empiriskt bevisade möjligheter att fungera väl tillsammans i samklang med livets förutsättningar. Per definition är livet själviskt och endast som sådant kan det äga bestånd. Men i om möjligt än högre utsträckning handlar frändskapsmoralen om att levande organismer via reciprok altruism föder individuell, släktmässig och folklig offervilja; i sin yttersta mänskliga manifestation genom beredskapen att offra sitt liv för sitt barn eller för sitt folk.
De falska lärornas ytliga materiella lockelser
De är lätt att vara generös med andras skattepengar vilket godhetssignalerande landsförrädare i narcissistisk vidrighet utvecklat till virtuositet. Snarlika vämjeligheter finns dock även inbyggda i flertalet behovsuppfyllarläror som sådana, mer eller mindre dolda av skenheligt hyckleri. Men när behovsuppfyllarläror som den så kallade kristendomen, kommunismen, den liberala demokratin med flera ska vinna anhängare till sina makthungriga despoter är det självklart de blivande ”nyttiga idioternas” förmodade lockelser som adresseras.
I sammanhanget är det intressant att notera att även världsreligionernas livsfarliga ”sötsaker” handlar om en transformerad form av ytlig materialism i likhet med de stora politiska ideologierna. I de förra fallen via påstådd existens av liv efter detta, och vad gäller politiken i fråga om materiella plusvärden kryddade med missunnsamhet och avundsjuka. Övergripande handlar det om att lyda genom att vilja göra ”rätt” eftersom det rätta ger utdelning i form av ”sötsaker” som evigt liv i ett paradis eller materiellt välstånd under en eller flera mandatperioder på jorden. Alltså en ganska osmaklig blandning av lockelser och vädjanden till mänskliga instinkter ungefär så långt ifrån den högre människans hjältemod och kreativa skapande som man kan komma.
Tänker vi bort vår intellektuella förmåga att förstå livets förutsättningar genom evolutionen med utveckling genom utslagning och reciprok altruism, kan vi rensa bort den bedrägligt vackra fasaden av kamouflerad okunskap, hyckleri och godhetssignalerande kortsiktig egoism. Då har vi kvar något som mer liknar de driftstyrda djurens ageranden och förutsättningar. Samtidigt förstår vi ju så mycket mer än de rena driftskomplexen trots all vår okunskap. Här ligger skärningspunkten för framtidens högre människa via frändskapsmoralen!
Frändskapsmoralen
Kortfattat uttryckt kan frändskapsmoralen formuleras med de tre orden gunst efter närskyldhet. Mer utförligt förklarat betyder det att vi bör gynna det likvärdigt närbesläktade. Ytterligare utförligare formulerat handlar det om att vi som individer i våra enskilda liv och val ständigt bör eftersträva medvetenhet om de skilda livsformernas släktsamband, inte minst bland oss människor. Inom familj och nära släkt är det relativt lätt att både känna och förstå vad det handlar om: omsorg om och kärlek till våra närmaste.
Detta släktskapsperspektiv kan dock utökas till att omfatta alla världens livsformer med släktskapsperspektiv. Såväl bland oss människor som mellan olika djurgrupper finns släktskapssamband. Politiskt korrekt moral stipulerar dock underförstått att vi människor är närmast oändligt mycket mer värda än individer från alla andra arter. Här finns en intressant parallell till den så kallade rasismen. Kanske skulle det finnas skäl att skapa ordet ”artist” för motsvarigheten till vad som brukar anses vara en ”rasist” inom vår art, om det inte vore för att ordet ”artist” redan har en annan definition. Icke desto mindre är de hemska övergrepp som begås mot kloka och kännande individer av andra arter än Homo sapiens en skamfläck för mänskligheten.
Två exempel på vidriga och oacceptabla yttringar av dylika brott mot allt vad godhet, empati och respekt för livet som företeelse innebär finns inom judendomen och islam. Med hänvisning till sin vämjeliga vidskepelse fortsätter man även i vår tid med sina skenheliga perversioner i form av kosherslakt respektive halalslakt. Se även tidigare krönika nummer 5 angående detta.
Som högt utvecklad och inkännande människa kan man intuitivt förstå att även djur har både känslomässiga och fysiska upplevelser och också kan lida och känna smärta. Dessutom torde det vara vetenskapligt belagt att så är fallet för det fall någon skulle misslyckas med att inse innebörden av djurindivider som vrider sig och skriar i hysterisk smärta, alternativt tydligt visar att de i någon mån förstår vad som är på gång i samband med slakt.
Skenbart paradoxalt utesluter den sanna frändskapsmoralen så kallad rasism enligt de vanligast förekommande definitionerna. I stället innebär det frändskapsmoraliska inkännandet av det kända liksom okända världsalltet ett kärleksfullt omfamnande av livet som företeelse inklusive alla dess varierande yttringar i fråga om skilda livsformer. Notera att även allt potentiellt liv i universum ingår i denna allomfattande kärlek som frändskapsmoralen utgör grunden för.
Ett tankeexperiment
Föreställ dig som tankeexperiment ett universum helt utan varje form av liv och känn respekten för och kärleken till livet som företeelse flöda i djupet av ditt hjärta. Det kan bidra till insikten om frändskapsmoralens helighet och vår eviga plikt gentemot livet som företeelse, och oss själva som individer som del av en familj, en släkt, ett folk, en folkgrupp, en ras, en art och en djurgrupp.
Förståelse för frändskapsmoralen innebär att alla former av hat mot livsformer, djurgrupper, arter, raser, folkgrupper, folk och individer på grund av egenskaper som det biologiska arvet bidragit med per automatik bortfaller. Den emotionellt, intellektuellt, psykologiskt och andligt högre utvecklade människan förstår det befängda med att ”anklaga” en huggorm för att den är en huggorm – eller en individ av främmande ras för att den har en avvikande hudfärg relativt det egna folket.
Däremot innebär frändskapsmoralen en perspektivförskjutning från den ytliga och överförenklade svart/vita tramsbeskrivningen av verkligheten som exempelvis den så kallade kristendomen och dess sekulära arvtagare kommunismen fostrat ”nyttiga idioter” till att tro på. Flertalet konflikter på alla frändskapsplan bör i stället lämpligen beskrivas i termer av konkurrens och under stundom fiendskap än som motsättningar mellan ”det goda respektive onda”.
Visserligen kan nämnda behovsuppfyllarläror sakligt och objektivt sett klassificeras som onda ur perspektivet att livet har ett självdefinierat egenvärde som allvarligt hotas av lärornas lögnaktiga verklighetsbeskrivningar med tillhörande föreskrivna ageranden. Men ändå bör den praktiska tillämpningen av alla tänkbara läror, och andra mer eller mindre medvetna bevekelsegrunder för mänskligt agerande, rimligen bedömas relativt en strikt orsak och verkan-baserad konsekvensanalys. Denna konsekvensanalys kan och bör göras både retrospektivt och inför framtiden; och alltid med de mer eller mindre ofullständiga förhandenvarande underlagen i fråga som grund, inklusive ständig beredskap att revidera slutsatserna om nya tidigare okända underlag skulle framkomma.
Exempel på frändskapsmoraliska synsätt och ageranden
Överförenklade tramsregler som ”du ska inte stjäla” är tidigare analyserade i krönika nummer 5 i denna krönikeserie. Gå förslagsvis tillbaka och läs (om) den. Utmaningen som frändskapsmoralen har att hantera är alltså att det i djupare mening är svårt och många gånger omöjligt att formulera generella beteenderegler utan att det skulle behövas en hel bok för att utreda alla hypotetiska komplicerande skilda förutsättningar. Även med en dylik bok torde det finnas uppenbar risk för att den inte alltid förutsägbara verkligheten ger exempel på svårbedömda regelundantag.
Icke desto mindre finns det en frändskapsmoralisk princip som egentligen är både lätt att förstå och många gånger också redan tillämpas i praktiken. Denna princip är både vetenskapligt grundad och helt oberoende av alla tänkbara och otänkbara yttringar av vidskepelse och annan antiintellektuell smörja. Frändskapsmoralen skiljer sig härmed från alla de stora maktlärorna inom religion och politik genom att med verkligheten som grund försöka rita en så korrekt karta och navigationsbeskrivning som möjligt i stället för att utgå från en felaktig fantasikarta som bevisligen leder oss vilse.
Problemen för behovsuppfyllarlärorna i detta sammanhang, utöver att de är generellt inkorrekta, är dock inte bara att de börjar med en förfalskad karta som de hycklar och ljuger om för att diskrepansen relativt verkligheten inte ska framstå i all sin tragikomiska tydlighet. Nej problemen handlar framför allt om att lärorna aldrig skapades från utgångspunkten att deras propagandaversioner hade särskilt mycket med verkligt implementerande att göra, utan för att befästa och utöka ett minoritetsfolks makt och inflytande över andra folk.
Frändskapsmoraliska levnadsregler
1. Älska ditt folk!
Det är fullständigt naturligt och också medfött att vi som individer upplever och känner olika inför artfränder av olika folkslag och raser. Efterkrigstidens antivetenskapliga rasismextremism – med målet att utplåna Europas ursprungsbefolkning och ersätta den med afrikaner och araber med flera – må omfatta hur mycket förment antirasistisk rappakalja som helst, men detta rashat mot vårt folk utgör per definition ingenting annat än ren, rå och vidrig rasism.
Den naturliga och okonstlade samhörighetskänslan med närbesläktade individer inom samma ras, folkslag och folk handlar i stället om kärlek. Att älska sitt folk handlar lika lite om att hata andra folk som föräldrakärleken till sitt egna barn handlar om att hata andras barn.
2. Agera frändskapsmoraliskt i stort och smått!
”Vår” globalistiska värld manifesteras bland annat genom ytlig materialism och kortsiktiga strävanden efter ekonomisk vinning. Men i stället för att bara bry oss om priset på en vara kan och bör vi också beakta varans ursprung.
Genom att köpa svenskproducerade varor, även om de skulle kosta mer än alternativen som produceras i låglöneländer, så gynnar vi våra svenska fränder. Det är en vacker handling på den reciproka altruismens solidariska grund. I förlängningen finns också plusvärdena att vi bidrar till vårt älskade Sveriges framgång i den internationella konkurrensen samt att vi därigenom minskar vårt utlandsberoende vilket stärker oss som folk och land inför framtida utmaningar.
Självklart finns det gränsdragningsfrågor om en utländsk motsvarande produkt skulle vara den bästa även oavsett pris. Det är också tänkbart att de individuella ekonomiska resurserna inte alltid räcker för att köpa en eventuellt dyrare svenskproducerad vara. Men icke desto mindre kan detta frändskapsmoralistiska perspektiv uppmärksammas och eftersträvas.
I en sund folkgemenskap där den politiska ledningen agerar för folkets bästa finns det också många yttringar av frändskapsmoral som involverar statens ageranden. Många anser exempelvis att det var en skandal att biltillverkaren Saab inte gavs förutsättningar att överleva som svensk bilproducent med anledning av märkets höga tekniska innovationsförmåga och stora uppskattning bland många bilägare.
3. Tänk positivt och vörda livet!
Det är vetenskapligt väl belagt att positivt tänkande fungerar, exempelvis genom placebo som kortfattat kan beskrivas som en positiv förväntanseffekt, väl belagd bland annat inom den medicinska forskningen. Här finns det förvisso en viktig gränsdragning gentemot verklighetsfrånvänt önsketänkande men icke desto mindre finns det i våra individuella liv en närmast oändlig skatt att upptäcka om vi genom positivt tänkande samtidigt kalibrerar oss rimligt rätt bland verklighetens mångfasetterade yttringar.
Den reciproka altruismen är i själva verket den reella grunden och sanna drivkraften för det mesta vi typiskt högaktar och vördar i fråga om positiva beteenden såsom hjältemod, hjälpsamhet, generositet, solidaritet och viljan att göra rätt för oss. I förlängningen utgör den reciproka altruismen ett oemotsägligt bevis för att den enda politiska yttringen från förr som faktiskt vilar på vetenskaplig grund – i och med kopplingen till evolutionens mekanismer – är den så kallade nationalismen.
Det faktum att det i nationalismens namn historiskt har begåtts grava brott mot frändskapsmoralen ändrar inte detta faktum. I stället exemplifierar det att brott mot livets heliga principer kan förekomma närmast oberoende av sammanhang överallt där falskt maktspel, hyckleri och lögner förekommer. Inte minst när det gäller deltagande i krig har vi under 1900-talet kunnat se en skrämmande effektiv hatindustri fylla västvärldens breda massor med en i sak fullständigt grundlös önskan att starta och eskalera krig.
4. Gör alltid ditt allra bästa!
Efterkrigstiden utmärks på många sätt och i ökande grad av nihilistisk meningslöshet, håglöshet, förtvivlan och psykisk ohälsa. Samtidigt ökar användningen av psykofarmaka. Det övergripande livshat som maktlärorna kontinuerligt hjärntvättar Europas ursprungsbefolkning till att känna har skapat en ond cirkel med skam och minskat barnafödande som påskyndar befolkningsutbytet. Dessa på rashat grundade strävanden bör rimligen definieras som ren och skär ondska som kan och ska krossas!
Notera dock att det inte är afrikanerna och araberna som per definition är onda, även om åtskilliga individer bland dem agerar ondskefullt mot Europas ursprungsbefolkningar. Nej ondskan kommer i stället från den lilla maktelit som aktivt skapat det förhandenvarande och eskalerande rashatet mot Europas ursprungsfolk, i syfte att sprida rädsla och splittring för att därmed kunna öka sin ekonomiska vinning och befästa och utöka sin makt.
Som individer kan vi alla göra vårt bästa utifrån våra förutsättningar. En politisk ledning besjälad av sund folkgemenskap kan ge omatchade förutsättningar för varje enskild liten folkfrände redan före födseln. I den gemensamma kärleken till fosterlandet, folket och varje enskild frände kan vi känna gemenskap, lycka och stolthet.
I den känslan längtar vi efter att få egna barn som liknar oss själva. Och i den känslan blir stoltheten den dominerande kraften ur vilken vår ambitionsnivå ständigt får ny näring att växa sig allt högre mot himmelens vackraste höjder. Gränsen för vårt skapande kommer alltmer att handla om vår fantasi i stället för efterkrigstidens degenererade svinstia som aktivt strävar efter att förpassa allt vackert, heligt, underbart och sant andligt till soptippen samtidigt som vi förväntas ställa oss på knä och tillbe livshatets stinkande vämjeligheter.
Från den livsbefrämjande reciproka altruismens heliga princip för livets bevarande och utveckling axlar vi med stolthet och glädje den moraliska skyldigheten att alltid försöka göra vårt allra bästa. Exakt vad det innebär i olika sammanhang varierar men vår andliga strävan kan och ska vara ren och sann. Denna strävan kan beskrivas ur ett övergripande perspektiv från livets bevarande till våra individuella gärningar i stort och smått.
Den homogena nationalstatens upprätthållande bygger på kärlek, samhörighet, stolthet och en genuint uppriktig önskan att försöka bidra efter bästa förmåga. I de frändskapsmässiga övergångarna mellan individ och generell livsmanifestation inom världsalltets alla kända och okända livsformer finns naturliga, självklara och underbara samband.
Var stolt över ditt folk och tacksam för de förutsättningar du fått som barn av våra vördade förfäder. Försök själv bidra till ditt folk genom att skapa mervärde så vi kan överlämna ett bättre samhälle till våra barn än det vi själva ärvde. Vi har alla våra styrkor och svagheter och ingen kan göra allt perfekt men alla kan försöka göra något så bra som möjligt. När vi kämpar för att göra det växer vi som människor tillsammans med vårt folk i andlig frihet och uppbygglig kärlek.
Slutord
I och med denna krönika nummer 8 avslutas denna krönikeserie. Merparten av det som har avhandlats har handlat om att uppmärksamma företeelser som förtjänar kritik. Syftet har varit att så sakligt och tydligt som möjligt belysa att de stora maktlärorna inte är vad de utger sig för att vara och att det finns helt andra bevekelsegrunder för makthavarna än de påstår via den propaganda och historieförfalskning de sprider.
Syftet har inte varit att skuldbelägga individer, grupper eller folk med hänvisning till biologiska egenskaper de själva inte har kunnat påverka. Seriös kritik mot vem eller vilka det än vara må bör i stället alltid grundas på specifika handlanden och strävanden utöver de ej valbara biologiska förutsättningarna.
Förklaringen av vad frändskapsmoral är, hur den kan tillämpas i praktiken och vilka problem som finns för att kunna leva upp till den har endast berörts i förenklad korthet. I verkligheten finns det en rad komplicerande faktorer som bidrar till att det är svårt och i många fall omöjligt att veta vilket handlande som är frändskapsmoraliskt riktigt. Att det frändskapsmoraliskt rätta också är det rätta – och därmed det eftersträvansvärda – framstår dock som ett oemotsägligt faktum mot bakgrund av vår kunskap om hur livet fungerar.
De grava misslyckanden som exempelvis den så kallade kristendomen, kommunismen och den liberala demokratin har lett till ger skäl att reflektera kring hur deras inkorrekta verklighetsbeskrivningar påverkat konsekvenserna av de praktiska tillämpningarna.
Missförstånd leder till kritik
Även om somliga högst antagligen skulle försvara dessa lögnlärors praktiska fiaskon med att det som genomförts i praktiken ”inte var i enlighet med den sanna läran” utan i stället med en felaktig version av densamma, så är det rimligt att ta hänsyn till att religiösa och politiska läror med anspråk på att implementeras bland människor av kött och blod också riskerar att missförstås och medvetet feltolkas.
Det skulle i förlängningen också kunna innebära kritik mot frändskapsmoralen innan den ens börjat tillämpas på ett medvetet filosofiskt, politiskt och andligt plan. Samtidigt är verkligheten som den är i all sin mångfasetterade och svårbegripliga manifestation.
Det bästa vi kan göra är som alltid varken mer eller mindre än just det bästa enligt de förutsättningar vi vid varje tillfälle har att hantera. I nuläget, och eventuellt även alltid, framstår frändskapsmoralen – med sin enda tidigare nära ”släktning” i form av nationalismen – som det enda rimliga betraktelsesättet när det gäller livet och livets förutsättningar.
I och med frändskapsmoralen får människan möjlighet att lämna de rena driftstyrningarna till förmån för andlig vördnad inför livet som företeelse ur vilken ansvar för livet och dess fortsatta existens åläggs oss som en helig plikt, likt en kärleksgåva från vårt folks sanna gudar och gudinnor. Plikten består av att ständigt försöka leva och bidra till förutsättningarna för att livet ska kunna fortsätta existera och utvecklas långt bortom våra egna individuella liv.
Skulle det, i motsats till kända omständigheter, finnas ett liv efter jordelivet ger spekulationer om det i så fall aldrig något skäl att förneka existensen av den verklighet vi känner till och delvis kan förstå. Vi kan förstå livets förutsättningar genom evolutionen vilket per automatik diskvalificerar de stora maktlärorna.
Det som i verkligheten är heligt och kan befria våra längtande själar är förståelsen för och acceptansen av vår individuella plikt och skyldighet att efter bästa förmåga försöka agera i enlighet med livets principer. Även om vi inte kan veta exakt vad det betyder i varje enskild situation så inser vi att det handlar om att ta tillvara våra artmässiga, rasliga, folkliga och individuella förutsättningar med hela vår förmåga.
Det vänsterextrema skuldnarrativet i kombination med det så kallat kristna arvsyndsperspektivet bör omedelbart förpassas till historiens soptipp eftersom dessa stolligheter motverkar livet och utgör en kamouflerad dödskult. Livets förutsättningar är inte att alla individer av en viss art eller ras har något slags generell ”rätt” till något.
Livets förutsättningar
Livets förutsättningar är i stället kamp för tillvaron. Den högre och civiliserade människans praktiska tillämpning av kampen för tillvaron handlar framför allt om empati, frändskapssolidaritet och beredskap att via reciprok altruism se bortom kortsiktiga och individegoistiska mål.
Det behöver inte vara nationalism som leder till krig. När så verkar vara fallet är det i stället ofta en liten folkfientlig maktelit i det fördolda som agerar hänsynslöst bortom det beskrivbara. Enligt dessa maktens kreatur förtjänar flertalet medmänniskor inte att kallas människor utan kan – och ska! – behandlas som ohyra som ska utrotas.
Här följer två citatupprepningar från föregående krönika från judarnas och de så kallade kristnas gemensamma heliga urkund Toran/Moseböckerna i Bibeln samt från Nya testamentet i Bibeln. Notera att Toran är judarnas lag och att Jesus som jude till fullo ställde sig bakom den:
Bibeln
5 Moseboken 7:16 (två olika översättningar)
”Alla folk som Herren din Gud giver i din hand skall du utrota.”
”Du skall förgöra alla de folk som Herren, din Gud, ger dig.”
Bibeln
Matteus 5: 17–18 (ur Jesu bergspredikan)
– Tro inte att jag har kommit för att upphäva det Gud har sagt genom Moses lag och profeterna. Nej, jag har kommit för att uppfylla det och göra det till verklighet. Jag försäkrar er, att varje ord i lagen ska gälla så länge himlen och jorden finns kvar och tills allt som Gud har förutsagt har inträffat.
De som är besatta av hat och maktsträvanden och därför ständigt betraktar alla andra folk än det egna som fiender har problem. Kanske är det inte vårt folks uppgift att lösa dessa problemen åt dem. Däremot kan vi ta obevekligt avstånd från dylika hatläror för att i stället föregå med gott exempel.
Vi kan visa och exemplifiera att vår tids moderna vetenskap har lagt grunden till ett helt nytt betraktelsesätt vad gäller människan som art och livet som företeelse. Vi kan presentera ett i sanning livsbejakande moraliskt och andligt alternativ till vidskepelse, tortyr och folkmord.
Låt oss i den heliga kärlekens namn tillsammans bygga ett rike baserat på folkgemenskap och kärlek till livet. Och låt oss i förståelse för alla jordens övriga folk vägra gå ut på slagfälten för att maktelitens avskum ska kunna tillskansa sig ännu mer makt och en ännu större andel av allt som de arbetande folken har lyckats skapa.
Låt oss i stället ställa de moraliska missfostren till svars för deras omatchade brott mot mänskligheten! Inte genom att vi sänker oss till deras vämjeliga nivå av vidskepelse och okontrollerat hat, utan genom att vi på ett humant sätt oskadliggör dem för all framtid. Exakt hur det kan och bör genomföras får framtiden utvisa när folkhatarnas stund väl kommer. För deras stund kommer att komma. Det ska vi – nordens folk! – se till. Må så ske!
Skribent: Gustav Berg
Ursprungligen publicerad 2023-09-23
